Att älska en julkalender

Jag läser att varken Alex Schulamn eller hans dotter inte hänger med i årets julkalender Barna Hedenhös uppfinner julen, och att han "går fram till teven och ollar Fredde Granbergs huvud. Nej, det gör jag inte, men jag vill".

Ja, nu kanske jag är lite barnsligare än Alex, men jag tycker årets julkalender är riktigt kul! Ni som inte har sett den får en liten sammanfattning:

Barna Hedenhös tillsammans med mamma Knota och pappa Ben har byggt en trädraket för att tända ett hål i himlen där det förut fanns en stjärna. När de har lyckats med det har de tänkt ha en ljusafton. Eller kanske en benafton eller knotafton, de har inte kommit överens om namn ännu. På deras färd lyckas de inte tända stjärnan men kommer istället till framtiden. I framtiden bor Stella i ett Stockholm som inte är som vi är vana vid. Familjer gör inte saker tillsammans, barn är bara lite småjobbiga tills de växer upp, alla ska se till framtiden och historia är något som ingen har nytta av. Stellas farmor är museeintendent på ett numera stängt museum (Statsministern gillar verkligen inte museum, allt gammalt är usch!) och medan Stellas pappa bygger klart en rymdraket som ska ta Statsministern till framtiden, får Stella bo hos sin farmor. När familjen Hedenhös kommer in i framtiden kraschlandar de i museet där Stella bor. Hos familjen Hedenhös får Stella uppleva hur en familj spenderar tid tillsammans, har familjeråd, hedenhöskramar och helt enkelt umgås. Självklart finns det lite spänning i kalendern också. När Statsministern får nys om att familjens Hedenhös rymdraket kom till framtiden med hjälp av ett sagogryn, vill han genast få tag på ett sagogryn som ska hjälpa hans färd till framtiden. Pappa Ben Hedenhös glömde kvar sagogrynet, som skulle ta familjen Hedenhös tillbaka till stenåldern, vid eldstaden efter att han glömt släcka elden och var tvungen att gå tillbaka och göra det, och utan sagogryn kommer de inte hem! Men! Farmor museeintendenten tar reda på att det grävdes upp några sagogryn vid urgrävningar av familjen Hedenhös gamla grotta, och nu gäller det bara att barna Hedenhös och Stella hittar sagogrynet innan Statsministern och hans son hittar det!

Det kanske låter lite komplicerat, men nu är vi upp i avsnitt 18, så allt det här har inte hänt på ett avsnitt direkt. Vad jag gillar är att de visar upp kontraster, stenåldersfamiljen har en fin gemenskap medan nutidens familjer består av individer som bara tänker på sig själva. I den spännande handlingen vävs det in historia; både kungar, Vasa-skeppet och stenåldern utgör en stor del, och kanske kan det få barn att bli intresserade av historia? Familjen Hedenhös upplevelser i nutiden är både roliga och tankvärda, och man kan likställa det med invandrare som upptäcker det svenska samhället och alla dess egenskaper.

Skådespelarna är som klippta för sina roller. Fredde Granberg får spela en roll som gjord för honom, Sissela Been som mamma Knota är både rolig, bestämd och svår. Björn Gustavsson den yngre är hur rolig som helst som Statsministerns son och barnen har också lyckats gestalta sina rollfigurer på ett trovärdigt sätt.

Och, till skillnad från Alex Schulman, tycker jag att en julkalender inte behöver vara lätt att förklara för en fyraåring, men de kan ha en underbar upplevelse ändå. Alfred förstår långt ifrån allt som händer, men han pratar fortfarande om "rymdraketen som landade på Stella!" och tyckte det var jättekul! Jag vet också att jag har några syskonbarn som har drömt lite mardrömmar efter kalendern, men det tycker jag inte heller är helt fel. Ibland kan det vara bra att bli lite skrämda som barn. Jag kommer fortfarande ihåg julkalendern med Ture Sventon och hur läskig jag tyckte Vesslan var! Som sagt, det kan vara bra att bli skrämd ibland.

Så ni, kära läsare, är ni team Schulman eller team Julkalendern?