Det är svårt att undvika att lägga märke till vissa saker när man bor utomlands, att jämföra och fundera över allt man upplever och ser. Jag tror inte att tyskar är mer ilskna eller sura än andra nationaliteter, men däremot uttrycker de det på andra sätt än vad jag är van vid. I Sverige så sitter man ju oftast i tryggheten i sin lilla bil och svär åt idioten som inte kan blinka när han svänger, skriker åt cyklisten som inte fattar att han inte har företräde vid korsningen och så vidare. I Tyskland åker man ikapp bilen och vevar ned rutan och låter dom få veta att de minsann gjorde fel, och cyklisten får akta sig så han inte blir utskälld efter noter när bilen åker förbi.
Och så kommer vi till bebisar. Jag tror säkerligen att svenskar också har åsikter om hur andra människor sköter sina barn, men man skvallrar om det bakom deras rygg istället för att säga det till dom. Tvärtom här i Tyskland. Det märkte jag redan när jag var gravid, då främmande människor mer än gärna berättade för mig att jag skulle klä mig varmare eller svalare. Jag kommer främst ihåg den äldre herren som tyckte att jag minsann borde knäppa jackan när jag stod och väntade på min u-bahn. Som den svenne jag är så ignorerade jag honom totalt, medan min engelska gentleman stod och lyssnade på herrn i fem minuter innan tunnelbanan kom, under tiden stod jag och ryckte maken i jackärmen och väste att vi minsann inte behövde lyssna på sån där skit; jag tänkte inte knäppa jackan, oavsett vad någon gammal man tycker, och därmed basta!
Eller den äldre damen som kom fram och ryckte i mig när jag bar en 2-månaders Alfred i babybjörnen, och påstod att han inte kunde andas. Tack så mycket, men jag vet nog om min bebis andas eller inte. Hon gick därifrån, muttrandes och skakandes på huvudet medan jag stod kvar, muttrandes och skakandes på huvudet.
Det värsta exemplet är kanske det som hände min kompis när hon satt och ammade sin relativt nyfödda son på Starbucks i München. En äldre dam blev tydligen upprörd över det, och kallade min kompis för schlampe, flera gånger om. Jag skulle översätta det till slampa/omoralisk kvinna. Japp, tack för den. Som om det inte är jobbigt nog att amma offentligt!
Som svensk tycker jag det är väldigt obehagligt när något sådant här händer. Människorna menar säkerligen det bästa (förutom den galna kvinnan som tyckte min kompis var en slampa för att hon ammade sin son), men jag blir illa berörd när någon kommenterar mig eller mitt barn. Jag blir som en blandning mellan trumpen tonåring och lejonmamma!
Ni som har barn i andra länder, har ni några liknande erfarenheter om kulturkrockar när det kommer till er själva eller era barn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Även om jag inte har barn så känner jag ändå igen mig i dina exempel. Om man är ute och kör bil och inte kör i samma sekund eller helst sekunden innan det blir grönt tutar man ända tills bilen börjar rulla. Här är andras barn som dina egna dvs mina kompisar som har barn är vana vid att andra människor kommer fram och vill hålla dem, nypa dem i kinden och gosa med dem. Om man är och provar kläder och går ut ur provrummet berättar gärna expiditen att du är tjock och bör banta eller att du är riktigt snygg- och då menar de precis vad de säger! Jag skulle kunna berätta hur många exempel som helst på saker som för mig som svenk är konstigt men som egentligen är hur vanligt som helst för någon från en annan kultur!Här kan man verkligen prata om kulturkrockar!
Ordinary - kan tänka mig att det är ännu större kulturkrockar där du befinner dig! Klart det finns krockar även när man inte har barn!
Oj! Något sådant har jag tack och lov aldrig varit med om! Skulle nog inte nöja mig med att muttra och skaka på huvudet jag. Är liiiite för bitsk till min natur ;-) Tack för kommanaren på bloggen föresten! Och lycka till med frisörbesöket!
Österrikarna är likadana! De låter en direkt veta om man inte gör rätt. Jag har suttit på fel stol på spårvagnen och det har jag minsann blivt varse om...
Ett trist karaktärsdrag! Förstår hur du känner.
Jo - det är inte mycket man kan göra när man inte kan tyska tillräckligt bra för att skälla ut dom! ;)
Lotta - oj då, fel stol på spårvagnen?! Det misstaget har jag åtminstone aldrig gjort! ;)
Man råkar nog ut för många kulturkrockar då man har barn. Tycker att det är interessant med kulturkrockar. Man lär sig massor i efterhand även om man inte behöver hålla med. Det finns ju inget rätt eller fel bara annorlunda. Det är alltid kul att jämföra olika kulturer med den man själv är uppväxt i.
Kram!
Desiree - visst lär man sig, man lär sig absolut att vara ödmjuk, att man inte alltid vet bäst själv. Förutom när det gäller sina egna barn, förstås! ;)
Intressant! Jag har inte råkat ut för något konstigt i Sverige och det jag tänkte på i USA var bara positivt. Där var folk ännu mer sociala med Isolde än i Sverige. Det enda var väl att vi knappt fick äta ifred på restaurang :)
Skicka en kommentar