Don't live an ordinary life. Anyone can do that. Be brave and live a life filled of adventure.
Jag sitter i fåtöljen med datorn i knät. Blueberry sparkar i magen när jag får besked om att en kompis här i Tyskland har obotlig cancer. Hon kommer flytta härifrån och bo med sin syster eftersom hon måste ha någon hos sig hela tiden. Tills hon inte längre finns.
Världen snurrar. Livet är så orättvist.
11 kommentarer:
Ja, livet är orättvist...
Usch, unga människa. Tur hon har någon som tar hand om henne.
Gammelfarmor sa till mig: njut av dina barn, även när de skriker och är gnälliga. De är barn så kort tid. Och det är väl så man ska se på hela livet. Njuta av varje minut, även de som är lite jobbiga. Ta vara på livet. Men det är lättare sagt än gjort.
Härligt att hon har en så gullig syster som kommer att ta hand om henne.
Nä, vad tråkigt, är de verkligen säkra på att det finns någon chans?
Brysselkakan - visst är det så.
Ullis - ja, lite tur i oturen är det.
Storasyster - visst är det lättare sagt än gjort o man glömmer ofta bort det, men det är väl såna här saker som påminner oss om hur skört livet är!
Anna - ja, de har visst försökt allt o nu har det spridit sig så de kan inte göra nåt mer. Riktigt tragiskt.
Fy vad hemskt och sorgligt. Ja man ska helt klart tänka över allt man har mer och värdesätta sitt liv.
Kram!
Desiree - ja, ibland måste man stanna upp o tänka efter!
Den jävliga sjukdomen som tar liv varje dag.
Känner så med henne och för henne. BARA hon slipper ha ont...
Läser du Lindas blogg? lindaskriver.blogspot.com
SÅ ledsamt att hälften kunde vara nog...
Annika - ja, vi får hoppas hon slipper lida alltför mycket nu på slutet.
usch vad sorgligt.. och läskigt att det händer sa unga människor. Sa otroligt orättvist. Hatar den där sjukdomen.
Skickar dig en stor kram!
Skicka en kommentar