När man är ute och reser med Alfred så är det inte riktigt lugnt och skönt. Åh nej, det finns ju så mycket att upptäcka, en hel massa gångar, rullband och så en massa främlingar att glo på.
Alfreds grandpa är en hejare på piano, och som ni ser så verkar Alfred ha ärvt den talangen!
Den här skylten satt på ett café som vi besökte. Väldigt tänkvärda ord!
På caféet fanns även dessa små minimuffins. Jag gillar idéen med minimuffins i en ägglåda!
I Liverpool sken solen. Ibland.
Min älsklingsaffär Cath Kidston, som jag gick in i (2 gånger) utan att handla något! Det är en historisk händelse...
7 kommentarer:
Kul att få se lite hur ni haft det. En skön vistelse med mycket smått och gott. De där minimuffinsen i äggkartong var ju hur söta och fina som helst. Jag älskar sådana små mumsbitar så att man får chansen att testa fler olika smaker. Gillade fotot med Alfred och hans farfar vid pianot. Jättefint. Välkommen hem.
Kram!
Fin text! Du skulle snott skylten! :) Minimuffins i äggkartong gillar jag också!
ÅH vilket mysigt inlägg!
Gillar verkligen sådant här.
Bilden av Alfie och farfar är ju så gullig!
Skylten är toppen! DEN skulle jag vilja ha!
Så mysigt ni har haft!!! Och du att resa med barn är alltid ett litet äventyr ;-) Tur det inte var alltför långt iallafall och att vara TVÅ underlättar. De gånger vi rest ensamma med dottern har det alltid varit lite sådär småjobbigt....
Fin skylt också! Jag gillar den. Och du minimuffins i äggkartong var ju en superidé! Kanske ngt jag kan fundera på till nästa gång vi ska ha bake sale här. :-)
KRAM!
Desiree - ja, en alldeles lagom lång vistelse! :)
Anna - men Anna då! Man får ju inte sno saker! ;)
Annika - ja, ordsspråket är verkligen fint! :)
Saltis - ja, visst är det mycket enklare när man är två när man reser med barn! Att resa själv är inte direkt avslappnande... ;)
:)
:)
Skicka en kommentar