Det var John Lennon som en gång sa; "life is what happens to you while you are busy making other plans". Så sant, så sant. Men för min del är det snarare; "life is what happens to me while I'm busy worrying". Så är det. Jag är en oroare av stora mått. Det har jag fått efter min mamma. Ordspråket kommer till mig när jag kollar igenom gamla bilder från året då jag bodde i England. Då liksom nu liksom alltid så oroade jag mig. Oroade mig om mig själv, vad andra tyckte om mig, vad jag tyckte om andra, vad jag skulle göra sen, hur det skulle funka mellan mig och Engelsmannen and the list goes on. Jag kan i stort sett oroa mig över vad som helst, stort som smått. Jobbuppgifter, kuggade tentor, icke kuggade tentor, hur jag ser ut, hur jag inte ser ut.
Och jag tittar på de här bilderna och tänker; "du hade inte behövt oroa dig så, skiten löser sig själv, eller så får man helt enkelt spola ned den". Jag hade en underbar tid i England, trots skitjobb. Life is what happens och det är inte så mycket man (jag) kan göra åt det. Har jag en dålig dag går livet vidare ändå. Allt ordnar sig. Kanske inte så som jag har oroat mig för men det ordnar sig. Hade någon sagt till mig för fem år sedan, eller ta två år bara, att jag skulle bo i München så skulle jag bara ha skrattat. Moi? I das Deutschland? I don't think so.
Tji på mig.
Så dagens läxa till mig själv är att ibland kolla tillbaka på mitt liv och försöka inse att det inte lönar sig att oroa mig. Det ordnar sig.
Life happens.
12 kommentarer:
Oh, vad fint!
Jag är inte bara en oroare, utan också en ältare av stora mått.
Nuet är svårt...
Vad du är söt på bilderna, förresten!
Sara - vi oroare och ältare får ta varann i hand då, och peppa varandra! Nuet är bra, man ska njuta, älska livet. Inte bara planera det! Nu gäller det bara att jag ska leva som jag lär också... hmmm!
Det här blev ett litet ego-inlägg med massa bilder på mig, men det var mest för att make a point to myself att jag inte är så konstig, dålig, ful, jobbigt som jag ibland tror....!
Tänk om vi visste då vad vi visste idag...
Jag är som du, oroare av rang, och även ältare.
Det är jobbigt.
Men, vad är poängen? Det är ju bara en själv det blir jobbigt för.
Roligt att se alla bilder på dig. FINA!!!
Annika - bra sagt, "tänk om vi visste då vad vi visste idag..." - det stämmer! Det är precis så det är! Man oroar och oroar och oroar sig och sen tittar man tillbaka o tänker, vad var det jag oroade mig för? Visst, det kanske inte blev som jag hade tänkt det, men det blev ju bra ändå! Men som sagt, att leva som lär, det är svårt!
Jag är precis likadan jag med.
Försöker att inte oroa mig, men jag gör det iaf. Tror att mycket hänger med hemifrån, för då ansågs man oansvarsfull om man inte tänkte ett steg längre. Dessvärre tänker jag inte bara ett steg längre, utan gärna både två och tre steg också.
Och livet har ju ordnat sig väldigt bra ändå. Så dags för oss alla att oroa oss mindre!
Pernilla - ja, det här hänger nog med sedan länge och är nog väldigt vanligt bland främst tjejer! Vi uppfostras till att vara ansvarsfulla och planera allt som ska hända, vi har så mycket press på oss utifrån. Men livet ordna sig ju ändå, med eller utan planering!
Vilka jättefina collage du satt ihop och det du skrivit är verkligen något att tänka på oftare. Jag precis som du har oroat mig så mycket och när man tänker tillbaka så har det ju löst sig oftast på ett eller annat sätt. Man ska nog njuta mer av livet och oroa sig mindre. Det är bra att ibland sitta ner och kolla igenom bilder så som du gjort man får ett nytt perspektiv. Ha en toppen helg.
Kram
Desiree - det verkar vara vanligt att oroa sig! Varför, kan man fråga sig? Men det kanske bara är en del av livet...
Bra skrivet! Och vad kul att få se alla bilder!
Precis vad jag behövde läsa nu (och ofta)! Det här inlägget får jag nog påminna mig om lite då och då. Fint och nyttigt.
Anna - tack!
Malin - jag behöver också påminna mig...
Fint skrivet! Och så sant är det också..
Jag är väl precis som du. Precis samma funderingar och samma oro.
Och varför egentligen? Allt har ju funkat bättre än bara bra hittills.
Life happens. :)
Skicka en kommentar