Läs det här, om Pappa på förlossningen och den här artikeln. Så jäkla bra.
"förutom det viktiga stöd pappan kan vara för mamman under förlossningen är det också otroligt viktigt att båda föräldrarna känner sig lika viktiga och betydelsefulla för barnet redan från början"
Några veckor innan Alfred föddes så födde Engelsmannens kusin sin första son. Några dagar senare fick vi ett mail där kusinen skrev att hennes man hade varit "amazing" för att han hade tagit nattskiftet första natten hemma så hon kunde sova eftersom hon inte sovit på 48 timmar.
Jag orkar inte ens kommentera det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så bra skrivet (inlägget iaf, får läsa artikeln senare när jag har tid). Engelsmannens kusin har väl inte så höga förväntningar på sin man tyvärr. På tal om det, en engelsk kollega som bott i Sverige mer än 10 år och som delat lika på föräldraledigheten (nästan, hon 8 mån, han 6 mån) berättade om vänner till dem i England som de åkte på semester med. Familjen hade tre barn och mamman var hemmafru. På semestern tog mannen med sig ett gäng böcker och såg fram emot semestern... Frun hade ju också sett fram emot semester men... Min kollega sa att om man inte börjar från början så kommer det jämställda föräldraskap aldrig ikapp.
Anna - ja, så kan man ju också göra... (!) Jag tycker det är så konstigt med familjer där pappan inte vill ta hand om sina barn när han kan. På semestern borde han väl ta chansen att verkligen få vara med sina barn 24/7. Ytterst konstigt.
Ja nog är det konstigt. Men jag hade kunnat sagt en likadan sak, påpeka vilken tur jag har om pappan låtit mig sova. För man jämför med sig själv, och är man inte van så är man inte van. Är det ens verklighet så blir man väl lite stukad av den, hur fel det än må vara.
Tiger - jo, men sa ar det ju! O det ar ju sa att mamman kanner barnet bast den forsta perioden, men hon vet ju inte allt, sa man maste ju lata pappan forsoka, o det galler ju alla fran en sjalv till sjukhuspersonalen.
Skicka en kommentar