onsdag, oktober 21, 2015

"Life Starts All Over Again When It Gets Crisp in the Fall" - F.Scott Fitzgerald



Det känns som att den här hösten, den första med Anders, kommer vara för evigt inpräntad i mitt minne. Morgonpromenaden till skolan med Alfred, sedan en lite längre promenad innan vi går hem och fixar det som behöver fixas och bara... hänger. Jag försöker minnas den första tiden med Alfred, han föddes ju i slutet av januari, så vi borde ju ha haft en skön vår framför oss, men jag kommer inte riktigt ihåg. Klart att det är helt annorlunda den här gången, inte bara för att Anders är en "lättare" bebis, men också för att både Engelsmannen och jag är lugnare. Med första barnet var vi mer ängsliga, herregud, att gå ut med barnvagnen var en pärs, för tänk om Alfred skulle vakna och sätta igång med sitt skrikande?! Jisses, vad den ungen kunde skrika. Anders lungor är det heller inget fel på, men han har liksom accepterat att han måste hänga på. Halv nio måste vi vara på väg till skolan med Alfred, oavsett om Anders sover eller äter, han måste gilla läget i vagnen. Likadant klockan tre då det är dags för hämtning på skolan, då måste han in i bärsjalen vare sig han vill eller inte. Därmellan är det han och jag och vi kan ta det lugnt. Men bara det här att jag kan lägga ned Anders någonstans och han somnar?! Det hände ALDRIG med Alfred.


Kanske njuter jag mer också för att jag vet att det är, med största sannolikhet, vår sista bebis? Visst, i ett annat liv, och om jag bodde i ett stort hus på landet i Sverige, hade jag gärna skaffat en tre, fyra barn, men jag förstår inte riktigt hur folk kan ha tid med fler barn än två?! Maken och jag tycker det är svårt att ge Alfred lika mycket uppmärksamhet nu, när även Anders kräver uppmärksamhet, och hur skulle det då vara med en, två eller flera till? Hur skulle man ha tid att lyssna på deras funderingar, prat och drömmar utan att någon känner sig bortskuffad? Nej, två passar oss bra, och jag njuter av Anders bebistid ordentligt nu.


Som det här med att se löven falla från träden för första gången? Underbart. Han förstår ju inte vad det är, men det är fascinerande att se hur hans lilla hjärna tar in allt som händer och sker omkring honom. Och bara att ligga på en filt i en park och sparka med fötterna är alldeles förträffligt bra!


Kläderna? Mössa och kofta är stickade av min moster, mönster till den underbara koftan hittar ni här. Bodyn är en present från Anna och Petra, så omtänksamt och rart, tack! Skorna är arvegods från mig.

6 kommentarer:

Annika sa...

SÅ gullig han är.
Det du skriver om berättar så många mammor o pappor då de får sitt andra barn. Hur lugna de är, att barnet är lugnare än det första (inte konstigt eftersom man ÄR orolig med sitt första barn och de förmodligen känner det).
Lättare att njuta andra gången, befinna sig mer i nuet. Ja, jag vet ju inte, jag har ju bara ett, men jag antar att det är så.
Njut Marie, alldeles säkert kommer den här hösten att präntas in i ditt inre för alltid. På ett mycket bra sätt!
Vilka fina höstbilder på den lilla sötnosen också!

Sandra sa...

Jag njöt verkligen så mycket mer nu andra gången. På flera sätt. Är glad att det blev just så. Dina bilder är helt underbara. Extra tacksam över insta och bloggar som visar mig hösten i år. Jag är inne i en jobbubbla och har inte varit så fokuserad och så mycket inomhus på flera år. Så tack ;)
Kram

Ullis sa...

Helt underbara bilder på Anders. Njut mycket du bara kan😘

Sofia sa...

Oliver är också en mycket enklare bebis än Oscar var, alltså SÅ mycket lugnare! Även nu när han är 9 månader gammal. Och ja, jag njuter av honom, fast samtidigt är det svårt att stanna upp och njuta när dagarna går i ett, eftersom jag oftast har Oscar att ta hand om också, och han är ju 2 år och kräver rätt mycket - mycket mer än Ollie! De dagar jag har Oscar på dagis är så underbara :)

Men visst är man lugnare själv med andra barnet också - jag oroar mig inte alls på samma vis som med Oscar, det finns liksom inte utrymme för det!

Underbara foton!

Channal sa...

Låter underbart Marie. Skönt att kunna njuta av bäbistiden. Hösten ger ett lugn också. Så söt han är lilla Anders. Härliga bilder också. Han har så många fina stickade kläder. Är det du som är så duktig med att sticka?

Kram Anna

Saltistjejen sa...

Så underbart Marie. Att få andra barnet tror jag ofta kan kännas som en större "njutning" just för att man inte är lika orolig och liksom "ny". Å andra sidan tycker jag att man har ett större samvete vad gäller sitt första barn. Att försöka få tid som du skriver. Kvalitetstid. Att hinna med. Men på det stora hela tror jag ändå man är mer avslappnad.
Han är så himla fin!
Fortsätt njuta nu!