tisdag, maj 05, 2015

Att cykla i engelsk traffik och lila är inget för pojkar



Alltså, jag gillar England, vill bara börja med det, för nu kommer det bli ett riktigt gnällinlägg!

Måndagen var röd dag i England, varje helgdag flyttas till närmaste måndagen för att man ska få en långhelg. Ganska smart, men också synd att det är sällan som resten av världen har ledigt då! Måndagen visade iallafall upp sig från bästa sidan med härligt solsken, vilket såklart är mysigt, men vilket också betyder att fan och hans mostrar dyker upp i Lytham! Ja, vi bor nämligen i ett pittoreskt litet samhälle som människor gillar att åka på uflykt till, vilket betyder att bank holiday + solsken = bilköer!

Vi tänkte att det här var en underbart perfekt dag för en cykelutflykt, men vi blev snart varse om att så inte var fallet. I England finns inga cykelvägar (förutom i London kanske?), så Alfred cyklade på trottoaren medan vi cyklade på vägen bredvid honom. Ja, i utopin alltså, för mellan trottoar och väg står det bilar parkerade i hela jävla Lytham! De flesta bilförare har heller ingen förståelse alls för cyklister, de åker nära, åker fort och är allmänt dumma i huvudet. Håll i åtanke nu att hastigheten i Lytham är 20 miles/h, alltså dryga 30 km/h och att det är ett ställe med mycket fotgängare och bilar, så man tycker att bilförare borde ha lite vett, men så är inte fallet.

Det tog ungefär fyra minuter innan jag blev helt mordisk. Innan dess hade ett antal bilister kört förbi alldeles för nära, men det är jag van vid, men vid det här tillfället hade jag stannat bredvid en parkerad bil, och en kvinnlig bilist började vifta och skrika på mig att flytta på mig, och det hela slutade med att jag visade långfingret för henne (väldigt moget, jag vet), hon körde om mig och så krockade hon nästan med en annan bil i nästa korsning. Karma... Nästa långfinger kom ungefär 30 sekunder senare då vi cyklade och en bil framför oss höll på att parkera. Vi saktade ned, eftersom det kom mötande bilar, men då tyckte en bil bakom oss att det var helt ok för denne att köra om oss och sen tvärnita för den parkerande bilen och därmed stänga in oss. Som sagt, det andra långfingret.

Jag blir så himla trött på engelska bilförares attityd! Cyklister har också rätt att vara i trafiken, och om ni inte vet hur man ska hantera dem, se dem bara som väldigt små bilar! Fu**ers!

Och senare på eftermiddagen sa Alfred; "boys can't like purple". Alltså, mitt hjärta sjönk som en sten. England är ju ungefär 30 år efter på det här med jämställdhet (inte bara efter gällande cykelvägar) och vi har verkligen försökt vårt yttersta till att låta Alfred vara ett barn, inte en pojke, men det går inte att påverka hur andra barn påverkar honom, särskilt inte i ett sådant inskränkt samhälle. Nu var det en pojke, Harrison, som hade sagt att pojkar inte kan gilla lila, och som en papegoja upprepade Alfred det. Jag förstår inte varför man tycker det är viktigt att barn lär sig vad pojkar och flickor ska eller inte ska gilla från så tidig ålder? Att pojkar inte kan gilla lila, är ju inte något som Harrison har kommit på själv, utan det är något han har fått inpräntat från andra håll. Liksom att han inte får leka med dockor eller måla naglarna. Tragiskt och ledsamt, tycker jag.

Så ja, igår kände både Engelsmannen och jag att en flytt till Sverige lockar mer än någonsin...

11 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Harald har faktiskt ett par byxor som är lila och som jag köpte på Zara BOYS. Jag köpte dem till Isolde och nu har Harald ärvt dem.

Miss Marie sa...

Anna - oj oj, vet Zara ingenting... ;)

eastcoastmom sa...

Alla kan väl ha alla färger!
Hatar farliga bilister, som tur är finns en del cykelbanor här.

Anonym sa...

Kulturkrockarna blir kanske större när man har barn? Tror du det? När tigermamman tar över? Aldrig tidigare ville jag bo vare sig I sverige eller i en mindre stad... Men sâ fick jag barn och pang sâ älskar jag Sverige. Och jag som kört bil överallt och cyklat överallt och mest tyckt att det var ganska lustigt att trafiken är galen... Plötsligt blir jag sur och ängslig och sitter och hâller i mig i "the oh shit handle" och är livrädd för att köra inne i stan... Reagerar 30 âringar utan barn likadant? Förbereder flytten till snobbig, grön, trygg, aptrâkig förort...

Annika sa...

Vi har cykelbanor hos oss också, ganska gott om dem faktiskt. De utnyttjas verkligen.
Men, that being said, jag skulle vara rädd för att ge mig ut i trafiken med hojj här. Men jag är ju lite småskraj på cykeln även när jag är i Sthlm , där verkar det vara ett krig mellan bilister och cyklister, och som du vet finns det ju massor som cyklar där. Men, det är väl det där att vänja sig.
Här äger jag inte ens en hoj.
Ja fram för att alla ska kunna ha alla färger. Absolut. Liksom att man ska få leka med det man vill leka med. You bet!!!

Miss Marie sa...

Eastcoastmom - jag också! Deras försvar brukar vara att en del cyklister också är farliga, varpå jag svarar att i en krock är det cyklisten som dör! Grr...

Anonym - kanske har det med åldern att göra? Men engelsa trafiken är något utöver det vanliga... o inga cykelbanor!

Annika - ja, i Örebro är det också krig mellan cyklister o bilister, i julas när jag var hemma såg jag så många som cyklade vare sig utan lyse eller reflexväst! Liksom, tror ni att ni syns öht? Så ja, finns en hel del knäppa cyklister också, lösningen är ju cykelbnor så att man skiljer cyklar o bilar åt!

Cecilia/svengland sa...

Jag cyklar alltid här i London och här ute i de västra förorterna finns det cykelbanor överallt - speciellt på de större vägarna. Man måste lära sig att ta plats och inte ta skit från bilisterna!!! 😁

Miss Marie sa...

Cecilia - är det separata cykelbanor, som trottoarer, eller är det bara en linje målad på vägen som folk skiter i o parkerar på? Det sistnämnda har vi här också men det är ju värdelöst. Och ja, jag tar helst ingen skit från bilisterna, men när det kommer till kritan så är deras bilar mycket hårdare än min cykel!!!

Cecilia/svengland sa...

Det är faktiskt både och här - en del riktiga cykelvägar och en del märkta på vägen, oftast så respekteras de här där jag bor i alla fall! Jag har cyklat dagligen i London i ca 20 år nu och det har alltid funkat bra.

Anonym sa...

Detta med färgen Lila och "gender"... en del har det kanske(?) att göra med att det var illegalt att vara Gay i UK fram till '67... och att Ljuslila skjortor var en signal /'mode' fr New York Gay värld...
I Sverige kallades lila "sista hoppets färg" det var äldre damers färg (äv för toning av håret)
Södra Europa ofta (bara)en kyrklig färg...(är mer el mindre uppvuxen i Italien)

Lila var, har varit min favoritfärg(därför "påläst" :) )
Svart är dock alltid min "bas" ända sedan jag fick börja välja kläder själv (skolåldern)- men gillar sjalar/accenter i klara färger!

Har Du sett? Amazon har börjat med "gender-free" (iaf) för leksakerna (!)
< http://kottke.org/15/05/amazon-drops-gendered-categories-for-toys >

PS hoppas kunna flytta till en (mkt) cykel vänlig stad i södra Frankrike, men... Who Knows!

Jaroq

Miss Marie sa...

Cecilia - jag tror det är överlag mer cyklister i London så bilister lär sig väl! Här är jag den enda mamman som cyklar med sitt barn, typ...

Jaroq - vem vet, kanske det har med saken att göra? Överlag är det mycket killfärger o tjejfärger, även pastellfärger ses som tjejfärger här! Trist tycker jag, det är ju fint! Och bra jobbat Amazon!!!