In Your Wedding Dress, To Have and To Hold

Bruden hade tänkt mycket på sin outfit inför den stora dagen. Hon hade haft en ganska klar bild i huvudet hur klänningen skulle se ut. Hon ville ha den i sidenchiffong eftersom hon gillade den romantiska stilen, och sa skulle den vara ganska enkel eftersom vigseln och festen ägde rum i en liten by vid en sjö. En stor glamourös klänning skulle inte passa. Och så hade bruden en aversion mot paljetter, glitter och rysch-pysch på brudklänningar. Andra brudar fick gärna ha det, men om den här bruden skulle ha något glitter på sig så skulle det vara äkta vara. Och så var det håret. Bruden hade funderat mycket och länge på hur hon skulle styla sitt hår. Det fanns ju så många alternativ! Slöja, birdcage, fascinator, tiara, krona, hatt, uppsatt, rakt, lockigt, blommor, utsläppt, oväntat... Ni förstår vilka dilemman bruden tvingades ta ställning till! Så efter mycket om och men kom det sig då, att bruden bestämde sig för att använda sin mors slöja. Hon gillade tanken på att bära något gammalt, och kanske till och med starta en ny tradition! Brudens mor hade haft slöjan fäst vid en handknyplad brudkrona som hennes syster gjort, men riktigt så långt ville inte bruden gå! Bruden älskade blommor, så hon bestämde sig att hon ville ha blommor av något slag i håret. Kanske en bohemiskt liten krans vore något? Onekligen snyggt, men i kombination med brudens klänning skulle folk ha kunnat missta sig och trott att de åkt i en tidsmaskin och hamnat i ett hippie-bröllop anno -69! Bruden bestämde sig för att rosor vore bäst, enkla små rosor i ljust rosa.
Så bruden klädde sig i klänningen i sidenchiffong, som hennes mor hade slitit med i många, långa timmar. Det var verkligen ett verk av kärlek, och bruden kände sig glad och speciell i klänningen hennes mor gjort och slöjan hennes mor hade haft 36 år tidigare när hon själv gifte sig med brudens far. Vad spelar det för roll att lockarna i brudens hår långsamt förvandlades i regnet, till närmast liknande dreadlocks, eller att klänningens släp blev mer och mer smutsbrunt ju längre dagen led? Bruden kände sig väldigt speciell ändå.

to be continued...