fredag, mars 04, 2011

5 veckor

Tiden går fort! Idag är det fem veckor sedan Alfred kom till världen. Det är så kul att se hur han utvecklats på den tiden. Vi tittade på bilder från de första dagarna igår och han har verkligen vuxit till sig och blivit mer en egen individ under de här veckorna. Imorse, sedan han varit vaken från och till sedan klockan 2 och både jag och Engelsmannen var ganska så trötta, så fick vi ett stort leende och då är de där jobbiga timmarna som bortblåsta!

Själv börjar jag bli ganska så återställd efter förlossningen. Just smärtan och obehaget efteråt var något som jag inte hade haft en tanke på innan förlossningen. Jag tänkte på allt som skulle hända fram till dess att bebisen var ute, sen tänkte jag inte längre, då var väl allt över liksom? Not so much! Det var ganska så jobbigt att varken kunna sitta eller ligga ned utan att känna obehag. Som sagt, nu börjar jag känna mig normal igen och kunna gå längre stunder utan att få ont. Sånt som man tog för givet tidigare!

Tröttheten är dock fortfarande där, men det sägs att de sömnlösa nätterna snart går över. Om en sisådär 18-20 år.

9 kommentarer:

Millan sa...

Ja josses.. fem veckor redan. Otroligt!! VIsst ar det roligt att se dem utvecklas. For dar i borjan kan man nastan se nya utvecklingssteg var o varannan dag. Inget gar val upp mot forsta leendet.. och senare skrattet. Ljuv musik for foraldrarnas oron!!

Det dar med smartan och blodningarna efter fodseln var en chock for mig ocksa. Jag kommer ihag att jag fortfarande blodde nar jag var pa aterbesok 6 veckor efter fodseln.

Haha, ja du att sova en hel natt ar nagot jag drommer om ;-). Nar Nils hade borjat sova ordentligt var jag gravid med sofia och sov daligt pga det. Sedan borjade det om med en ny bebis ... och nu flera ar senare sover vi bra om barnen far sova med oss. Far dom inte det ar vi garanterat uppe pa natten flera ganger. Men... jag tror inte det ar sa for alla. Jag har kompisar vars barn sovit genom natten sedan de var ratt sma och som aldrig har problem med somnen nu. Later underbart tycker jag ;-).
Det skumma med det hela ar att man faktiskt vanjer sig vid uppbruten somn!

Kram och trevlig helg

brysselkakan sa...

Men är det verkligen så fortfarande att det informeras så dåligt om hur man mår efter??? Jag fick barn 1988, 1990 och 1993 och då sa ingen något. Det kom som en chock för mig; 19 år och nybliven mamma jag fattade inget! Men jag trodde väl det förändrats...
Och de sömnlösa nätterna går över, skulle säga att de kommer tillbaka om sådär 15 år igen! Men av andra skäl ;-)

Annika sa...

SANT som Brysselkakan skriver, man fick knappt höra ett skit om efteråt. Inte om smärta, inte om blödningar, knappt om baby blues. Det var bara att hänga med :(
Så är det alltså än idag med infon, hmm...
Det tar ju lite tid att läka ihop. HAHA, skrattar åt det du skriver om sömnlösa nätter. NU ska jag trösta dig med att säga att även de blir bättre efter de tre första månaderna (som jag fö inte tyckte var så kul). ALLT blir bättre! LOVAR!!!

Marie sa...

Millan - oj då! Det blir nog ingen mer efter Alfred för oss, låter jobbigt! ;) Första skrattet längtar jag efter!

Brysselkakan - I Sverige vet jag inte, men här fick jag ingen information iallafall. Jag visste att det skulle blöda ett tag efteråt, men inte att det skulle göra så ont så länge!

Annika - nu snackas det ganska mkt om baby blues o att man inte ska vara rädd för att be om hjälp om man känner sig nere, o kanske man glömmer bort det fysiska när det fokuseras så på det psykiska?

Desiree sa...

Tiden går fort. Tänk att Alfred redan är fem veckor. Men på sätt och vis kan det vara skönt att tiden går snabt. Kanske blir han snart bättre på det där med sömn och kunna skilja på natt och dag och få en bättre dygnsrytm som funkar med er föräldrar. Så jobbigt att knappt få sova något alls. Skönt att du börjar känna dig återställd. Ja det verkar vara något som man sällan talar om hur det blir och känns efter en förlossning. Men det är ju ändå lååång tid att ha smärta och obehag i så många veckor efter förlossningen.
Ha en fin helg och må solen lysa på er.
KRam!

Marie sa...

Desiree - ja, både skönt o jobbigt att det går så fort! :) Han börjar redan få bättre rytm, vi har infört några sovritualer innan det är dags att sova så det börjar ge resultat! :) Ja, det är tufft att det ska ta så lång tid att återhämta sig, men det är ju värt det!

tiger sa...

Hej vännen. Ja gud va fort tiden går, jag längtar så mkt efter er.

Angående smärtan efter... Kommer du inte ihåg att jag också sa det, att jag fick en sån chock över hu det var efter. Hur ont man hade, hur mkt man blödde. Jag sa det till min BM sen att det var illa att hon inte informerat bättre om det... Men fick till svar; "Vi säger det, men blivande mammor vill sällan höra". Pyttsan. Jag kan tydligt komma ihåg att det enda jag fått höra är att "Så fort bäbisen är ute försvinner all smärta och vips så är man bara glad o lycklig". Jojustde.

Marie sa...

Tiger - ja, det kommer jag ihåg! Alltså, smärtan av att klämma ut en bebis mellan benen försvinner ju när bebisen är ute, men sen kommer det andra smärtor istället! Bara att acceptera antar jag, men det suger ju ganska mycket när man bara vill vara pigg!

Anna, Fair and True sa...

Jag hade fått ganska mycket information om att blödning och smärta efteråt (samt hört från vänner och läst själv). Det var t ex därför jag var väldigt rädd för att spricka för jag har hört att det är stor skillnad mellan bara inget, ett och två stygn t o m och om man då spruckit ännu mer... Du har säkert haft extra ont eftersom den där artären sprack. Själv var jag ganska öm i en vecka, både där och mer vid urinröret. Men det gjorde inte ont ont. Men så hade jag ju tur att slippa bristningar. Men blödde gjorde jag av och till några veckor.