Namnfunderingar

Jag läste någonstans att endast 5% av blivande föräldrar lyssnar på släkt och vänner angående namn till barnet i magen. Konstigt egentligen, tycker ni inte det? Man frågar ju efter råd om andra saker, så varför inte om namn?

Om någon exempelvis kom och sa att de funderar på att döpa sin dotter till Malin, så skulle jag säga, visst, Malin är ett väldigt fint namn, men om hon nu någon gång i framtiden kommer att åka till Frankrike så kan det ju vara bra att veta att le Malin betyder den onda, djävulen, på franska. Sen är det ju upp till föräldrarna att välja, men iallafall!

Jag skulle exempelvis gärna döpa min framtida dotter till Bailey, ett vanligt tjejnamn i England, för jag tycker det är så himla fint, men i Sverige associerar man ju det till spritsorten och det kanske inte är så roligt att bli förknippad med alkohol för resten av livet? Fast då blir det ju hellre Bailey än Pripps, som några människor försökte döpa sitt barn till! Hur dom tänkte där har jag ingen aning om...

Jag har tydligen funderat mycket på det där med namn, jag hart bloggat om både månadsnamn och naturnamn! Det är onekligen ett stort beslut. Men oavsett om de blivande föräldrarna lyssnat på mig, så har jag iallafall ett arbetsnamn till min systers barn i magen, och det kommer jag stå fast vid! :) Dom får lära sitt barn att sjunga That's not my Name... :)

Och så är jag lite förundrad över alla verb som helt plötsligt blivit namn. Jag tänker främst på Tindra och Vilja (som bla Shirley Clamps dotter heter). När kommer Vandra? Springa? Eller varför inte kort och gott Gå och Stå? Det skulle ju vara perfekt på tvillingar...