Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar den här från nästan exakt ett år sedan. Jag känner knappt igen Alfred! Det är verkligen sant det man säger, att tiden går väldigt, väldigt fort!
Visst är det helt otroligt så fort de förändrar sig. Kan säga att även om förändringen inte går lika fort som det första året så fortsätter den ändå på samma takt på ngt vis. Men ju äldre barnen mer, desto mer handlar det o INRE förändring. Mental. De blir mer och mer sina egna. Utvecklar sin personlighet, sitt sätt att kommunicera. Det handlar mindre om vilka fysiska färdigheter de lär sig behärska och mer om annat som att uttrycka sig, sedan uttrycka tankar och så småningom även känslor. Och om hur de ser och upplever sin omvärld. Det är fantastiskt tycker jag att få följa med på den resan! :-) Kram!!
Men gud vad söt! Fast han är ju fortfarande söt, förstås... :) Det är så underbart när de börjar få starka personligheter och små egenheter tycker jag. Kram!
En mamma och fru mitt i livet. Vi flyttade från vår lilla by på Englands nordvästra kust, jag, maken Engelsmannen och våra söner Alfred och Anders, till Linköping.
Jag gillar vackra saker, fotografera vår vardag, att testa nya recept i köket och dagdrömmar.
9 kommentarer:
Vad liten och och gullig, nu stor och gullig:)
Håller med Ullis! Underbar bild.
Det händer mycket hela tiden men det första året är verkligen speciellt och utvecklingen är enorm.
Ullis - visst har han vuxit! :)
Lotta - ja, det händer ju så mycket! :)
Den där baljan skulle han inte stanna många sekunder i om det vore idag ;-)
Visst är det helt otroligt så fort de förändrar sig. Kan säga att även om förändringen inte går lika fort som det första året så fortsätter den ändå på samma takt på ngt vis. Men ju äldre barnen mer, desto mer handlar det o INRE förändring. Mental. De blir mer och mer sina egna. Utvecklar sin personlighet, sitt sätt att kommunicera. Det handlar mindre om vilka fysiska färdigheter de lär sig behärska och mer om annat som att uttrycka sig, sedan uttrycka tankar och så småningom även känslor. Och om hur de ser och upplever sin omvärld. Det är fantastiskt tycker jag att få följa med på den resan!
:-)
Kram!!
Brysselkakan- näpp!
Saltis - jag märker lite redan nu, men det blir såklart mer o mer ju äldre dom blir! Helt fantastiskt häftigt!
Men gud vad söt! Fast han är ju fortfarande söt, förstås... :) Det är så underbart när de börjar få starka personligheter och små egenheter tycker jag. Kram!
Jenny - visst är han fortfarande söt, men det är ju något speciellt med en bebissöt ändå! :)
Man ser ju att det är han men ändå är det som en annan liten kille.
Skicka en kommentar