fredag, september 20, 2013

Det här med barnomsorg i Sverige


Ibland känner jag mig väldigt osvensk. Ibland märks det att jag har bott utanför Sverige i många år. Jag hänger inte alls med på alla nyheter i svensk media och fråga mig inte vem som vann Idol för två år sen (Idol? X Factor? Talang? Whatever.) men vissa saker snappar jag upp ändå. Jag läser gärna artiklar som människor rekommendera på facebook (love facebook!) och då får jag åtminstone ett litet hum om vad som pågår i Schweeeden. 

Nu senast är det svensk barnomsorg som jag fattat att många människor är besvikna på. Stora barngrupper och för lite personal är sånt som tagits upp i media och Alex Schulman skriver att Vi skadar våra barn - men det är inte vårt fel. Någon på facebook tyckte att rätt lösning skulle vara att höja avgiften för att ha barn på förskola, så att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart för båda föräldrarna att jobba.

Själv sitter jag här som ett frågetecken och undrar vad i hela friden som hänt? I Sverige har föräldrar 480 föräldradagar att ta ut, även om man inte tar ut ersättning får man vara hemma med sitt barn tills det är 18 månader och har man barn under 8 år har man rätt att bara jobba 75 %. Och det här är bara vad lagen stadgar. Man FÅR vara hemma längre eller kortarte tid, man FÅR jobba mindre än 75 % eller mer, man MÅSTE INTE lämna sitt barn på förskola om man anser att det är skadligt för barn och man får lämna sitt barn om man tycker det är en bra läsning. Det är här jag märker att jag känner mig vääääldigt osvensk.

För när Alex Schulman skriver om att Reinfeldt ska skita i skattesänkningar för att istället satsa de pengarna på barnomsorg, så sitter jag bara och funderar på var föräldraansvaret försvann? Jag har ingen egen erfarenhet av svensk förskola, men på håll och de gånger jag har besökt mina syskonbarns förskolor, så har jag alltid fått ett positivt intryck, men samtidigt finns det uppenbarligen förskolor som inte är lika bra men kanske framför allt, det finns barn som inte passar för förskola när de är 1-2-3 år. 

"- Men skulle vi ta hänsyn till vad vi vet i dag om anknytning och behoven hos små barn, så skulle det kosta så oerhört mycket för vårt samhälle. Föräldern har satts i centrum och man menar att de måste få lov att lämna sina barn. Vi månar oerhört mycket om föräldrar, det är bra, men det har blivit på bekostnad av barnen som borde vara i centrum, säger Helena Lindfors, diplomerad småbarnspedagog."

Jag förstår att det är mer ekonomiskt om båda föräldrar jobbar i stort sett heltid och betalar väldigt lite för barnomsorg, men man kanske inte alltid kan sätta ekonomin främst? I Tyskland får man ett års föräldrapeng, men sen har man rätt att vara ledig från jobbet tills barnet är tre år, då utan någon ekonomisk ersättning. Men här är alla alternativ accepterade. Det finns de som börjar jobba när barnet är 6 månader, andra efter ett år, andra efter tre, andra stannar hemma längre än så. I Sverige har ju både mamman och pappan rätt till föräldradagar och att gå ner i arbetstid, så jag förstår faktiskt inte hur det har blivit som det blivit? Känner man ändå att man vill tillbaka till jobbet, när ens barn är 18 månader, kan ju båda föräldrarna välja att jobba 80 % till exempel, det skulle ge barnen fyra dagar hemma och tre dagar i förskola, eller ge dem kortare dagar på förskolan. Det finns så många alternativ att välja på!

Är det nu ekonomin som spökar, trots all hjälp som ges från staten, så kanske man får skippa utlandsresorna, platteven, senaste mobiltelefonen, Svenskt Tenn-kuddar och restaurangbesök? Bara en tanke liksom? För barn är väl ändå viktigare än statusprylar?


17 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Det har blivit lite overdrivet i media detta, for andra undersokningar visar att forskolan ar en av de "institutioner" som foraldrar ar mest nojda med i Sverige. Da ar det liksom 80-90% som ar nojda. Sedan om man fragar vad kan forbattras sa brukar de saga barngrupperna storlek t ex for det kan variera och vara manga barn per personal pa vissa stallen.

Just nu handlar det mer om fritids dar det kan vara 30 barn och en personal (och da ar ju fritids fran 6 ar) men medias rubriker ar ibland om forskolan. Laste en artikel i DN som handlade om fritids och grupperna storlek men sa hade samtliga tre foraldrar som de intervjuade barn i forskolan och svarade pa det och vad hade det med artikeln att gor aliksom? Och aven en annan artikel jag laste hade forskolan i rubriken men sa stot det framfor alla om fritids.

Sedan tror jag att folk ar vana att ha det sa bra att de vill ha annu mer... Och det tar saker for givet.

Sjalv tycker jag visst man kan lagga en liten slant pa mer personal i forskolan men den stora enorma slanten hellre an fler skattesankningar borde lagga pa SKOLAN.

Sedan ar det ju larvigt detta med att vi skadar vara barn. Schulman om nagon har sakert val i sa fall rad att jobba mindre. Andra foraldrar har inte det valet.

Nu ar ju Tyskland ingen direkt modell i detta sammanhang eftersom manga kvinnor inte kan jobba och ha barn samtidigt (jobbar faktiskt delvis med detta omrade nu pa mitt nya jobb) men i Sverige har vi ju verkligen valmojligheter, t ex ga ner i tid som du namner, och BADA foraldrar har det valet. Sedan ar det val bra att man alltid vill forbattra saker, och allt kan saklart bli annu battre, men ibland behover svenskar ha lite perspektiv.

Sorry for lang kommentar!

Miss Marie sa...

Anna - jag förväntar mig långa kommentarer på det här inlägget! :) Absolut, Tyskland är ingen modell som Sverige bör ta efter, men däremot känner jag att det är mer valfritt här om man vill vara hemma med sitt barn eller skicka det till krippe och kindergarten. Dock är det ju bara kvinnor som är hemma med barn och det är INTE bra. I München finns det också en stor brist på förskoleplatser, så jag vet många som inte har fått plats till sina barn och därmed måste stanna hemma. Bara kvinnor såklart. Och jag håller med om Schulman, de har rätt att vara hemma tills deras barn är 18 månader, väljer de att sätta henne i förskola innan hon fyllt ett år så är det deras val, ingen annans!

Iccan sa...

Nu får jag svettningar så här på morgonen, blir uppeldad. Jag som inte ens har barn (ännu), och då får man väl egentligen inte ha en åsikt.. Har dock erfarenhet av arbete på förskola och hämtningar av I. Och är ju utlandsboende och därmed lite perspektiv. Mitt bästa tips är att Schulman, jag läste artikeln för ett tag sedan och fick svettningar även då á la klimakteriet, förflyttar sig utanför Sveriges gränser. Kanske komma hit till USA & se alla månadsgamla bebisar med nannys (om barnet är ljus i hyn & nannyn icke brukar jag gissa mig till att barnet inte burits av kvinnan). Passus, det finns mörka barn med ljusa nannys också även om det mer är ett undantag. Well well. Med Schumlans synsätt måste ju merparten av spädbarnen jag ser här bli skadade för livet!

Inte mig emot om systemet i Sverige blir bättre, är för förbättringar generellt :) MEN. Kan vi inte lyfta blicken lite samt enas om att föräldraledigheten kan se olika ut. Kanske att du min vän skulle ingå som ett moment vid den där kursen som många går när man väntar sitt första barn. Du har väl skrivit en D-uppsats i ämnet? :) Kanske, kanske att några blivande föräldrar blir lite mer tacksamma inför vetskapen att de skaffat barn i just Sverige?

Jag hoppas att man som förälder lever ett liv med marginaler, att man har råd att vara ledig, och att ens tid med sitt barn inte konkurrerar med just de där elefantkuddarna. Dessutom vad jag förstår har man väl rätt att ta ut föräldradagar när som så länge du begär ledigt två månader i förväg, tänker mig långledigt vid jul, påsk osv. Ganska nice. 5 veckors semester och sen sin egen schemaläggare. Smidigt. Sen ska vi inte prata om VAB. Inte prata om folk som på FB klagar över att de måste vabba igen, herregud, möjligheten finns, mot ersättning dessutom. I USA kan man skryta om att det är lagstadgat (NY State i vart fall) med pumpa-ut-mjölk-rum på arbetsplatser med ett visst antal anställda. Generöst. Lite plåster på såren över allt annat som INTE är lagstadgat.

Nej, nu måste jag duscha.. Och sen ringa dig.

Miss Marie sa...

Iccan - precis! Klart det kan bli förbättringar i systemet, det är väl jättebra att man vill jobba framåt och se vad som kan bli bättre, men det gäller ju också att uppskatta det man har! Har man lite perspektiv så inser man ju att det är väldigt bra i Sverige, som du säger, det finns så många saker som underlättar för föräldrar i dagens samhälle så det verkar som om de ibland glömt hur man tar eget ansvar för sina barn.

stolt föräldraledig mor som älskar att vara med mina kids!! sa...

Raka arbetsveckor och förstående chefer är också ett plus om man hade när det gäller barn och fsk/föräldraledighet!!

Sen att föräldralediga klagar på att de "bara" får ha sina/sitt större barn på fsk 15tim??! What? Vill vi inte vara så mkt vi kan m våra små? Snart är de 15 och vill inte alls sitta o läsa bok under en filt ned oss.

Många (vet) har nog lån långt upp över öronen och kan INTE gå ner i tid/vara hemma 18mån. Sorgligt!!

Desiree sa...

Jag tycker att systemet i Sverige är oerhört frikostigt. Jag tror nog att man faktiskt får vara berdd på att betala lite mer för dagis om man vill få ner grupperna och få dit fler lärare. Dagis är ju väldigt dyrt i USA tex och därför är många mammor hemma istället. Jag trodde det var sjukt dyrt i USA har nu insett att det finns ställen som Schweiz som är ännu dyrare. Men nog skulle man kunna taxan något i Sverige utan att det skulle svida för mycket.
Sedan har ju nästan alla som har barn i Sverige "långa sommarlov" eftersom man kan ta ut föräldrardagar väldigt länge. De tar vanlig semester i 3 veckor men tar sedan ytterligare 3 veckor som förälderdagar. Sådana långa sommarlova har jag inte haft sedan jag själv var barn.

Ninnie sa...

Jag är förskollärare och har jobbat i barnomsorgen i över ca 20 år.
Under dessa år har förskolan utvecklats kvaliteten har blivit bättre och bättre för barnen-ingen tvekan om det!
Men de senaste åren har antalet barn i grupperna ökat och ökat.
För 20 år sen var vi fyra pedagoger på 12 barn i åldern 1-3 år, och tre pedagoger på 15 barn i åldern 3-6 år.
Idag är vi tre pedagoger på 17 barn, 1-3 år.

För tjugo år sen jobbade nästan alla barns föräldrar(ja, iallafall den ena föräldern om man var två)deltid-vilket innebar att barnen oftast var på förskolan ca 25-30 timmar i veckan. Idag jobbar de allra flesta föräldrar heltid-vilket innebär en vistelsetid på mellan 40-55 timmar i veckan för barnen.
Barnet tillbringar dagarna med 16-24 andra barn-beroende på ålder-, ytterligare ett stort antal barn som det möter via de andra avdelningarna på förskolan och ett antal vuxna-förhoppningsvis samma,trygga, duktiga förskollärare över en längre tid-är det verkligen den barndom man vill ge sitt barn? Många barn tillbringar mer av sin vakna tid tillsammans med förskolepersonalen och de andra barnen på förskolan än med sin egen familj!
De flesta barn är 1-1½ år när de börjar förskolan. Här har också skett en förändring på senare år. Barnen lämnas tidigare och tidigare, och har längre och längre dagar...
Jag säger INTE att förskola inte är bra för barnen, det ÄR den-MEN INTE 40-50 TIMMAR I VECKAN!
Jag hade senast idag ett samtal med en liten kille på jobbet, 5 år. Han var lessen på morgonen (lämnas kl 06.00 varje dag...)och jag frågade varför? "Jag vill va hemma...och leka..." "Ja, men vet du vad, idag är det fredag, så nu är det bara denna dagen kvar-sen får du vara hemma med mamma och pappa HELA helgen!" Han svarade då att "...ja...men dom ska bara laga grejer hela tiden...ingen vill leka med mej...eller så bara dom kommer och trampar på min tågbana... "
Ibland vill jag gråta av sorg över hur en del barn har det...Denna lille kille är på förskolan 6.00-17.00 måndag till fredag. Inget ovanligt alls.

Idag verkar det viktigaste för föräldrarna vara pengar, hus, fina kläder, resor, och inte minst den egna yrkeskarriären. När det viktigaste borde vara BARNEN och deras barndom-den som går SÅ snabbt förbi- SEN får man tid för sig själv, sin karriär och resor, inredning eller vad man nu tycker är intressant och roligt.

Jag skulle önska att föräldrar tog tillvara tiden med sina barn bättre, utnyttja möjligheten att jobba deltid så länge man kan, att de mammor eller pappor som är föräldralediga med småsyskon även tog chansen att ha det äldre syskonet hemma-tid att umgås med andra barn kommer ju ändå vad det lider!. Och att antalet barn i grupperna minskades-att pengar och resurser till skola och förskola ökade. Då skulle vi få en ÄNNU bättre förskola, med personal som har tid och ork att utföra det de brinner för och lyckliga barn och föräldrar!


Miss Marie sa...

Stol föräldraledig - ja, folk som klagar på att de bara får ha större barn 15 timmar i förskola tror jag missar en ganska stor poäng! De ska vara glada att de faktiskt får ha dom 15 timmar i veckan! Och visst är det väl gratis med 15 timmar i veckan för barn över 3 år? Och ja, lån över öronen tror jag är vanligt, både bland hög - och låginkomsttagare, men det är ju tyvärr också ett val man gjort! Ingen annans fel.

Ninnie - åh, det gör ont i hjärtat att läsa det där! Förskolan ÄR ju bra! Men det är ju när systemet utnyttjas som det brister! 6-17, det är ju längre än en arbetsdag, nä, fy vad jag tycker synd om de barnen, särskilt om de själva heller inte vill vara på förskolan så mycket. Jag tror tyvärr inte att små barn mår bra med två föräldrar som jobbar heltid, sen när de kommer hem från förskolan så måste man iväg och handla och sen stressa ihop mat och kanske på någon aktivitet sen stressa i säng och sen sova och så göra allt igen. Jag tror inte det är bra. Stor eloge till alla pedagoger som jobbar på förskola och som gör det bästa av situationen!

Storasyster sa...

Bra skrivet Ninnie!!

Martina sa...

Mycket intressant inlägg.
Men som sagt, när man har bott utomlands länge sa har man en helt annan synvinkel vad gäller manga ämnen, inte minst barnomsorg och barnuppfostran. Och jag tror att det är svart, väldigt svart, för oss att första oss pa det svenska tankesättet och vissa debatter.

I Frankrike har du 3 manaders betald mammaledighet. Sen kan du vara hemma tills ditt barn är 3 ar, utan betalning och med löftet att fa samma eller ett likvärdigt jobb när du kommer tillbaka. Pappan tror jag har rätt till ca 7-10 dagar vid barnets födelse.

Man skulle kunna debattera om detta i evigheter. Men jag tycker att man maste ga tillbaka till basics lite. Är det inte viktigt att vara hemma och själv ta hand om sitt efterlängtade barn? Vill man inte ta hand om sitt barn? Och som du säger, är det ett ekonomiskt problem sa kanske man far se över sina prioriteringar lite?

Men vi utlandssvenskar kommer nog aldrig att bli riktigt överrens med det svenska tänkandet här.

Kramar

Hanna sa...

Ja det är en konstig debatt här i Sverige. Mindre barngrupper, den diskussionen förstår jag, men det är väldigt paradoxalt att det samtidigt gnälls på att man "bara" får lämna det äldre syskonet 15h per vecka när man är föräldraledig. Ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte varför man vill lämna bort sitt barn alls när man själv är hemma. Förskolan är jättebra, med pedagogisk verksamhet och läroplan, men om en treåring är hemma ett år med sina föräldrar och syskon istället så vinner man ju i annat, man får väl se till att aktivera sitt barn helt enkelt och inte bara gå runt och fika på stan med barnvagnen! Jag tror inte att inse detta handlar om huruvida man har bott utomlands eller inte (även om det självklart ger perspektiv, bodde själv utomlands i 10 år), utan snarare att det är en bortskämd generation föräldrar idag. Det finns dock (tack och lov) en lika stor andel som tycker annorlunda,, problemet är att de inte hörs lika mycket i debatten :) ha en fin dag!

Miss Marie sa...

Martina - ja, jag tror vi utlandssvenskar har fått lite annat perspektiv än om vi hade bott i Sverige hela våra liv. Vad jag tycker är konstigt är inte att föräldrar väljer att jobba, det är ju ändå upplagt så i Sverige att man jobbar hel/deltid och har barnen på dagis, utan det konstiga är att de inte inser att de faktiskt har stor valmöjlighet över sina egna liv! Det är hela tiden så synd om dom och staten styr och ställer åt dom. What?! Sveriges system är otroligt generöst och flexibelt, men mycket vill ha mer och det verkar som om man i Sverige aldrig riktigt kan vara nöjd.

Hanna - visst behöver man inte ha bott utomlands för att ha perspektiv, men det går inte att bo utomlands och inte få perspektiv! :)Jag tror att barn runt tre år och uppåt mår bra av att få vara självständiga och får lära sig att ta plats i en större grupp med barn, men då menar jag några timmar i veckan, inte 15 h och uppåt! Problemet i Sverige är väl att det inte finns några alternativ till förskola för föräldrar som har bebis och ett äldre barn, förr fanns det ju kyrkans barntimmar, Mulle, sagostunder på bibliotek, gympa osv, så jag tror det kan vara svårt att aktivera ett något äldre barn själv! Här i München finns lekgrupper, gympa, yoga, sånggupper osv, då är det ju lättare att aktivera barn. Och visst är det som du säger, min generation föräldrar är bortskämda, det är vi!

Saltistjejen sa...

Marie,
det här är så otroligt intressant! Och att man som utlandssvensk har HELT annan inställning och ett annat perspektiv än svenskar som bor och lever i Sverige är otroligt tydligt. Jag tror att de flesta svenskar inte riktigt förstår hur bra de har det i Sverige vad gäller lagar och även den kulturella "förståelsen" för att detta att man faktiskt KAN BÅDE JOBBA OCH VARA HEMMA med sina barn. Här i USA (eller iallafall i NYC) gillar jag att det är högt i tak vad gäller att andra inte lägger sig i HUR man som familj väljer att göra för att få familjelivet att fungera. Det är lika vanligt och accepterat (iallafall i NYC) att börja jobba igen då barnet är 6 veckor (ja mammaledigheten är bara 6 veckor!!!) eller att helt enkelt sluta jobba och bli hemmamamma. Ingen rynkar på näsan åt en för vilket val man gör. Allla vet att familjer väljer det som de kan och som är det bästa för dem. I Sverige känner jag att man är så otroligt mycket mer bedömande. Att man inte får börja jobba för tidigt för då skadar man barnet, är egoistisk och barnet kommer bli ett psykiskt vrak (aknkytningsteorier etc) men man får heller inte vara hemmaförälder för det är OCKSÅ fel. PLUS att i Sverige är det ofta väldigt svårt att kunna leva på en lön även om man inte lever ett utstvävande liv. men är man en vanlig medel eller kanske låginkomssttagare finns inte en chans att kunna leva på en låg lön. Iallafall inte om man vill kunna unna sig något ibland som semester etc, och det är faktiskt något jag har förståelse för också.

Saltistjejen sa...

Jag tror att jag som utlandsboende främst änder mig mot den fördömande kulturen i Sverige. Att man gärna klappar sig på bröstet och tycker att man är "bäst" och förfasar sig över att andra länder inte har samma system. SAMTIDIGT som man klagar hur mycket som helst över allt man INTE har. Konstigt. Men faktum är att de flesta barn blir helt okej och till och med riktigt bra vuxna oavsett om de haft en förälder som varit hemma hela deras uppväxt eller om deras föräldrar varit tvungna att arbeta sedan de var mindre än 2 månader. Jag tror det handlar om hur barnet är och även om hur man som förälder klarar av balansen mellan arbete och föräldraskap. Vår dotter har varit på dagis sedan 3 måndaders ålder vilket i Sverige ansågs ungefär lika illa som om vi berättat att vi tänkte slänga henne framför en skenande buss.Första månaderna var hon på dagiset från ca 9.30 på morgonen till 16 på eftermiddagen. Sedan blev det "full tid" vilket innebar ungefär 9.30 till 17.30. Första året var hon dock i ett "spädbarnsrum" vilket innebar en lärare på två barn De var 8 barn total. Man var dessutom som förälder välkommen att besöka så ofta och mycket man ville. Tyvärr kunde inte jag det eftersom jag då hade såpass lång pendling att jag inte "bara kunde titta förbi" och t ex mata/amma, men jag vet att vissa mammor gjorde det. Året efter började hon i ett småbarnsrum. Hon var då ca 115 månader och gick fulla dagar ca 9.30 till 17.30. Nu var de 10 barn med 4.5 lärare så lite fler barn per lärare. Och Pre-school här som hon började som dryg 3-åring var 15 barn på 4.5 lärare. Vi har dock haft ett helt fantastiskt dagis och det är såklart viktigt. Dock är det dyrt. Trots subventionerade priser som detta dagiset hade (baserat på ens lön) betalade vi ca 6000 kronor i månaden för hennes dagisplats. Jag vet att svenskar skulle baxna över det priset men jag måste säga att även om det varit en stor utgift för oss (nästan lika hög som vår hyra varje månad) så har det varit värt varenda cent.
Men visst, i har inte haft råd att dra till Thailand på semester en eller två gånger om året i 2 veckor. Och lever verkligen inget lyxliv. Så rent ekonomiskt är det inte så fett. Men det har fungerat bra och vi har varit otroligt nöjda. Att man sedan tillbringar mycket tid tillsammans med sitt barn när hon inte varit på dagis är ju rätt självklart. Det svåraste för många här ju t ex om barnen blir sjuka för det finns som sagt inget VAB här. Vi har haft flexibla jobb så för oss har det fungerat men jag vet inte hur man gör om man arbetar som tex lärare, i affär eller på bank eller andra ställen där man verkligen måste vara fysiskt på plats mellan vissa klockslag varje dag. Vissa har nog hjälp av far- och morföräldrar om sådana finns i närheten, Andra betalar nannys för de dagar barnen är sjuka. Det är helt klart tuffare att ha barn här och man är mycket mer utlämnad till sig själv än i Sverige. På gott och ont som sagt.
ursäkta min långa kommentar men detta är ngt jag skulle kunna diskutera länge.... :-)
Kram!

Miss Marie sa...

Saltis - behöver inte ursäkta för lång kommentar! Det är ett intressant ämne, det finns så många åsikter om vad som är rätt och fel men sanningen är ju att det inte är något som är rätt eller fel, bara olika saker att göra saker på! :) I NY har man ju inte så hög lön om man inte har ett riktigt bra jobb, har jag förstått, så om dagisplatsen då kostar 6000 kronor så kanske det inte är värt att jobba för att man inte tjänar så mycket mer än det. Och ja, jag stör mig också på att det i Sverige är så dömande. När jag har träffat folk i Sverige och berättat att jag är hemma med Alfred så stirrar de på mig som om jag är en utomjording. Kan tänka mig att det är samma blickar ni fick när ni satte dottern på dagis när hon var 3 månader... Gillar inte fördömande folk!

Ullis sa...

Intressant diskussion, barnen är ju det viktigaste vi har. Mår inte barnen bra när de är små, hur mår de de då när de blir vuxna?

Anonym sa...

Jag skulle kunna skriva en roman, men törs inte.

Tar det över en öl i England.