Outfits, oartighet och bröllop

Imorgon bär det av till bröllopet. Det hålls söderöver, mitt i översvämningar och skit, så vi hoppas att det kan sluta regna snart, för regnstövlar går inte ihop med bröllopsklänning, hur söta de än må vara.

Jag har ett annat problem som spökar. Den söta klänningen från Noa Noa, som jag hade tänkt ha på mig på bröllopet, har nämligen spruckit i sömmen! Engelsmannen, som den ingenjör han är, påpekade att det inte var särskilt smart att bara ha en knapp uppe i nacken för att få av sig klänningen, särskilt inte när det är en klänning av silke. Otroligt dålig design, men ingenting jag tänkte på när jag köpte den. För att det ska göra ännu ondare i hjärtat så sitter den också jättebra och är hur söt som helst, men när jag tar av mig den... inget att göra! Så nu ska jag alltså försöka hitta något annat i garderoben att ta på mig. Jippie.

Vi åker ganska tidigt imorgon bitti, eftersom vi hamnade i en kö förra gången vi åkte åt det hållet. Jag vill inte att det ska hända igen, men om det gör det så har vi iallafall gott om tid. Ska ta med mig matsäck och bok också, så vi har något att göra. Det blev liiite långtråligt förra gången. Jag längtar hem till Sveriges öppna motorvägar!

Jag läste förresten den här artikeln, och jag kan bara instämma i vad författaren säger. Jag märker det påtagligt efter att ha bott i artighetens England; i Sverige håller vi inte upp dörrar, säger ursäkta när vi stöter ihop med någon eller ler och nickar när vi möter någon på gatan. Sorry, hörs överallt i England, hela tiden. Fler tankar om detta kan ni läsa här, och visst borde vi svenskar kunna göra något åt våra antisociala beteende?

Nu är det dags för mig att kolla igenom resväskan och garderoben (packningen går sisådär) och leta reda på något att ha på mig imorgon. Hmm, undrar vad som passar bäst med regnboots, regnjacka och paraply..?