fredag, november 18, 2011

Besviken


Vi avslutar veckan med en besvikelse. Vi trodde att Engelsmannen i stort sett var klar för ett jobb i Sverige, men det föll igenom i sista stund. Jag känner en blandning av besvikelse, ilska och uppgivenhet. Vi vill så gärna till Sverige, men det är inte lätt att få allt att klaffa. Engelsmannen har ett jobb han älskar nu, och han vill ju gärna hitta något liknande i Sverige för att trivas bra där. Jag känner mest att mitt liv går på en slags sparlåga här i Tyskland och att jag bara väntar på att vi ska flytta till Sverige och börja leva igen. Det visar sig vara lättare sagt än gjort!

Nu måste vi bryta ihop och komma igen, komma upp med en plan B. För annars ruttnar jag snart här i Tyskland.

23 kommentarer:

Anna tänker högt sa...

Neeej vad tråkigt, jag kan verkligen förstå er besvikelse när det var så nära också. Hoppas han hittar något annat så ni kommer till Svedala snart, ruttna i Tyskland låter ju för hemskt menar jag.

Kram

Sandra sa...

Vad tråkigt Marie. Verkligen. Men er tid kommer komma och då kommer det bli himlans bra, det är jag säker på !
Hoppas ni hittar på lite mysigt i helgen och finns för varandra.
Kram

brysselkakan sa...

Aj då... Sånt är inte kul... man hoppas och hoppas och så faller man platt... Och det gör ont.
Förstår din/er besvikelse men det kommer nya fantastiska framtidsplaner så bryt ihop och kom igen med full kraft!

Anna sa...

nä fy vad tungt!
japp, bryt ihop och gå vidare är det ända rätta!
jag håller alla tummar jag har för att det ska lösa sig till det bättre.

Anonym sa...

BAMSEKRAM.

Anna, Fair and True sa...

Nä vad ledsen jag blir för er skull! Men jag är säker att någon ny chans kommer snart! Vilken bransch är engelsmannen i? Kram!

anna of sweden sa...

Usch, så jobbigt.

Hoppas att det snart kommer nya möjligheter.

Kram!

Lotta sa...

Ja, sånt känns och är urjobbigt.

Men, om ni har en plan och ett mål, så kommer det fixa sig. Kanske det går att hitta en "mellanplan" och fortsätta jobba på målet att få det rätta jobbet i Sverige. Antingen från där ni är nu eller från Sverige. Jämka lite.

Håller under alla omständigheterna tummarna att det det kommer en öppning snart igen.


KRam!

Linnéa i Colorado sa...

Oh. stackare. Jag förstår hur du känner och flera ggr har jag tänker att det verkar som du inte får "blomma" i tyskland (aka trivas).
Vad kommer plan B bestå av? Norge? England?

Kalaslotta sa...

Rackarns vilken oflax!

Håller tummarna för att det löser sig snart.

Kramen <3

Ordinary is for other people... sa...

Vad tråkigt! Förstår hur du känner det då jag har en liknande situation här i Dubai. Jag håller tuummar och tår för att det kommer lösa sig för er inom en snar framtid!!!

Desiree sa...

En stor tröstkram till dig Marie. Jag förstår så väl hur du känner. Jag hade ju också en ganska lång sådan period i Alabama. Så trist att det inte blev något med jobbet. Åh jag föstår verkligen din besvikelse. Sådnat här är tungt. Men också otroligt viktigt att det blir ett bra jobb för Engelskmannen i Sverige så att han verkligen får en chans att trivas där.Kan du tänka dig att bo i England eller är det Sverige i första hand du vill till? Det kommer att lösa sig. Hang in there. Det dyker säkert upp något ska du se.
En stor bamse kram till dig.

Desiree sa...

Förutom familj och vänner finns det annat som du känner skulle bli en stor skillnad för er om ni bodde i Sverige jämfört med Tyskland? Jag är lite nyfiken för jag hade själv en hel del tankar om Sverige medans jag bodde i Alabama . En del blev som jag tänkt men annat blev så totallt annorlunda då vi till slut flyttade tillbaka till Sverige. Jag kan ibland känna att jag var så fokuserad på att komma bort från Alabama att jag kanske inte riktigt såg vad jag ändå hade där som var en hel del bra saker också. Men det svåra är ju att många gånger måste göra ett val innan man kan jämföra fullt ut. Jag skulle gärna prova att bo utomlands igen och C säger att han är sugen på Europa nästa gång i första hand. Nackdelen för mig är ju att jag vare sig kan Tyska eller Franska. Det skulle få bli en hel del språkstudier. Det är svårt som sagt med alla val i livet man måste göra.
Stor kram igen.

Iccan sa...

Å vännen, så himla trist. Vi hade er redan här i tankarna. Som sagt; bryt ihop & kom igen. Sänder en bamsekram & hoppas att mor & far kan koppla bort helgens neggotankar.

Pernilla sa...

Nej, va tråkigt! Vad ledsen jag blir för din skull. Hållar tummarna för att det ska ordna sig, och det snart,så att ni får komma till Sverige. Kram!

Jenny sa...

Åh nej vad tråkigt! Jag har aldrig fattat att du längtar hem så, jag har trott att du trivs ganska bra i München.... Men det är som du säger, men måste bryta ihop för att sedan kunna resa sig igen. Ta det från mig. Jag skrev inte så mycket (alls) om det i min blogg, men jag höll på att ruttna. Efter en separation fick jag bo hos mina föräldrar, där jag förutom min termin i Paris bodde i TVÅ år. Jag fick inga jobb. Det var så jädra jobbigt. Men precis när jag höll på att ge upp och lägga mig ner och börja ruttna hände det. Jag fick mitt drömjobb på ambassad, ett förstahandskontrakt i Stockholm och fick flytta in direkt. Allt hände på en gång. Jag tror det är lite så. Man måste nå bristningsgränsen. Sen uppskattar man livet mer. Jag är så tacksam, lycklig och stolt att jag har klarat mig igenom allt som jag har varit med om de två senaste åren och jag är tacksam varje dag för det livet jag nu lever. Det kommer att hända även för er. Ni verkar vara sådana fantastiska personer, vänner och föräldrar att det bara MÅSTE ordna sig för er till slut. Det är ni värda. KRAM och trevlig helg!

Tiger sa...

Love you! Ses snart, puss.

Channal sa...

Håller alla tummar o tår så något nytt dyker upp! Styrke Kramar... Anna

Sofia sa...

Vad trakigt Marie, jattesynd att hora. Nar sant hander blir man ju sa besviken. Men tank vad positivt anda att din engelsman kan tanka sig bo i Sverige, det ar nog inte sa for alla. Har hos oss ar det lite tvartom, Reuben langtar till Stockholm och jag far angest av bara tanken. Men det var inte det jag tankte saga - jattesynd, speciellt nar det var sa nara. Hoppas att nasta gang kommer snart - det tror jag!

Anonym sa...

Vilka förändringar tänker du göra för att trivas bättre i Tyskland? Kanske du kan komma pâ nâgot som fâr dig att trivas i din vardag... även om du inte slutar att sakna Sverige kan ju vardagen bli lite trevligare för dig? Kurs, hobby, aktiviteter som gör att du träffar lite nya vänner kanske?... Andra utlandssvenskar och engelskor mâste ju finnas i massor. Bestäm dig för att leta upp dem sâ kanske du snart trivs nästan lika bra. Och kanske starta ett litet webbaserat företag eller sâ? Vad vill du jobba med i Sverige. Kan du göra nâgot i Tyskland som utökar din kompetens fôr att haffa perfekta jobbet i Sverige?
Hoppas det känns bättre snart!

Veronica S. V. sa...

Håller tummarna för er och hoppas att ni tar er genom denna besvikelse. Ge inte upp! Fortsätt planera och tänk positivt- det kommer att lösa sig till slut!

Petra H sa...

åh nej, så surt!! jag känner med dig eftersom jag var i lite samma situation när vi bodde i Puerto Rico. Inte att jag inte trivdes men´det kändes som om mitt liv var satt på paus. jag jobbade inte, blev inte gravid - vilket hade hjälpt min känsla av "ändamål" i all ledighet och till slut var jag faktiskt rejält trött på solen och värmen!´
håller tummarna för er!
kram

Anonym sa...

Tråkigt att läsa. Jag har nog inte heller fattat att du vantrivs så. När vi bodde i Tyskland tog det minst sex månader innan jag tyckte att det ens var ok. Jag kunde ingen tyska alls och hade ingen att prata med på dagarna utan fick snält vänta tills mannen kom hem -sent- på kvällarna. Sedan började jag min tyskakurs och träffade massor av trevliga människor från världens alla höra som var i samma situation som jag och helt plötsligt gillade jag det mesta. När det var dags att flytta hem igen hade jag ingen lust i världen, och jag skulle flytta dit igen imorgon dag om det inte var för barnens relation med far/morföräldrar nu, för det vill jag absolut inte ta ifrån någon av dem. Men en sak ska sägas - aldrig är man väl så svensk som när man bor utomlands. Det finns massor av saker man saknar och massor av tillfällen man vill fira på sitt sätt. Bra att tänka på i ett multikulturellt Sverige idag...
Hoppas det ordnar sig för er med jobb i Sverige och att ni ska trias här den dagen - båda två...
Mvh Susanne