tisdag, mars 28, 2017

Black Wednesday


Imorgon är det Black Wednesday.

Dagen D.

Startskottet för Storbritanniens utträde ur EU.

Det har gått nio månader sedan det var folkomröstning och Leave vann med 51,9 %. Jag är fortfarande så fruktansvärt arg över det, framförallt för att många som röstade Leave inte förstår hur det här kan påverka mig! "Jag röstade Leave för att det är för många immigranter, men jag menar inte såna som du förstås!" Ja, ren rasism alltså. Svårast att smälta är att Engelsmannens familj har visat sig vara av den här sorten, från folkomröstningen fram till hösten hade jag ingen direkt kontakt med dem eftersom jag var så rosenrasande arg. Vi har ju haft en något ansträngd relation till varandra även tidigare, och deras åsikter om det här var den berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Nu har vi haft något av en bräcklig fred, två barn som vi alla älskar gör ju att vi försöker så gott det går, men ibland kan jag inte låta bli att undra varför jag ens försöker? Engelsmannen har alltid varit väldigt nära sin familj, men nu känner han knappt igen dem längre och det jobbiga är att det inte känns som att de är på vår sida! Det gäller såklart inte bara brexit, eller brexshit som jag föredrar att kalla det, utan även annat. Och nu när det börjar bli allvar på riktigt så börjar det riva inom mig igen. Jag är så arg! Jobbigt är det!

Och för er som är kompis med mig på Facebook, jag ber om ursäkt för de tusen miljarder artiklar om brexshit jag ilsket delar, men det är mitt sätt att hantera ilskan eftersom jag vet att min svåger ser det och rapporterar direkt till svärmora. Ja, jag är barnslig som så...

9 kommentarer:

brysselkakan sa...

Men herregud, hur är de funtade? Vill de att du ska lämna landet? Ta i så fall med dig barn och maken så kanske de fattar att man gör inte så.
Kan bli galen på sån där, ska vi kalla det smygrasism?, folk som mer eller mindre aldrig skulle erkänna att de är rasister men ändå petar in sådana åsikter lite här och där.
Har som tur är ingen i min familj eller bland vänner som är sån, tror jag, men jösses vad de finns överallt. Tex så står jag ju kön utanför second handbutiken 2 ggr per vecka och där är den verkligen påtaglig... "Svenskar" som högt och tydligt meddelar att "dom där" tränger sig, fattar inte hur man köar etc. "Dom där" kallas också ofta packet eller liknade och är de som bor på flyktingförläggningen här i stan. Och många av dem kan så pass mycket svenska att de förstår vad som sägs. Sedan kan jag bli arg på mig själv för jag säger inte ifrån... Har funderat på det ett tag och jag kan liksom inte, det är en liten stad och jag skulle bli rätt utfryst i den där kön misstänker jag. Kanske inte gör något? Vet inte men jag håller i alla fall inte med dem och försöker på ett snällt sätt försvara de från förläggningen.
Stå på dig Marie! Men ödsla inte energi på saker som kanske ändå inte går att ändra, det äter upp dig till slut.

Anna, Fair and True sa...

Verkligen en svart dag!

Annika sa...

Du, det är lite som de familjer jag hört om här som helt splittat efter Trump. När de fått höra varandras sidor.
Jag förstår så väl att det är chockerande.
Jag tror inte jag skulle orka med Peters familj heller om jag visste att de stod bakom Trump och det hans regering står för.
SÅ du har verkligen min förståelse i det här fallet.
Läste en artikel i DN om två svenska killar i London som fått känna på rasism på tunnelbanan efter Brexshit (bra uttryck).
Jag har inte känt av det. ÄNNU. MEN det kan givetvis komma. Givetvis kan det det. Samhället har sedan Trump och Brexshit fått en helt annan ton. OCH det är inte inbillning.
Stå på dig!!!
Svart dag it is.

Anonym sa...

Eftersom jag har en engelsk BSc har jag tyckt att det känts personligt. Känt mig sviken. Jag kunde ju studerat i ett annat land. Men jag hade en jätterolig studietid. Och jag vet ju att jag märkte av EU-hatet. Det var okej att vara svensk men EU var inte okej och det var konstigt för mig för det var ju anledningen jag var där. Jag tyckte ganska länge att eftersom England var en väldigt motsträvig medlem kändes det inte fel att de lämnar. Jag önskade det inte. Jag har undrat om gamla vänner röstat för Brexit. Men jag vet inte hur dramatiskt Brexit är. Det fär tiden utvisa? Sorgligt att världen som sâg ljus ut nu gâr mot mörkare tider. Sâ känns det. Kan du bli engelsk medborgare? Det kanske du inte vill. Jag ska nog försöka bli fransk medborgare. Vi har ju Front National som blir allt starkare. Vad gäller svärfamiljen tycker jag du ska fortsätta göra ditt bästa för att annars slippa skuldkänslor. Bättre att känna att man själv varit den storsinta personen i sammanhanget. Det är ju din mans familj oavsett politiska âsikter och därför hans val hur ni ska hantera relationen. Min egen familj har ocksâ en del âsikter jag inte delar. Jag har överseende med det, för det mesta ;o). Jag tycker riktigt illa om min svärmor och visst hjälper det att vi träffas mindre ofta, jag orkar inte träffa henne för ofta, och tyvärr verkar inte relationen bli bättre men jag skulle inte bryta kontakten p g a politik. Vi var nära att flytta till London och vi är glada nu att vi tackade nej just eftersom ingen av oss är engelsk medborgare och det ju inte känns lika tryggt att flytta utanför EU. Jobbet finns antagligen inte ens kvar längre.

Miss Marie sa...

Brysselkakan - galen är ordet! Smygrasism, eller bara helt vanlig rasism, gör mig galen och jag förstår inte hur folk kan tänka som de gör!!! Ja, vore det inte för Mike hade jag ju gett upp för länge sedan, men jag står ju ut för hans skull, men det finns en gräns även för mig...

Anna - visst är det!

Annika - Mike fick höra från en kollega på jobbet att han tyckte att England ju kunde behålla alla bra utlänningar, som doktorer, sjuksköterskor mm, men skicka tillbaka de som bara kör taxi, tvättar bilar osv. Som min svenska fru då, som inte jobbar? undrade Mike. Men nej nej, det var inte mig han menade... Dessa brexiteers fattar ju inte att jag är dem och de är jag, det går inte in helt enkelt. Det är inte lätt att ha helt olika åsikter i en familj!!!

Miss Marie sa...

Anonym - det är sant att de alltid har varit en motsträvig medlem, men informationen kring folkomröstningen var ett skämt och hittills har jag inte hört en enda bra anledning till varför någon röstade för brexit. Än så länge kan jag inte bli brittisk medborgare, sen är det väldigt dyrt också så jag vet inte om jag överhuvudtaget har lust när tiden kommer? Fast en dag kanske jag blir tvingad till det om jag ska kunna leva här. Om jag nu vill leva här. Nej, jag kan hålla med om att man inte ska avbryta relationer pga politik, men å andra sidan så sipprar det ju igenom allting i dagliga livet, var vi ska bo, hur vi ska bo etc, så då blir det väldigt jobbigt !

Anonym sa...

Mmm superjobbigt. Här har det varit bâde ilska och târar bara för att svärfamiljen inte tycker att barnbarnet behöver lära sig svenska... vad ska man med svenska till, ett sâ litet sprâk, kan jag inte lära honom engelska som är bra pâ ett CV, de tror att han kommer bli flytande i engelska när jag pratar svenska med honom. Hade jag sagt att ja men vad ska man med franska till hade de blivit lika arga, de tycker att jag behöver privatlektioner i franska och dâ är jag väldigt flytande, och ibland när jag skickat epost undrar de om jag fâtt hjälp att skriva eftersom franskan var sâ bra, för när jag pratar bryter jag ju. Men de förstâr inte vad det är att vara invandrad sâ jag tänker att de inte vet bäst, att de saknar den erfarenheten. Men det gör det ju inte lättare för jag blir ledsen ändâ. Och sedan har jag försökt att undvika vissa samtalsämnen men det gör att det känns fejk när man träffas för att man inte kan vara ärlig. Med min svâger har vi lyckats acceptera varandra och jag tycker om honom. Kanske om ni har tur blir det en lite mjukare Brexit trots allt eller regeringsskifte? Om min son skulle tvingas välja mellan sina medborgarskap skulle jag bli jätteledsen. När man har satsat sâ mycket för att familjen ska ha rötter i flera länder känns det ju konstigt att inte till höra det ena landet längre. Vi skulle säkert fundera över om vi kunde lämna Frankrike i ett sânt klimat. Just nu drömmer jag lite om att flytta till Australien :o)

Miss Marie sa...

Anonym - som tur är har vi inte behövt ha den språkdiskussionen, de är stolta över att Alfred är tvåspråkig så det är jag otroligt tacksam för, kan förstå att det måste vara otroligt irriterande att behöva försvara det! Hur ska din son kunna kommunicera med morföräldrar och kusiner om han inte kan svenska? Och det är nog inga problem för honom att lära sig engelska så småningom heller! Problemet med brexit är just att vi inte vet hur det blir, Theresa May har sagt att det är bättre med a no deal than a bad deal, och blir det no deal står ju jag rättslös här! Otroligt frustrerande. Australien låter bra, förutom alla läskiga djur som bor där, skulle inte palla det! :D:D:D

Anonym sa...

Älskade vän. Det är så sjukt allting, Brexshit i allmänhet och dina in laws åsikter i synnerhet. <3
/T