Anders 19 månader stor

Han är en handfull nu, lille herr Anders. överallt hela tiden. Han vill gärna göra allt som storebror gör, sitter Alfred och läser tar Anders en bok och "läser" han också. Han är också sugen på att cykla, han är uppe på balanscykeln ofta, men än så länge är den fortfarande lite för liten, men snart så, snart! Fotboll är han redan en hejare på, och storebror blir lika arg varje gång Anders tar upp bollen med händerna! Ack, den syskonkärleken...

Han har börjat prata lite, inte så många ord ännu, det är mamma, daddy, momo/mamoa (mormor/morfar), daodo (napp/vattenmugg), car, bike, bye bye, night night och så tack, men han säger det mer ryskt, tak! Nytt nu är monkey, men han uttalar det som mummy, vilket Alfred såklart tycker är jätteroligt! Anders förstår så mycket nu också! Jag hade nästan glömt hur rolig den här åldern är (fast också väldigt jobbig!) när han är mer som en kompanjon, de gånger han vill samarbeta vill säga, och hänger på. Jag har lovat mig själv att inte jämföra Alfred och Anders, men vissa olikheter är ju svåra att bortse från, till exempel är Anders mer självständig, han behöver inte hela tiden ha koll på var jag är, men det betyder också att han gärna går på upptäcktsfärd när vi är någonstans, vilket betyder att jag måste ha stenkoll på honom hela tiden! Det är mer än en gång jag har sprungit efter med hjärtat i halsgropen!

Han vill gärna hjälpa till, han är duktig på att plocka undan, stänga dörrar och liknande. Det ska vara ordning och reda! Anders vill gärna sitta på toaletten, torka sig och spola, även om det inte kommer något i toaletten, det är proceduren som är det bästa! När han vill prata med mormor och morfar hämtar han ipaden och börjar ropa momomoa! åt den, men än så länge förstår inte Siri vad han menar, så jag behöver hjälpa till. På kvällen, när det är dags att sova, tar han mig i handen och går uppför trappan in i sovrummet. Där försöker han ta av sig kläderna, vilket går sisådär, ta på pyjamas och sen går han och hämtar sin sovsäck som han har på natten. När allt det är klart går han till dörren, ropar night, night till daddy och Alfred, stänger dörren och vill sen ha hjälp upp i sängen. Han ammar fortfarande innan han ska sova, ibland tror jag att han kommer amma tills han flyttar hemifrån, han visar inga tecken på att vilja sluta än, men så länge amningen funkar för både honom och mig så kör vi på, det finns ju så många fördelar med amning även när de är så här stora! När Alfred skulle somna som liten, snurrade han antingen sitt eller mitt hår runt sina fingrar, men Anders föredrar att hålla i handen när han ska sova, och gosa också för den delen.

Liten blir stor, tänk vilken ynnest det är att ha barn i ens liv och få följa dem!