Vi var i Dachau i lördags. Oj, oj, oj. Det känns ända in i själen. Dachau var det första koncentrationslägret Hitler byggde, redan några månader efter att han blivit vald till Tysklands ledare 1933. Dit skickade Herr Hitler politiska motståndare och andra han inte tyckte om. Under de tolv år koncentrationslägret var öppet var 200 000 fångar där och av dom dog över 30 000. Nazisterna mördade totalt cirka 6 miljoner judar. Det fanns gaskammare i Dachau, men den tros inte ha använts till massmord utan bara till enstaka individer eller små grupper. Däremot sköt SS ihjäl en hel del som försökte fly och så hade de också som vana att hänga människor i krematoriet, precis framför ugnarna. Resten dog av svält och utmattning.
Att hedra de döda, att varna de levande
Det är få saker som har påverkat mig så mycket som att gå in på koncentrationslägret i Dachau. Bara att gå in genom grinden, där det står arbeit macht frei, tar emot i hela kroppen. Det känns som om det borde finnas tusentals osaliga andar som inte finner någon vila efter deras öde i Dachau, men området känns bara ödsligt tomt. Jag tror att andarna har hittat vila någon annanstans.
Det handlade inte bara om att ha krigsfångar och få dem att arbeta, utan det handlade om att behandla dom som omänskliga, inte värda något. Fångarna fick inte vara inomhus under sina raster, även på vintern var de tvungna att vara utomhus i snö och minusgrader, och vissa fångar hade inte ens strumpor i sina träskor. Nazisterna behandlade sina fångar värre än djur. När fångarna kom till koncentrationslägret fick de klä av sig, deras hår rakades av och så fick de fängelseuniform. Slag, sparkar, spottloskor och förolämpningar var en del av vardagen. Försökte någon fly sköts de av SS-vakter som hela tiden stod på vakt i de sju vakttornen runt anläggningen.
När man går omkring på koncentrationslägret så är den stora frågan hela tiden hur kunde det här hända? Hur barbariska är människor som sätter upp ett industriellt samhälle som går ut på att förgöra och förinta ett helt folkslag? Det är så kallblodigt planerat, från att raka fångarnas huvud, bränna deras kläder, hota och slå dem, tvinga dem att arbeta tills dess att de dör. Dör av sjukdom, utmattning eller mördad. Efter krigets slut tvingade de amerikanska soldaterna, som fritog fångarna på koncentrationslägret, Dachaus lokalbefolkning att komma in och se hur fångarna haft det i koncentrationslägret, hur de levt och hur de hade dött och hur lokalbefolkningen inte hade gjort något för att förhindra det. På området har det nu byggts några kyrkor och synagogor och nedersta bilden ovan visar synagogan. Att komma in där är som att komma in i ett lugn. Efter att ha sett gaskammare, krematorium, rum fyllda till bredden och höjden med sängar så finner man friden i synagogan. Ett hål i taket gör så att ljuset alltid kommer in där. Där finns friden.
Alla människor som hade något att göra med koncentrationslägren måste ju vara helt igenom onda! Kan det finnas någon annan förklaring till att man kan utsätta andra människor för sådan fruktansvärd misär? Och människorna som bara stod bredvid och lät det ske var inte bättre de.
Jag tycker att alla människor någon gång borde se ett koncentrationsläger, för det är verkligen något som lever kvar i en. Vad nazisterna gjorde under andra världskriget är något som aldrig får glömmas.
21 kommentarer:
jag har alltid varit starkt fascinerad av förintelsen, holocaust. Om man nu kan säga att någon enskild historisk händelse ligger mig extra varmt om hjärtat så är det just förintelsen. Vet inte varför den har satt sig så hårt hos mig. Jag har ännu inte besökt ett läger. Vill gärna. Men är samtidigt väldigt rädd. Jag har väntat lite på att barnen ska bli så stora att jag kan ta med dem. Så det är snart dags.
Usch ryser i hela kroppen!!
Sahra - det är väl förskräckligt fascinerande om något. Det är verkligen en stark upplevelse att uppleva ett koncentrationsläger så jag kan rekommendera det, särskilt för ungdomar. Tror dina stora är mogna nu.
Storasyster - ja, riktigt otrevligt!
Jag undrade just om du skulle skriva om detta. Så glad att du gjorde det.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att besöka ett koncentrationsläger. KAN tänka mig att jag skulle känna precis som DU.
Jag har varit på det stora Holocaust museet i DC ett par gånger, och det har slagit mig rätt i solar plexus. Att se allt, att veta hur de led, hur de plågades, hur de förnedrades. OCH inte bara judar (även om de var flest) utan också zigenare, homosexuella, frimurare mfl
Helt sanslöst att så många bara fick dö. OCH världen tittade PÅ!
OCH detta inte mer än knappt 70 år sedan.
Ja, deras arma människoliv, och deras enorma skräck. Svälten på lägren, och sjukdomarna.
FY fan, rent utsagt.
Exakt, det som hände under förintelsen får inte hända igen.
Nu finns det snart inga överlevare kvar, men det finns trots allt ganska många som lever som suttit där som barn o unga. OCH deras historier får blodet att isa i ådrorna.
Nej, det får aldrig glömmas bort detta.
ALDRIG.
OCH jag tycker det är helt övervidrigt att nynazismen blir starkare och att vissa tom förnekar att förintelsen ens har hänt.
Man blir helt matt.
Annika - det är ett himla svårt ämne att skriva om och det är svårt att beskriva hur det är att gå runt där, när man vet att det funnits så mycket lidande och hat innanför stängslet. Hur kan man ens börja att förstå hur de hade det? Jag tror det blir viktigare o viktigare att man börjar prata om det igen, för som du säger är nynazismen på frammarsch i så många länder, det som nazisterna sa om judarna säger många om muslimer nu, och det är himla läskigt att se hur historien börjar upprepa sig.
Eftersom jag både studerat mänskliga rättigheter och judaistik och även har judendomen som "intresse" har jag naturligtvis läst mycket om detta. Varit på koncentrationsläger och Holocastmuséer osv. Jag har också fått chansen att prata med flera överlevare från lägren. Förintelsen är så hårt rotat i judendomen, det är en del av att vara jude idag. Även om judarna blev förföljda, diskriminerade och förnedrade i Europa långt före förintelsen, var det inget mot vad Hitler startade och genomförde. Förskräckligt. Man kan inte förstå det. När man ser bilder som de ovan kan man liksom på något sätt inte ta in det. Inte förstå. Och även om vi säger "aldrig igen" så känner jag en sådan stark rädsla för att det kanske visst kan hända. Fler folkmord har ju skett, medan världen tittat på. Och de strömningar som nu pågår mot islam och muslimer, hur man på vissa ställen och i vissa kontexter ser dem som djur eller omänskliga, som onda, som fienden, det gör mig så otroligt rädd. Du tar upp något väldigt viktigt och väldigt aktuellt. Tack, Marie.
Jag vill också åka dit någon gång. Känns som alla elever borde göra ett besök för känns som ju längre tid det går nu så kommer fler och fler "glömma" för det är inte alltid man lär ut så bra i skolorna. Och snart finns det inga överlevare som kan komma till skolor och berätta (vilket det kom till min skola).
Det är helt ofattbart att det kunde hända men jag tror att det är en kombination av genomonda personer och någon slags sektliknande beteende. Masspsykos. Många som jobbade där, av tyskarna alltså, måste ju på något sätt ha hjärntvättats eller inte vågat göra något annat. Också offer på något sätt. Ursäktar inte att så många inte stod upp mot det som hände, men kanske någon slags förklaring i alla fall.
Tungt att ta in men ack så viktigt.
Vår son fick ju möjligheten att besöka Belgiens koncentrationsläger, det gjorde stort intryck på honom.
Viktiga saker att föra vidare då snart generationen som minns inte finns längre.
Jag har varit i lägret Sachsenhausen som ligger utanför Berlin, vi var där med klassen sista året på gymnasiet och det var så hemskt att gå där på den marken där så mycket grymhet har ägt rum. Jag håller med dig om att alla borde besöka en sådan plats. Jag förstår inte att det faktiskt finns människor som förnekar att detta ens har hänt.
Det är nog nyttigt men obehagligt att besöka ett koncentrationsläger. Att en del kan påstå att det aldrig ägt rum, det förstår man inte.
Fy fan, sådant här är ju bara så sjukt vidrigt! Usch man ryser av obehag i hela kroppen av att bara läsa om vad som försegicks där. Det är nästan svårt att tänka sig och ta in exakt hur många människor som avled och led här inne. Denna ofantliga grymhet har man svårt att förstå sig på. Jag tror dock att de som utsatte fångarna för grymet kanske inte bara var helt igenom onda utan jag tror att skräcken att själv utsättas för sådant här kan få människor att ta till extrema medel. Vad som pågick i koncentrationslägrena var nog minst lika mycket psykist som fysiskt våld. Jag vill självklart inte försvara de som utförde dessa handlingar men jag tror det kan finnas flera förklaringar.
Jag tror tyvärr att det finns massor med ondska som pågår i de krig som pågår idag fast på andra sätt. Men det är absolut jätteviktigt det du säger att vi aldrig får glömma det som hände här och då.
Det ryser i mig! Jag har varit i Bergen-Belsen (där Anne Frank dog) och i Sachsenhausen. Det går inte att beskriva eller förklara och jag tror inte man kan förstå heller. Så svårt och så väldigt, väldigt viktigt!
Usch .. ja vad sager man. Fast man last och sett sa mycket pa film och tv om det har sa blir man lika illa berord varje gang man laser nagot nytt. Jag har precis last en valdigt bra bok - Two Brothers av Ben Elton som handlar om tiden for judarna mellan 1920-39 (eller ja, den fortsatter ju aven under varldskriget men den handlar valigt mycket om hur det var just de dar artionden som ledde upp till andra varldskriget). Jag rekommenderar verkligen den har boken och kanske sarskilt nu da du precis varit pa lagret och sett hur det sag ut i verkligheten.
Att han (eller de) kunde hjarttvatta ett helt folk ar ju otroligt egentligen men sarskilt svart for oss att forsta eftersom vi aldrig upplevt en sadan misar som manniskorna levde i dar och da.
Las boken!
Kram
Jag håller helt med dig! Detta är något som alla borde se med egna ögon. Det tar så fruktansvärt hårt även om man inte har en personlig koppling till det som skedde. Jag planerar att ta med min mor till Sachsenhausen i helgen.
Det här är tufft att se, det smärtar mig lika mycket varje gång. Har en mycket personlig koppling till förintelsen.
Jag skulle vilja se detta med egna ögon.
Alltid aktuellt. Vi har besökt flera läger, rekommenderas inte i samband med sommarsemester, det lägger en dämpad stämning över resten av resan. Planera en resa bara för detta viktiga ändamål!
Sonen 9 år kunde inte somna i förrgårkväll. Han grät och grät och bara tänkte på Hitler och människorna i gaskamrarna. Bra att de pratar om det i skolan, men viktigt att fortsätta diskussionen hemma.../Susanne
Så viktigt att folk aldrig glömmer!! Jag besökte Theresienstadt (kant fran Krigets vindar om du sett den gamla tv-serien?) utanför Prag med gymnasieklassen och även om det inte var ett riktigt koncentrationsläger utan mer ett ghetto (och folk bor där nu om jag inte missminner mig!!!) så var det viktigt att få se det. Jag har läst en mycket intressant bok: Ordinary men som försöker hitta en förklaring till VARFÖR vissa (de flesta) soldater inte tvekade att begå dessa hemska, omänskliga brotten. De var ju "vanliga människor"...? Jag läste boken i min freds- och konfliktkunskapskurs på universitet men den tåls att läsa även om man inte studerar. Teorin är att man av-humaniserade judarna, att man inte längre såg dem som människor - vilket gjordes genom att de fick klä av sig nakna och föstes ihop så man inte såg individerna... Fortfarande ofattbart och man kan bara hoppas att det ALDRIG händer igen (men se vad som hände på Balkan t.ex på 90-talet, i Rwanda etc) och att man själv aldrig skulle reagera så om man hamnade i en sådan situation!!
Stor kram
Jenny - ja, man blir illamående när man ser hur det redan har upprepat sig på en del ställen o hur hetsen mot muslimer blir värre o värre. Vi får aldrig glömma.
Anna - ja, man kan ju inte säga att tyskar är ondare än andra människor, utan det måste ju ha blivit nån masspsykos. När läget var så svårt som det var så kanske man griper tag i den syndabock som ges, i det här fallet judarna o så vill man bara ha bort dom? Ja, jag vet inte hur man kan förklara det hela...
Brysselkakan - nej, de som upplevde kriget är snart döda och då finns bara minnen kvar.
Anna - nej, det är oförståeligt! Hur kan man komma på tanken att nån skulle ha hittat på allt det här?!
Ullis - ja, det ger en tankeställare!
Desiree - visst händer det mkt hemska saker i krig som pågår nu också, men det nazisterna gjorde mot judarna var något utöver allt. Det är så obehagligt att gå runt därinne och läsa om allt som skedde just där vi stod. Usch.
Meerle - nej, man kan nog aldrig förstå! Inte vad fångarna fick uppleva eller hur nazisterna kunde göra något sådant!
Millan - ska kolla upp boken, låter intressant! Nej, vi har ju aldrig upplevt sådan misär som tyskarna hade efter första världskriget, men jag undrar ju om man verkligen kan skylla allt på det...?!
Sofia - nej, de flesta svenskar har ju ingen släkting som upplevde kriget så som många tyskar, engelsmän mfl gjorde, så vi får ju inte den automatiska kopplingen till det hela.
Lotta - ja, har man nån släkting som överlevde koncentrationsläger så förstår jag att det smärtar extra mycket!
Susanne - ja, förstår att det måste vara svårt för barn att förstå detta! Alfred var med, och det var skönt att se att han inte hade någon förståelse för något, en dag tids nog kommer han förstå men den behöver inte komma än på ett tag!
Petchie - ja, nazisterna var ju smarta då de rakade av fångarna håren och klädde dom i likadana klädet, då blev de en flock istället för individer! Jag ska försöka läsa den boken, jag kan verkligen inte förstå hur de fick alla människor att göra det de gjorde! Men som du säger så har ju historien redan upprepat sig till viss del...
Skicka en kommentar