torsdag, april 23, 2015
Tankar om mor-och farföräldrar
I Sverige har mor-och farföräldrar, generellt sett, ingen större del av deras barnbarns vardag. De flesta barn går heltid i (nästintill gratis) förskola från 18 månaders ålder, och de flesta mor-och farföräldrar har egna jobb att gå till. Det här är en stor skillnad mot hur det är i Tyskland och England, åtminstone de delar jag har bott i. Här har mor-och farföräldrar en mycket större roll i deras barnbarns liv, barnomsorg är dyrt och det är helt enkelt en ekonomisk fråga att inte låta barnet gå heltid i förskola, utan istället låta mormor/farmor (i några få, enstaka fall morfar/farfar) ta hand om barnen en eller flera dagar i veckan. Det hör säkerligen ihop med att det förut fanns fler som var hemmamammor och också att de som har jobbat har haft möjlighet att gå i pension tidigt. Engelsmannen har en kusin i Kanada, och där har mormorn varit barnens nanny på heltid, betald alltså, i flera år. Det känns som något som vore helt otänkbart i Sverige!
Jag kan tycka att det är lite extremt att anställa mormor som nanny, men samtidigt uppskattar jag när mor- och farföräldrar tar, och får ta, en större del av barnbarnens vardag. Det är såklart tråkigt när det beror på eknomiska aspekter, men samtidigt tror jag det gynnar både barn och mor-och farföräldrar, som får bli en större del av varandras liv. I Sverige verkar man nästan se ner på mor-och farföräldrar som hjälper till i vardagen, som att det bara är dåliga föräldrar som gör så. Kanske det också hänger ihop med att svenska mor-och farföräldrar har mer egna liv och fyller sin tid med annat att göra?
Låt mig höra era tankar om det här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag håller nog inte med dig för runt omkring mig finns det iaf många far- och morföräldrar som är aktiva i sina barnbarns vardag. Barnbarn är livets efterrätt som man säger. Många hämtar på förskolan (t ex min mans föräldrar hämtar en våra barns kusin en dag i veckan, andra kanske inte en fast dag) eller hjälper till vid sjukdom (trots vab) eller umgås på helger (vilket är en slags vardag och rutin för mig också). Men samtidigt är det kanske många som jobbar fortfarande och/eller vill göra annat på sin fritid (också) och det har de ju all rätt till. Vi har ju barnomsorg m m i Sverige så inget egentligen tvingas ta den här rollen.
Nja. Jag har inte varit mamma i Tyskland eller England. Jag jämför ju Stockholm och Paris. I Stockholm och i Paris fanns det morföräldrar och farföräldrar som hämtade, kanske en dag i veckan. Skillnaden är att i Paris finns det vâldigt ofta "nannies" som hämtar. Här är dagmamman den vanligaste formen av passning av smâ barn, har man en bra relation eller om man har râd fortsätter det upp i skolâldern, och det är lite av ett krav att man ska ha en "barnflicka" alltsâ en barnvakt för att kunna gâ pâ vuxenmiddagar och restaurang eller bio (men jag vet inga manliga barnvakter, men det träffade jag nog inga i Sverige heller?). Jag hâller med om att det är mycket vanligare i Paris att mormor/farmor har barnen pâ helgen, i alla fall en av dagarna, och ofta träffas man nästan varje helg? Familjen är starkare... det känns alltid lite som gudfadern för mig för hierarkin i familjen är tydligare och de äldre bestämmer mer. Den största skillnaden för mig är nog att man även lämnar sina barn till mor/farföräldrarna under loven. Frân ettârsâlder lâmnar man barnen i perioder av 14 dagar och definitivt efter att barnen börjat skolan. P g a en som jag ser det strukturell skillnad mellan sverige och frankrike. Mânga förskolor i Sverige? har öppet 48 veckor om âret? sâ en barnfamilj kan vara ledig tillsammans? I frankrike börjar ju skolan vid 3 âr. Dâ har man SEXTON veckors skollov att täcka upp. Alltsâ är man beroende av att skicka barnbarnen till mormor och farmor redan när de är mindre? Jag antar att samma problematik finns i Sverige men snarare när barnen börjat i skolan? Vet inte hur det fungerar med "fritids" idag? även i Frankrike finns ett slags fritidsverksamhet! En annan skillnad är att svenska barnfamiljer kanske ibland har en egen sommarstuga? det har inte franska barnfamiljer. Utan det känns för mig som att man alltid hâlsar pâ hos föräldrarna i flera veckor? och man reser utomlands betydligt mindre! svenska barnfamiljer skulle jag säga reser utomlands en gâng om âret kanske? inte i Frankrike? sedan tycker jag även rollerna är lite olika? en fostrande mormor/farmor som är lite sträng/kritisk? eller en farmor/mormor som skämmer bort barnen/avlastar föräldrarna? i Frankrike har farmor och mormor ganska mycket "makt" i familjen?
Och det kan vara sâ att jag känner mig lite avundsjuk ;o) pâ vissa franska vänner som har sex veckors barnfri semester och lediga lördagar... men det gäller inte alla! dock fâr en majoritet ganska mycket hjälp? och en minoritet fâr väldigt mycket hjälp?
men sedan är det lite liknande "konflikter" som i sverige? socker... rutiner... barnens kläder, frisyr (franska barn ska vara välklippta och kammade och tvättade och hela och rena) och leksaker och tv... gâ och lägga sig.
Men nâgot jag funderar över är separationsângest? I Sverige pratar man ju mycket om att det kanske inte är bra för barnen att vara borta frân föräldrarna mer än typ ett dygn per ârs âlder... Min treâring har bott hos mormor och morfar i 5 dygn och jag vet att han älskar det, men jag märker även av att han fâr lite separationsângest och blir lite trött och att han saknar mig. Men sâ tänker inte franska föräldrar riktigt. Här ska barnen anpassa sig efter de vuxna? Jag har inte läst eller hört nâgon prata om att man inte ska lämna barnen. Som fransk mamma uppmuntras man tvärtom att lâta barnen vara mer självständiga? Man tror att det är viktigt att barnen "socialiseras" i förskolan och skolan och pâ skolresor.
Anna - nej, nu menade jag snarare att man i andra länder får hjälp av mor-och farföräldrar istället för att betala för barnomsorg, i Sverige kan man ju lyxigt nog ha båda!
Anonym - ja, i Sverige har väl dagis/fritids bara stängt några veckor på sommaren, tror jag, så de finns ju inget behov för föräldrarna att ta ledigt eller för barnen att bli skickade till mor/farföräldrarna på samma sätt. Jag tror du har rätt i din analys av fransk uppfostran, barnen ska anpassa sig mer, medan man i Sverige anpassar sig efter barnen. Något mittemellan kanske skulle vara bäst?
Åh detta är något jag önskar att vi hade haft större tillgång till. Att mina barn skulle kunna få en naturlig relation till sin mormor och farmor (morfar och farfar lever tyvärr inte längre). Och att vi föräldrar skulle kunnat fått lite mer avlastning då och då. Jag tror verkligen att det finns mest fördelar av att olika generationer umgås och har en bra och nära relation.
Saltis - ja, det var en av anledningarna till varför vi flyttade tillbaka till England, guld värt att ha farföräldrar nära!
Min syster fick sina svärföräldrar att flytta från Närke till Stockholm så att de kunde hjälpa till med barnen. Nu hämtar de från dagis minst en dag i veckan samt hjälper till med läxläsning.
Här i England har jag flera kompisar vars mammor har hand om deras barn en dag i veckan så att de slipper betala barnomsorg för den dagen.
Vi har ingen hjälp från någon släkting, skulle vara väldigt skönt om man hade den möjligheten men mina föräldrar bor ju i Sverige och Reubens mamma är alldeles för skröplig tyvärr!
Sofia - det känns som i Sverige att man tar mor/farföräldrarna till hjälp utöver barnomsorg, medan det i England tas istället för barnomsorg. Vi har ju makens föräldrar cirka en timme härifrån, så kan få hjälp om det behövs, det är skönt!
Ja precis så, förskola plus svärföräldrar är det min syster har! Fast hon säger att de inte skulle klara sig utan deras hjälp då både hon och hennes man jobbar väldigt mycket.
Toppen att ni kan få hjälp av svärisarna ibland!
Skicka en kommentar