Det här med barnomsorg i Sverige

Ibland känner jag mig väldigt osvensk. Ibland märks det att jag har bott utanför Sverige i många år. Jag hänger inte alls med på alla nyheter i svensk media och fråga mig inte vem som vann Idol för två år sen (Idol? X Factor? Talang? Whatever.) men vissa saker snappar jag upp ändå. Jag läser gärna artiklar som människor rekommendera på facebook (love facebook!) och då får jag åtminstone ett litet hum om vad som pågår i Schweeeden. 

Nu senast är det svensk barnomsorg som jag fattat att många människor är besvikna på. Stora barngrupper och för lite personal är sånt som tagits upp i media och Alex Schulman skriver att Vi skadar våra barn - men det är inte vårt fel. Någon på facebook tyckte att rätt lösning skulle vara att höja avgiften för att ha barn på förskola, så att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart för båda föräldrarna att jobba.

Själv sitter jag här som ett frågetecken och undrar vad i hela friden som hänt? I Sverige har föräldrar 480 föräldradagar att ta ut, även om man inte tar ut ersättning får man vara hemma med sitt barn tills det är 18 månader och har man barn under 8 år har man rätt att bara jobba 75 %. Och det här är bara vad lagen stadgar. Man FÅR vara hemma längre eller kortarte tid, man FÅR jobba mindre än 75 % eller mer, man MÅSTE INTE lämna sitt barn på förskola om man anser att det är skadligt för barn och man får lämna sitt barn om man tycker det är en bra läsning. Det är här jag märker att jag känner mig vääääldigt osvensk.

För när Alex Schulman skriver om att Reinfeldt ska skita i skattesänkningar för att istället satsa de pengarna på barnomsorg, så sitter jag bara och funderar på var föräldraansvaret försvann? Jag har ingen egen erfarenhet av svensk förskola, men på håll och de gånger jag har besökt mina syskonbarns förskolor, så har jag alltid fått ett positivt intryck, men samtidigt finns det uppenbarligen förskolor som inte är lika bra men kanske framför allt, det finns barn som inte passar för förskola när de är 1-2-3 år. 

"- Men skulle vi ta hänsyn till vad vi vet i dag om anknytning och behoven hos små barn, så skulle det kosta så oerhört mycket för vårt samhälle. Föräldern har satts i centrum och man menar att de måste få lov att lämna sina barn. Vi månar oerhört mycket om föräldrar, det är bra, men det har blivit på bekostnad av barnen som borde vara i centrum, säger Helena Lindfors, diplomerad småbarnspedagog."

Jag förstår att det är mer ekonomiskt om båda föräldrar jobbar i stort sett heltid och betalar väldigt lite för barnomsorg, men man kanske inte alltid kan sätta ekonomin främst? I Tyskland får man ett års föräldrapeng, men sen har man rätt att vara ledig från jobbet tills barnet är tre år, då utan någon ekonomisk ersättning. Men här är alla alternativ accepterade. Det finns de som börjar jobba när barnet är 6 månader, andra efter ett år, andra efter tre, andra stannar hemma längre än så. I Sverige har ju både mamman och pappan rätt till föräldradagar och att gå ner i arbetstid, så jag förstår faktiskt inte hur det har blivit som det blivit? Känner man ändå att man vill tillbaka till jobbet, när ens barn är 18 månader, kan ju båda föräldrarna välja att jobba 80 % till exempel, det skulle ge barnen fyra dagar hemma och tre dagar i förskola, eller ge dem kortare dagar på förskolan. Det finns så många alternativ att välja på!

Är det nu ekonomin som spökar, trots all hjälp som ges från staten, så kanske man får skippa utlandsresorna, platteven, senaste mobiltelefonen, Svenskt Tenn-kuddar och restaurangbesök? Bara en tanke liksom? För barn är väl ändå viktigare än statusprylar?