måndag, november 09, 2015

Hur det är med skolan i England


Vi svenskar har en tendens att tro att Sverige är bäst vad gäller allt, så vi jämför alltid allting med hur det är i Sverige. För mig känns det väldigt svenskt, jag har inte märkt att andra nationaliteter gör det på samma sätt?

När man då börjar prata om skolan i England är det många svenskar som direkt rynkar på ögonbrynen och ojar sig över hur gammeldags och strikt engelska skolan är i jämförelse med den svenska. Och ja, olik är den, men är det enbart negativt?

Vad många verkar störa sig på är den tidiga åldern som barn börjar skolan här i England, från det läsåret då de fyller fem. Till exempel kommer Anders precis ha fyllt fyra när han börjar skolan, eftersom han föddes i slutet av augusti och läsåret börjar i september. Hade han fötts i september hade han alltså börjat ett år senare, precis innan han fyllde fem. Det är mycket diskussioner om det här i England, om hur barn som är födda på sommaren kanske inte är mogna för skolan och inte kan lära sig lika bra. Jag ser det mer som att några barn alltid kommer vara de yngsta, oavsett var man börjar räkna! Och man har också möjlighet att vänta, för skolplikten börjar först från och med terminen efter att de fyllt fem, Alfred skulle alltså ha kunnat vänta med att börja skolan tills i april nästa år, eftersom han fyller fem i januari. Vi får se hur vi kommer göra när det är dags för Anders att börja skolan.

Det här är inget som stör mig, jag tycker Alfred verkar mer än mogen att börja skolan, och de allra flesta barn, både här i England och i Sverige, går ju ändå i förskolan i stort sett samma tid som skolan är, så just den biten tror jag inte spelar någon roll. Och Alfred lär sig mycket nu, bara på de här få veckorna, så jag tror det är jättebra för honom. Hans siffror och bokstäver har utvecklats och han kan både läsa och skriva mycket bättre nu än i augusti. Det svåraste omställningen för honom har varit den långa tiden i skolan, han är ju van vid bara korta dagar på preschool och sen att vara hemma, så just längden på skoldagarna, 8.55-15.30, är det om varit tuffast för honom. För barn som går på förskola 35-45 timmar i veckan är det ingen större skillnad, även fast det såklart är mer fokus på lärande i skolan än i preschool.

Det som är svårast för mig, förutom att vara ifrån Alfred så länge, är att det är stenhårda regler angående ledighet - det ges helt enkelt ingen ledighet alls förutom skolloven! Tar man ut barnen från skolan utan lov får man räkna med böter på ungefär £50 per dag. Man kan få special leave, men det är inte lätt alls, särskilt i jämförelse med Sverige där det inte verkar vara några problem alls med att få ledigt för skolelever.

En annan sak som vi har fått vänja oss vid är läxor. Än så länge är det bara läsläxor som ges, och de är inget man måste göra varje dag, men för oss, som alltid har läst för och med Alfred vid läggdags, har det inte blivit någon större omställning. Han har en läsdagbok som vi fyller i när vi läser hemma och den fylls också i när någon läser med honom i skolan, så det blir en länk mellan hemmet och skolan och vi kan hänga med. Där får vi också små lappar med de bokstäver han lär sig just då och som vi kan öva lite extra på. Vi har också haft möjlighet att komma till skolan och få en liten genomgång på hur de lär sig bokstäver, och det var verkligen nyttig information! De lär sig några bokstäver i taget så att det blir lättare att göra ord av dem (sit, sat t.ex) och för varje bokstav lär de sig hur den ser ut, hur den uttalas, de har en bild på något som börjar på den bokstaven och de får också lära sig en rörelse, en action, för varje bokstav! I början tyckte jag Alfred var lite konstig när han gick runt och sa i-i-i-i-i och killade sig på kinderna, men sen insåg jag att rörelsen för bokstaven I är att killa på kinderna, som morrhåren på en mus, och låta just i-i-i-i-i som en mus! Ganska smart ändå.

Sen har vi såklart uniformerna. Svärmor menar att uniformerna är bra för då blir ingen mobbad för sina kläders skull, och det har hon rätt i, men samtidigt kan barn alltid hitta något att mobba någon för, kläder är inte det enda! Det är ju inte direkt så att mobbing inte finns i engelska skolan, för det gör den. Hittills gillar Alfred uniformen, jag tror det känns bra för honom att ha kläder som har på sig i skolan och enbart där, då vet han vad som gäller. Det är också smidigt på morgonen, vi behöver inte ha några diskussioner om vad han ska ha på sig! Sen skulle ju jag ändra på materialen på kläderna om jag fick bestämma, bomull vore ju bra till exempel! Men, det är bara att gilla läget.

Mer på plussidan är den fina gemenskapen bland alla lever på skolan. När de börjar Reception (typ förskoleklass i Sverige) får alla elever en buddy i år 5 eller 6, alltså de som är 9 eller 10 år, som de får ett brev av innan skolan börjar och som de sen får hänga lite med när de börjar skolan. De äldre eleverna är stolta över att få visa de minsta hur allt går till och de yngsta tycker det är jättehäftigt med de äldre eleverna, en win win helt enkelt! Efter skolan går vi ofta till lekplatsen som är på vägen hem, där brukar många barn från skolan spendera någon timme innan det är dags att gå hem, och jag blir glad varje gång jag ser hur de äldre eleverna inkluderar de yngre även utanför skolan! Ni kan ju tänka er själva att det kan vara lite irriterande att ha en fyraårig Alfred springa omkring och ropa:"Harrison, Harrison, can you push me on the swing? Harrison, Harrison, can you help me with the bucket? Harrison, Harrison..." ja, så fortsätter det, och Harrison hjälper gärna Alfred och andra som är mindre. Jag hoppas Alfred gör detsamma när han är äldre! De har också assembly, samling, i skolan varje dag, alla klasser i aulan, och det ger också en fin gemenskap. Det är en kristen skola Alfred går i, så de har en bön där de ber Gud välsigna deras skola, arbete och lek tillsammans. Ja, det känns lite over the top som svensk, men det är väldigt fint tycker jag, och eftersom både Engelsmannen och jag är kristna, även fast vi inte är aktiva och tror på allt i bibeln, så känns det också bra.

Minus då? Den totala bristen på genustänk. Här har i stort sett alla tjejer kjol och små ballerinaskor på sig till skolan. Visst, det är sött, men inte alls särskilt praktiskt vid lek, plus att det blir ytterligare en skillnad mellan tjejer och killar tidigt. Det är mycket boys will be boys och såna saker som gör mig galen, och när en femårig tjej undrade varför Alfred hade en rosa vattenflaska till skolan, ja, då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Förut har Alfred inte brytt sig, men det märks att det har ändrats i och med skolan, han är mycket mer medveten om vad som ses som "too girly" för en kille, och det vill han inte ha. DET är svårt att acceptera för mig, men jag tänker att jag får ge honom en ordentlig dos genustänk hemma, har han lärt sig svenska fastän vi aldrig bott i Sverige så ska han väl kunna få ett genustänk även i ett fyrkantigt och bakåtsträvande England! Hoppas jag. Här har jag också ett bra stöd av Engelsmannen, som tycker som jag, så tillsammans är vi starka!

Något som är både plus och minus är att det ställs höga krav på barnens uppförande. De kallar inga lärare vid förnamn, utan det är Mr eller Mrs X, men det ger inga direkta bekymmer eftersom barnen helt enkelt inte vet förnamnen, utan enbart efternamnen! Vi föräldrar vet heller inte förnamnen, jag vet inte om det är en medveten grej eller inte, men för oss och eleverna är de Mr och Mrs helt enkelt. Jag upplever också att det finns en större respekt för lärarna i England, både från föräldrar och elever. I Sverige verkar det som att föräldrar i större grad hävdar sin åsikt och kräver en massa saker från lärarna, vilket jag inte sett här i England, här respekteras lärarna och de tillåts göra sitt jobb. Det tror jag kan vara viktigt, om eleverna ser att föräldrarna respekterar lärarna och deras kunnande så kommer eleverna också respektera dom. Självklart ska man säga ifrån om det är något allvarligt, men i Sverige verkar föräldrar lägga sig i mer på ett negativt sätt, om ni förstår.

I klassrummet finns en tabell som är uppdelad på tre delar, en solskensdel, en molndel och en ovädersdel. I början av veckan är alla barnen på solskenet, men gör de något dåligt i skolan, till exempel stör i klassen eller är elak mot en annan elev, så ramlar de ned på molndelen, gör de något mer hamnar de på ovädret, sen måste de jobba sig upp igen. Hamnar barnet på molnen eller ovädret får de med sig en lapp hem till föräldrarna som förklarar varför de halkat ned, har de varit på solskenet hela veckan får de med sig en lapp i slutet av veckan som meddelar föräldrarna att barnet uppfört sig väl. De får också små klistermärken på sina tröjor då de gjort något bra, till exempel uppfört sig, lärt sig något nytt eller varit extra snäll mot någon annan. Varje vecka är det två elever i varje klass som blir Star of the Week, för att de på något sätt gjort något utöver det extra under veckan. De kanske har hjälpt till eller verkligen försökt lära sig något som de haft svårt för, det behöver inte vara en akademisk bedrift, så det är inte samma elever som blir Stars varje vecka, utan jag skulle gissa på att vid läsårets slut har alla elever varit Star of the Week vid åtminstone ett tillfälle. Det är helt enkelt  mycket viktigt med uppförande i engelsk skola!

Det här är några av mina reflektioner av en engelsk skola efter ungefär två månaders skolgång för Alfred. Har ni några frågor eller funderingar får ni gärna dela med er av dom i kommentarerna!

20 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gick i internationell skola med svenska, franska och engelska lärare. Mina engelska lärare var helt klart bäst. De franska lärarna var usla. Mobbing fanns i större utsträckning bland de franska barnen. Bland de engelska barnen var alla barnen ofta inkluderade vid fester och liknande. Minst mobbing fanns det bland de skandinaviska och portugisiska barnen. Kanske inte särkilt representativt men intressant ändâ. De engelska barnen fuskade däremot väldigt mycket med läxor. Absolut kan det vara bra att ha lärt sig att plagiera utan att bli pâkommen men i alla fall... Jag har även pluggat pâ kända svenska och engelska universitet. Det var betydligt högre nivâ i England med bättre lärare och kurser. Tycker man om skolan och är duktig i skolan kan det nog vara roligare i England men svenska lärare är ju betydligt vänligare med lägre krav. Jag tyckte även att det var ganska bra att det fanns regler. Frânvaro pâverkade betyget och att skolka var Nästan omöjligt eller i alla fall jobbigt nog att man hellre stannade i skolan för det mesta och inte gärna missade lektioner för att inte vara tvungen att komma ikapp typ...

Anonym sa...

Sedan skulle jag kanske säga att det finns mycket droger och rökning i England. Och att man lär sig prestera hög kvalitet pâ kort tid. Det tror jag kan vara nyttigt i arbetslivet men det beror ju vad man vill göra senare. Att det var större fokus pâ att kunna uttrycka sig, större fokus pâ matte, större fokus pâ att kunna prata inför grupp. Gymnastiken var pinsamt dâlig och uppdelad i killar och tjejer...

eastcoastmom sa...

Ungefär samma erfarenheter vi har från brittisk skola i Madrid, även om våra barn var betydligt äldre. Skoluniform är toppen! Sen var det ju mest spanska barn på den skolan - som var bästa brittiska skolan i Madrid! - spanska barn med massor med pengar... Just det här med att börja skolan tidigare, här i USA börjar barnen kindergarten när de är fem år (privat preschool innan) och i varje fall våra två kids var verkligen redo att lära sig!

Miss Marie sa...

Anonym - spännande med en sådan inblick från dig, du har ju verkligen upplevt mycket att basera din uppfattning på! Gympan tror jag inte är uppdelad för Alfred, ännu kanske jag ska tillägga, för det kommer säkert delas upp när de blir äldre! Jag har också fått den uppfattning att det inte är så mycket fokus på att komma till egna slutsatser och kunna basera dem på något här i England, det gör man ju mer i Sverige, utan här är det mer att lära sig utantill, eller som du säger, fuska sig till det!

Eastcoastmom - kan tänka mig att barn som kommer från pengar har en annan press på sig, särskilt om det är en privatskola. I Alfreds skola är det barn från alla möjliga ekonomiska förhållanden och det kanske också visar sig i hur akademiskt ambitiösa de är, eller inte!

kalaslotta sa...

Vilket bra inlägg Marie! Jag håller med om att tidig skolgång och högre krav inte är något negativt. Uniform låter toppen.

Däremot är det inte alls så lätt att få ledigt i svenska skolan längre..mycket hårdare även om det inte är böter som ni har.

Jag älskar att mina barn visar sina lärare respekt.

Bra inlägg!!

Miss Marie sa...

Lotta - nej, för äldre elever i svenska skolan har det nog blivit hårdare, men inte i lågstadiet (åtminstone inte för Alfreds kusiner!). Tycker det är jättebra med respekt, både för lärare och andra elever!

Anonym sa...

Jag har fått höra att man bara har 10 dagar per läsår från 1a klass men jag hoppas verkligen att de inte är så hårda som de påstår...

Tycker du sol-moln-oväders-grejen är bra eller dålig?
Jag är så himla kluven på det där med att berömma/straffa beteenden för man är också rädd att självkänslan sviktar hos de som ständigt INTE får beröm, och så blir det än värre. På så små individer kan det ju vara så mycket som får dem att bete sig lite tokigare än de egentligen vill och kan.

Samtidigt tycker jag ju att det är bra mycket viktigare att barnen lär sig gott uppförande och respekt framför att räkna baklänges på ryska!


/T

Miss Marie sa...

T - haha, du tycker det är hårt att bara få 10 dagars ledighet utöver loven? Flytta inte från Sverige! ;) Jag är otroligt kluven inför vädergrejen, på ett sätt känns det så himla fel, precis som du säger kan det ju sätta sig på självkänslan hos vissa, och det vill man ju inte. Å andra sidan tror jag att det kan vara bra för små barn att faktiskt få se när de gör något dåligt, att kanske få stanna upp och inse att aha, det där var inte bra, kanske det får dem att tänka efter lite nästa gång? Men små barn är ju väldigt impulsiva och kan göra "dåliga" saker utan att mena det, så det är ju en avvägning. Alfred har än så länge stannat på solskenet, men den dagen han halkar ned vet jag att han kommer ta det väldigt hårt, det kommer definitivt vara svårt för honom och jag hoppas de inte gör det till en alltför stor grej. Men samtidigt säger ju lärarna att vissa elever behöver det mer än andra, de behöver se att det de gör faktiskt ger en biverkan, även fast det bara handlar om en papperslapp som flyttas omkring på ett större papper. Svårt det där!

Annika sa...

Ja, svenska skolan ja...den är nog tyvärr inte så mkt att skryta med. Sverige borde ta en låååång titt på andra länders skola, tex sitt grannlands--Finlands.
OCH de kunde gott ta en titt på engelska skolor också, och på amerikanska (i de kommuner där skolorna är bra, för det är ju tyvärr stora skillnader här. Men bor man i rätt kommun sas är skolorna otroligt BRA). Karolina började Kindergarten då hon var fem, heldag 9-16. Inga problem. Inte för henne iaf, hon var redo.
Läxor kom på en gång, ingen stor grej heller. Läxor har hon haft genom hela sin skoltid, ibland helt sjukt mkt. Men det har gått det också.
Respekt är liksom en given grej, respekt mot lärare, varandra och mot skolans lokaler och skolmatrial.
Star of the week hade K också.
Sen hade de nog ngt slags belöningssystem genom småklasserna, tror jag. Kanske upp till tvåan.
Minns att jag också var kluven till det, men eftersom jag hade en "lydig, duktig flicka" blev det aldrig ngn grej FÖR mig. Men jag vet att det fanns flädrar som förbannade systemet. Så visst kan man vara klart kluven till det.
Ngt annat som är stort här är hur engagerade flädrarna är i skolan (på gott och ont. Men mest gott ändå). De bryr sig verkligen om skolorna och hur deras barn har det under dagarna. Föräldramötena är knökfulla och volontärer finns det gott om hela tiden. Både mammor och pappor.
Skoluniform har man bara i privatskolorna här, inte i Public Schools (som K gick i hela sin grundskole och gymnasietid). Men jag förstår att de verkligen fyller en funktion. Tycker idéen med sådan är nästan enbart bra.
Mycket bra inlägg. Marie. Eftersom jag skrivit så mkt genom åren om amerikanska skolan själv så är det mkt intressant att ta del av din upplevelse. JAG minns hur orolig jag var då K började skolan. Men, ja, med facit i hand är jag mer än nöjd idag (förutom ett par undantag).
Tack för bra blogginlägg!

Anonym sa...

Jag tycker fem dagar per termin är lite tight för om man då tar EN ledig dag nån gång så blir det sedan omöjligt med en semestervecka. Men visst. Jämfört med inget så är det mycket...

Sen är det väl också för stt jag måste dela med mig av loven jag känner så.

emelie - Berlin, Berlin sa...

Väldigt intressant att läsa! Jag har haft en ganska positiv bild av brittiska skolor förut. Jag har besökt två olika "grundskolor"(?) och när jag såg hur välvårdad skolorna var, hur respektfulla barnen var och att man faktiskt kan få ca. 150 barn i sju-årsåldern att vara tysta och lyssna! Det trodde jag inte var möjligt innan. Jag vet ju inte hur kvalitén på undervisningen är, men jag fick en ganska bra känsla även om jag har förstått att det även kan bero på i vilket område man befinner sig?

Skönt att dagen börjar lite senare och slutar senare tyska barn börjar typ 07.45 och slutar klockan 13!!! Why??
Jag håller med dig om att någon alltid kommer vara yngst. Tyskland kör på samma system och i Berlin är "der Stichtag" 30 september. Men föräldrarna har ganska stor rätt att bestämma själva om de vill vänta ett år till eller inte. Men någon kommer alltid vara yngst, som sagt.
Att ha en buddy hade vi på min skola också. Det tyckte jag var jätteroligt, både när jag var liten och när jag var stor :)

Jag har egentligen noll åsikter om skolor i olika länder och system. Jag har liksom inte fått någon uppfattning om vad jag tycker är bra eller dåligt.
Det känns som svenska skolan har ändrat sig rejält sen jag gick ur nian för tio år sen. Och tyska skolan lär jag mig långsamt nu eftersom min "lillasyster" Rosalie börjat första klass i år.

Disciplin och respekt tror jag på. Bara genom det är jag övertygad om att kvalitén på undervisningen ökar. Belöningssystem funkar om det görs på rätt sätt och med hänsyn till individen så att barn med tex. dyslexi har samma förutsättningar som de andra.
Mer än så vet jag inte, tyskar har en förmåga att sätta höga krav på vad barnen ska kunna redan på dagis och det är ovant för mig (såklart).

Och jag står någonstans mittemellan. Svenska skolor känns ärligt talat som ett bottenskrap enligt mig. Det finns fördelar men när det gäller kraven på vad barnen ska kunna känns det inte alls bra.
Jag hade MVG i historia på gymnasiet och jag visste inte varför Berlinmuren byggdes när jag stod framför den ett år senare...

Tyskar däremot har ju krav som får det att flimra framför mina ögon. När jag ser vad Rosalie håller på med i första klass så tänker jag "Men herregud".
Men jag kan liksom inte säga vad jag tror är mer rätt.
Att behöva välja mellan en tysk eller svensk skola skulle vara att välja "det minst dåliga alternativet".

Miss Marie sa...

Annika - här krävs det också mer av föräldrarna. Svenska skolan ska ju vara väldigt jämställd så det krävs ju inget av föräldrarna öht, just för att ingen ska vara utanför om föräldrarna inte gör något. Mycket mer charity och sånt här också, vilket ingen skulle drömma om i Sverige där skolan och allt runt om den ska vara helt gratis, vilket inte är fallet här. Eller ja, skolan är gratis, men uniformer mm kostar ju. Plus maten när de blir äldre. Läxor kan jag tycka är bra till viss del, men i USA verkar det finnas väldigt mycket! Kanske inte bra det heller, barnen måste ju få någon fritid också.

T - men i svensk skola är det ju ingen som har koll på närvaro, om du skulle vilja ta en dag ledigt skulle du ju bara kunna sjukanmäla Hazel och ingen skulle bry sig! Här räknas all frånvaro, inklusive sjukdom, skulle man få för sig att begära ledigt så kollas all frånvaro tidigare, även sjukdagar. Klart man får vara sjuk, men här skickas hellre lite småsjuka till skolan än att de är hemma en extra dag, det är en helt annan mentalitet.

Emilie - jag är också fascinerad av hur de lyckas hålla koll på så många fyra- och femåringar, och få dem att lyssna och lära sig! För lär sig, det gör de! Alfred kommer hem varje dag och berättar om något nytt han lärt sig. Så himla imponerad. I Frankrike t.ex så krävs det att barnen lär sig saker utantill, dikter och liknande, och kan tänka mig att det är så i Tyskland också? Så är det inte i England, det känns skönt. Krav är bra, men inte för höga krav! Alfred har börjat öva inför sitt julspel nu, det ska bli så kul att se! :)

Millan sa...

Sa roligt att lasa Marie och lustigt nog tror jag att jag skrev ett nastan identiskt inlagg pa min blogg nar Nils gatt i skolan i nagot ar. Mina tankar ar valdigt lika dina och det har inte andrat sig nu efter nastan 7 ar i skolavarlden for oss. Jag ska pa allvar saga att jag var jattenervos infor skolan i england eftersom jag ju ocksa tankte att den svenska skolan var mycket battre. Men nej jag far erkanna att jag hade fel. Mina barn trivs verkligen i skolan och jag blir ofta imponerad over bland annat hur otroligt val barnen beter sig i skolan. Nar man tex gar pa class assemblys sa brukar det vara runt 200 barn i hallen (hall.. vad sjutton sager man pa svenska?) men det brukar aldrig vara nagra problem med stok och brak. Imponderande!!

Genustanket har irriterat mig nagot enormt ocksa men jag gor vad jag kan sjalv. Sofia har ibland kjol till skolan, men bara for att hon vill! Men oftast vill hon ha byxor pa sig sa jag har kopt flera par smala svarta jeans typ byxor till henne som ar jattefina! Hon hanger upp och ner mer an star uppratt pa skolgarnden sa byxor passar definitivt bast!

Nagot jg fortfarande har lite svart for ar det dar med att allt blir lite av en tavlig i och med 'Star of the week' och det delas alltid ut priser for precis allting. Och i var skola marks det att det ar vissa barna som ar duktigare an andra o vinner precis allt. Sapass att Nils kom hem fran skolan for ett tag sedan och sa att det ju inte ar nagon mening att han anstranger sig for priset kommer anda ga till Mia... Da far det ju lite motsatt effekt pa nagot satt.

Jattebra inlagg Marie! Tror att det ar bra att veta att det faktiskt finns andra system som funkar ocksa. Jag tror ocksa att det ar valdigt svenskt att vara valdigt stolt over vart land och jamfora precis allt med det. Jag har slutat nu. Har insett att det finns bra och daligt med bada landerna :-). Mina vanner har har dock vagat erkanna nu att de tyckte jag var skitdryg i borjan nar jag alltid sa: In sweden .... om precis allt!

Kram pa dig!

Millan sa...

Glomde forresten att saga att nu har vi precis ansokt om Secondary School for Nils for nasta ar. I flera ar har jag oroat mig over detta eftersom man hort hur daliga skolorna ar i innerstan. Men jag blev positivt overraskad. De har lagt ner valdigt mycket tid och pengar pa att gora skolorna battre och det har verkligen funkat!

Miss Marie sa...

Millan - hall=aula? Och ja, jag är också skyldig till "In Sweden..." men min make gör det mer än jag faktiskt! ;) Engelska skolan är ju väldigt olik den svenska, så det kanske inte är så konstigt att det känns lite jobbigt för oss, men det känns skönt att höra dig säga att du fortfarande tycker den är bra! :) Du påpekar en viktig sak med det här belöningssystemet, för om det bara är samma "duktiga" som får det hela tiden, ja, då drar ju de andra barnen slutsatsen att det inte är någon idé för dem att ens försöka! Än så länge, i Alfreds ålder, ligger ju fokus mer på effort än result, alltså att det viktigaste är att de försöker, men det kanske ändras ju äldre de blir? Kul att få läsa dina synpunkter!

Cecilia/svengland sa...

Båda mina barn har gått igenom den engelska skolan från Nursery - en av dom slutade Uni förra året och den andra är just nu i Year 9 i Secondary school. Man lär sig det engelska skolsystemet allt eftersom och visst finns det saker man inte alltid håller med om! Men på det hela taget, har jag alltid gillat den! Superbra med uniform, speciellt när de blir äldre och man slipper allt tjafs på morronen! Uniformen är ju också en del av man ska va STOLT över sin skola och att man representerar sin skola så länge man har den på sig, så man uppmanar till bra uppförande även utanför skolan! Diciplin - absolut! Skolan är till för att lära och är ingen lekplats så lite pli måste de kunna ha på barnen, och om nu en lista med sol osv uppmuntrar till det så varför inte? Man vill väl änså att ens barn ska kunna uppföra sig och ha respekt för sina lärare och vuxna! Förstår inte den veka svenska skolan där de ska va kompisar med sina lärare, allt verkar så himla slappt! Hela genus grejen i Sverige har väl ändå gått lite till överdrift med 'hen' överallt - herregud, tjejerna här i England har ett VAL om de vill ha kjol eller byxor i skolan, mina har alltid haft både och, och det här med små ballerina skor är föräldrarnas val, inte skolans! Tjejerna får ha ordentliga skor också om de vill!!! Mobbing finns absolut överallt, vare sig de har uniform eller inte. Min yngsta dotter mobbades för att hon var intelligent och bra i skolan, och fick till slut byta skola pga av detta. Och vad droger och rökning ska ha med det engelska skolsystemet att göra fattar jag inte riktigt....båda tolereras inte på skolorna mina barn har gått på och båda finns även i stor utsträckning på de dyraste privat skolorna och båda finns även i väldigt stor utsträckning i Sverige, även i en småstad som jag ursprungligen kommer ifrån! Min dotter gick ut med topp betyg från Uni och hon använde aldrig droger och presterade ändå!

Cecilia/svengland sa...

Och tänka fritt får de absolut göra! Om din son bara går i Nursery eller Reception, är det kanske lite svårt att vara fritänkande i den åldern men det uppmuntras verkligen när de blir äldre. De är ju inga robotar! Allt beror ju väldigt mycket på i vilket område man bor i och hur bra skolorna är. Där vi bor är det en väldig skillnad på skolorna bara inom ett par kilometers avstånd!

Anna, Fair and True sa...

Vore intressant om någon av dina systrar skrev ett gästinlägg och skrev om svenska skolan för det är svårt att veta hur det är egentligen för oss som inte har barn där. Skolans resultat i PISA är ju inte så roligt att kolla på men det skiljer ju sig en del åt vilka skolor det är, var de ligger osv (tyvärr), så jag är inte särskilt orolig över att våra barn ska gå i svenska skolan just där vi bor i Stockholms innerstad (som tur är). Min kusins fru är rektor i en skola så jag ska skicka detta inlägg till henne och se vad hon har för reflektioner på allt från kläder till kvalitet på undervisningen.

Miss Marie sa...

Cecilia - ja, uniformen ger absolut en gemenskap som jag gillar, även utanför skoltid! Här där vi bor är det kanske bara 1 av 100 tjejer som väljer att ha byxor, och det gulliga modet, med ballerinaskor och hårband, är väldigt stort! Jag har inte sett många tjejer med ordentliga skor! Visst ligger det ansvaret på föräldrarna, absolut, men med mer genusmedvetenhet från skolan kanske det skulle ändras? Jag tycker absolut inte gensumedvetenheten har gått överstyr i Sverige, däremot tycker jag att det borde finnas mer av den i UK! Här är allt så uppdelat, och där har skolan en stor skyldighet till att det görs en tydlig uppdelning mellan pojkar och flickor, liksom i hela engelska samhället. Det stör mig! Droger och rökning har vi inte märkt något av, som du säger finns det i Sverige också, så det kopplar jag inte till skolan i sig.

Anna - jag får fråga dom! :) Jag tror inte man ska stirra sig blind på PISA, jag tror kanske inte det är den bästa sättet att mäta hur mycket barn kan. Jag vet tex att i juridikutbildningar i andra länder måste studenterna kunna paragrafer utantill, och det i sig ger ju inget kunnande, utan det är ju när man kan applicera en paragraf på en situation som den gör någon nytta! Så just det här med att nöta och få bra resultat på prov behöver i sig inte betyda något!

Anonym sa...

Intressant att läsa! Jag har bara erfarenhet från USA men måste säga att jag har stark ångest å mina barns vägnar att flytta tillbaka till Sverige, pga skolan! Här är den så mycket bättre och dom lär sig extremt mycket mer. Dessutom är det arbetsro på lektionerna och barnen är artiga. Mina barn är ganska duktiga och kommer att bli understimulerade när vi kommer hem igen, det känns hemskt rent ut sagt.