måndag, oktober 10, 2011

Den försvunna vagnen och tyskarnas brist på customer service

Tyskarna är väldigt mycket mind your own business och de håller i stort sett aldrig upp dörrar, hjälper en upp med vagnen i tunnelbanan och så vidare, utan man får klara sig så bra man kan själv. Även om jag tycker det är fel så vänjer man sig ju vid det, och därför får jag nästan en chock när jag kommer till England och alla är så artiga! Redan på resan från München till Manchester frågade tre olika personer vid tre olika tillfällen om de kunde hjälpa oss med något, när de såg oss med vagn, handbagage och Alfred! Vi stod och gapade som några fån.

På vägen hem så kom inte vår resevagn med på flyget. Vi lämnade den vid gaten och på de 10 meterna från gaten till flygplanet så lyckades vagnen på något sätt inte komma med! Hur någon kan lyckas med det kan jag inte förstå, men så var det. När vi kom tillbaka till Tyskland fick vi direkt uppleva tyskarnas brist på costumer service. Mannen vid bandet där vagnen skulle komma ryckte bara på axlarna när vi frågade hur lång tid det brukade ta innan vagnen kom efter att övriga väskor hade kommit. Vi stod där med våra väskor och en allt mer kinkig Alfred och han brydde sig inte ett dugg om oss. Jag kallade honom för vissa saker på svenska.

Så när vi stått ett tag och ingen vagn kommit så gick vi till Lufthansas kundcentrum där man rapporterar saknat bagage, och där började damen ifrågasatta de lappar vi fått vid incheckningen i Manchester! Vid det laget var jag på riktigt surt humör, så jag fick gå därifrån för annars skulle jag ha sagt precis vad jag tyckte om damen bakom kassan. Tur att Engelsmannen har lite lugnare humör..!

Vagnen kom hem igår. Ett dygn senare än vi. Bra jobbat, Lufthansa! (obs, det där sista är ironi, för de känsliga av mina läsare som inte förstår ironi.)

16 kommentarer:

Anonym sa...

Men ni fick tillbaks den. Jag vet inte. Jag har ganska bra erfarenhet av Lufthansa hitills. Alla har vi väl olika erfarenheter. Jag tycker mindre om Air France (extremt otrevliga, alltid köer och stökigt) och Ryan Air har jag slutat att flyga med alls. Never AGAIN! Kanske inte lyckas med det men jag hoppas kunna undvika Ryan Air. Ingen ersättning eller omhändertagande alls med Ryan Air trots att planet var inställt (missade mina connections, fanns inga lediga hotellrum, dyra taxiresor som jag fick betala) men det var ju bara en flight av säkert 40 men jag kommer minnas det länge och har slutat flyga med Ryan...

Anonym sa...

Alla har olika erfarenheter av olika flygbolag. Jag har förmodligen haft tur, för jag har aldrig (peppar, peppar) blivit av med bagage. Jag har dessutom bra erfarenheter av både Air France, KLM, SAS och Norwegian. Men man ska ju komma ihåg att det är när saker går åt helvete som man ser vad företagen verkligen går för...! Hur som helst. Min poäng: alla har vi olika erfarenheter av olika flygbolag MEN tyskarnas förmåga till service och artighet... Den vet jag inte om man ens kan ha olika erfarenheter av? ;) Generaliserar jag? Kanske... Men det räckte med 4 dagar i Tyskland med barnvagn för att jag skulle bli galen... Så jag förstår om du snart exploderar på riktigt! :)//Tiger

Anonym sa...

Eller okej! En sak har hänt: SAS pajade vår barnvagn efter vi varit hos er o hälsat på. (Säkert i Tyskland det hände, säkert deras fel ;)). //Tiger

Miss Marie sa...

Anonym - Ryanair ska vi inte ens tala om! De skyr jag verkligen som pesten efter tre dåliga flygningar då de har visat noll intresse för sina passagerare! Och Lufthansa är generellt sett bra, men man är aldrig starkare än sin svagaste punkt, och Lufthansas dam på Münchens flygplats är måhända deras svagaste punkt, men dålig är hon!

Tiger - jag har haft dåliga erfarenheter med alla de flygbolagen, förutom Norwegian som jag aldrig åkt med. Och du har rätt, det är när nåt går fel som man ser vad flygbolagen går för. Jag tycker åtminstone flygbolaget kan be om ursäkt om de lyckats slarva bort ens vagn, men inte ens det får man... Och ja, vi kanske generaliserar tyskarna, men då är det upp till dom att visa att vi har fel!!! ;)

Sofia sa...

Vad tråkigt att det hände! Min väska försvann när vi flög till San Francisco, tydligen hade den hamnat på ett annat plan när vi bytte i Atlanta...jag blev rätt sur, men killen på flygplatsen i San Francisco var jättetrevlig och fixade så jag fick behövligheter och jag kunde dessutom köpa det jag behövde och skicka fakturan till dem!

Jag tror tyskarna, eller den tyska damen har något att lära!

Sofia sa...

Det där med tyskarna och deras icke existerande artighet och välvilja till medmänniksor känner jag mer än väl igen. Vi skulle lämna in vår tillfälliga bil i helgen och frågade en man som arbetade med att dirigera trafiken på flygplatsen om vägen till bilinlämningen och han sa bara: "Inte vet jag, men här får ni inte lämna den. Åk tillbaka." Verkligen trevligt och inte särskilt troligt att han som jobbade där inte visste var det låg. han ville helt enkelt inte hjälpa till som resten av sitt folk. Nu blev det en hård ton mot tyskar här men den får de ta eftersom de orskat det själva =)

Miss Marie sa...

Sofia - jag kan absolut förstå att bagage försvinner bort, det är ju ändå ganska många väskor att hålla reda på, men det beror helt på hur flygbolaget hanterar det när de väl tappar bort en väska. Du verkar ha fått superbra service, det har jag också fått några gånger, men Lufthansas dam har mycket att lära på den biten!

Sofia - så där är det ju! Det finns en liten klick tyskar som är väldigt hjälpsamma och trevliga, men sen finns det en stor grupp som bara är griniga. Trist!

Veronica S. V. sa...

Hejhej!
Jag är tysk men har bott i Sverige i 11 år nu. Tycker faktiskt att svenskarna är precis lika otrevliga oartiga i vissa lägen (tex när det gäller att hjälpa till med barnvagn osv) men jag håller med om att tyskarna har ett bryskare sätt att förmedla sig på vilket kan resultera i mer irritation än nödvändigt. Men jag bor i Stockholm så jag tror säkert att svenskarna som bor i mindre städer eller på landet har en trevligare attityd och är mer hjälpsamma än vad de är här. Upplever också England som ett supertrevligt och artigt land (med undantag av busschaufförerna i London, de är ju hemska!) så jag känner STOR skillnad mellan Sverige och England och blir glatt överraskad varje gång vi är i Storbritannien! Sorry, var bara tvungen att kommentera här, blir ibland lite (lite, lite) provocerad över bilden av tyskarna som förmedlas i din blogg (ok, nu är jag sådär tysk och otrevlig) även om jag verkligen älskar den förövrigt :=) Vill också poängtera att jag stör mig minst lika mycket på tyskarna här (Stockholm) som klagar över Sverige och svenskarna...gillar helt enkelt inte fördomar och generaliseringar i allmänheten men förstår att man måste spy galla ibland. /Veronica

Annika sa...

Tror inte svennarna är så himla mkt bättre, tyvärr. åtminstone i Sthlm. Där är det mkt klara sig själv som gäller också då man har småbarn, och även annars.
Tycker man hör mkt om hur effektiva tyskarna är, att de ser till att saker och ting verkligen händer.
Men, ja...jag märker ju själv milsvid skillnad då jag kommer hem efter en tid i sverige till USA. en helt annan artighet här, liksom i England.
Det var ju bra att du fick vagnen tillbaka. Själv fick jag min vagn sabbad av British Airways en gång. Det är verkligen riskfyllt att flyga med vagn...

Miss Marie sa...

Veronica - vad jag stör mig mest på med (vissa) tyskar är att de har jobb där de borde ha någon sorts känsla för customer service men sen behandlar en som skit, det har jag aldrig upplevt i Sverige! Jobbar man på en flygplats, affär, restaurang, läkarmottagning mm så borde man kunna vara åtminstone hövlig, men det verkar (vissa) tyskar (som jobbar inom dessa områden) inte ha samma åsikt om! Jag gillar inte heller generaliseringar, men det här är mina upplevelser om tyskarna, o efter att ha bott i Sverige, Frankrike, England o Tyskland så känns det som om jag kan dra några slutsatser om människor i vissa länder. Men det finns väldigt många trevliga tyskar också, det är bara det att de otrevliga tyskarna är så bryska att det är de man kommer ihåg...

Annika - jag kan känna att svenskar är lite blyga o inte vågar erbjuda hjälp, men om man frågar så hjälper de flesta svenskar till ändå. Och som sagt, jag har aldrig stött på en svensk som jobbar inom ett customer service-yrke och inte hjälper till. Vi har köpt en billig resevagn just för att vi räknar med att den kommer försvinna/gå sönder fler gånger! Det är tyvärr sånt man får räkna med...

Anonym sa...

Jag kunde bli irriterad på att fransmän inte är särskilt vänliga i Paris. Sen flyttade vi till Sverige och min franske man kom hem arg som ett bi eftersom han inte hade fått hjälp på åhlens. Han tyckte att servicen i Sverige var hopplös. Det är ganska nyttigt för oss att uppleva varandras kulturer på plats. Jag har börjat inse att det liksom aldrig är bättre eller sämre i det ena eller andra landet. Vi är mer olika än vad vi kanske tror och har olika tillvägagångssätt. Vi kommunicerar olika. En svensk tar illa upp men fransmannen lägger inte alls märke till det som sagts. Det tar lång tid att förstå att vi har olika koder för hur man uppträder. En svensk kan tycka att fransmän är arroganta, rakt på sak och otrevliga och en fransman kan tycka att svenskar är blyga, tysta, överdrivet positiva och tråkiga. Min man missförstod totalt i början om en svensk försökte tacka nej för vi är inte så tydliga utan försöker vara artigt bortförklarande "typ nja". Han förstod inte varför folk inte avbryter varandra när de pratar och hur det kan uppstå för honom obekväma tystnader i en konversation eller att vi alltid håller med om vad han säger. Vi är mer politiskt korrekta vilket han kan tycka är absurt. Han upplever det som att vi är konflikträdda. I Sverige ska man vara tolerant och visa hänsyn. I Frankrike är det nästan tvärtom. Man tar för sig och säger ifrån och ingen tar illa upp. Servicen ser olika ut men min man blev riktigt irriterad på svensk customer service bara för att det inte fungerade som han är van. Det var ju lustigt att jag innan hade irriterat mig på samma sak i Paris. I Frankrike har kunden alltid rätt och så är det inte i Sverige utan han blev behandlad som en besvärlig kund som inte pratade ren svenska! Han tycker ofta att folk blir besvärade och blyga när han pratar svenska och förstår inte vad vi är rädda för. Jag har också försökt förklara för min familj att min man har andra värderingar. De försöker att förstå men ofta känns det som om de alltid tar för givet att de svenska värderingarna är de "rätta". För min man är det viktigt att våra barn har läxor och får betyg. Barnuppfostran ser otroligt olika ut och jag tycker det är svårt att få både svenska vänner (eller de franska) att acceptera att vi inte alltid gör som "medelsvensson". Vi pratar jämt om kulturkrockarna... Det tog lång tid för mig att vänja mig vid franskt familjeliv. Jag tyckte de var stela och att de kunde komma med elaka kommentarer. Sådant man i Sverige "inte får säga" till en familjemedlem. Men sen upptäckte jag att de inte menade något med det. Tycker detta är ett superintressant ämne och spännande att läsa om hur du upplever tyskarna och Tyskland. Läser gärna mer om det. Ha det bra! Isabelle

Anonym sa...

Jag tror jag försöker säga att det ju ändå är vi "de invandrade" som inte har lärt oss tyda koderna och att det är därför vi upplever det som problem. Om du förstår hur jag tänker. Lyckas inte uttrycka mig så tydligt.
Satt en gång bredvid franska turister som hade varit i Stockholm och som pratade med en fransk utbytesstudent. De avskydde nog inte Sverige men det lät så och de hade jätteroligt och skrattade åt oss dumma svenskar. Jag blev arg och ledsen och var arg i flera dagar... Ska sluta med de långa inläggen nu! Blev lite engagerad.

Miss Marie sa...

Isabelle - visst är det intressant med kulturkrockar! Och när man är gift med en man från en annan kultur så får man hantera dom dagligen... Det är inte lätt!

Anonym - du har rätt, visst är det utlänningarnas problem, som fransk, svensk, engelsk, tysk osv så är man ju van vid sitt eget lands värderingar och sätt, det är först när man kommer in i en annan kultur som man kan börja reflektera.

Sofia sa...

Precis som Marie säger så handlar det fråmst om tyskar som jobar inom customer service men inte har den blekaste om vad det innebär. Man behandlas ofta illa och bemöts av ren ovilja att hjälpa till eller bara ren arrogans. Det har jag inte heller upplevt i Sverige. Dessutom har jag aldrig blivit utskälld, fnyst åt eller dumförklarad när jag frågat något eller påpekat något i en affär eller restaurang i Sveige och det händer nästan varje vecka här i Berlin. Efter ett och ett halvt år i landet tror jag att det ger en ganska klar bild av folket utan att generalisera. Tyvärr.

Mia sa...

Haha, rolig debatt härinne. Klart man inte får dra alla över samma kant. Men jag tycker svenskar som tyskar är bra mycket "kallare" än exempelvis engelsmän för att inte tala om medelhavsmänniskor. Och säga vad man vill om jänkare men underbar öppna och gästvänliga mot nya människor det är de verkligen.

Miss Marie sa...

Sofia - du sammandattade det väldigt bra i din kommentar! Så är det, jag vågar knappt öppna munnen i affärer eller liknande för att man då inte vet vad man får för reaktion från personalen!

Mia - visst kan man inte dra alla över en kant, men man kan ändå se vissa mönster hos människor i olika länder, så är det ju!