tisdag, december 06, 2011

En bebis visdom


Helt orädd är den här killen. Problem är till för att överkommas. Klarar man det inte första gången så klarar man det kanske andra gången. Eller kanske tredje. Eller kanske femtiosjunde gången. Ingenting är omöjligt.

Jag tror jag har en del att lära från Alfred. 

14 kommentarer:

Anonym sa...

Goa Alfred, kram

Sofia sa...

Jag tror vi alla har mkt att lära från barn! Härliga Alfred. Vad mycket hår han har nu också, fint!

Miss Marie sa...

Anonym - :)

Sofia - ja, o det börjar bli lockigt där bak! :)

storasyster sa...

Ja tänk vad de kämpar o tar i! Men oftast går det ju tillslut.

Anna, Fair and True sa...

Så sant så sant! Isolde envisas ju också att stå där bak på gåvagnen, däremot är hon lite harig ibland. Vill inte släppa min hand och stå själv så ofta fast jag vet att hon kan. Men hon är väl redo när hon är antar jag.

Millan sa...

Haha, underbart. Han ser sa NOJD ut ocksa!

Miss Marie sa...

Storasyster - det gör ju det! Bara att fortsätta försöka! :)

Anna - Alfred gillar inte heller när jag försöker släppa hans hand om han håller i mig, men att han släpper själv när han går mellan olika objekt är inget problem längre!

Millan - visst gör han! :)

Annika sa...

HAN är så stor nu plötsligt då han börjar gå!
WOW vad tiden flyger.
SÖTNOS är han!!

Desiree sa...

Åh man måste beundra både deras glädje och envishet.
Kram!

Sahra sa...

Han ser så underbar ut. Alla perioder är ljuvliga med barn, men jag undrar om inte den tiden runt ett - ett och ett halvt är något av det bästa. /Sahra

Miss Marie sa...

Annika - visst går det fort! :)

Desiree - absolut! De kan vara glada för det minsta lilla, men också förbannade för minsta lilla också! :)

Sahra - åh, då har vi nåt att se fram emot! :)

anna of sweden sa...

Envis. Och så himla söt!

Miss Marie sa...

Anna - verkligen envis! :)

Anonym sa...

Bedårande söt på dessa bilder! Hjärtat! Miss you! //T