onsdag, oktober 24, 2012

Ännu mer från helgen



Det är grått, grått, grått ute för tillfället, så jag lever mig tillbaka i bilder från helgen då det var kanonväder. Det här är Alfredos favorit för tillfället, att bli svingad högt, högt. Lycka är när man kan hitta två starka händer som kan svinga högt!


En nyckelpiga landade på Alfred! Det betyder tur, eller hur? Nyckelpigan gillar Alfreds snygga tröja lika mycket som jag gör.


Höstlöv på uteserveringen. Det gillar vi. Uteserveringar är ju fint när som helst, men det är ändå något alldeles särskilt att sitta utomhus och äta och dricka på hösten. Det känns som om man knäpper de kallare årstiderna lite på näsan!


Alfred gillar också höstlöv på uteserveringar. Man kan gå och plocka löv och ge till mamma, och till daddy, och till damen där bredvid. Varför inte, liksom. Alla behöver fina höstlöv i sina liv, så är det.


Vackra Frauenkirche håller på att renoveras. Tror den har renoverats mer eller mindre sedan vi flyttade hit! Men den är ju fin även lite inslagen så där. En riktigt maffig kyrka mitt i centrala München! Den blev hårt åtgången under andra världskriget, bland annat så förstördes taket, men den blev snabbt renoverad efteråt.


Ni ser, massor med folk som sitter ute och äter och dricker. Åh, vad jag gillar det, det ger en skön atmosfär till en stad!


Varje gång jag går förbi Maelu så suktar jag lite efter deras fina bakelser. Varendaste en är ju som en litet konstverk. Har ätit en bakelse en gång, men den var tyvärr finare att titta på än vad den var att äta! Men inte blir jag mindre sugen bara för det! 


Från det söta till det mer allvarliga. Under the Hitlerputsch, då Hitler försökte ta över makten över München 1923, dödades några nazister vid Odeonsplatz, och när Hitler sedermera fick makten bestämde han att alla som gick förbi skulle göra hitlerhälsning framför ett plakat som hyllade de dödade nazisterna, annars blev de skjutna. Det fanns många som inte ville göra de, så istället för att gå förbi monumentet gick de på gatan bakom, som fick namnet Drückerbergergasse. Någon gång under 90-talet lades en rand med bronsfärgade gatustenar på gatan, för att hedra de som stod upp mot nazisterna.


Och så de ståtliga lejonen på Odeonsplatz. Den ena har munnen stängd och den andra har munnen öppen. Tydligen ska det representera att det är viktigt att säga emot ens ledare men att man ska vara tyst när det gäller kyrkan. Typ. Det finns två par lejon till, och man ska tydligen gnugga sin näsa mot lejonens näsa, för att det ger tur! Det visste jag inte, så det ska jag prova nästa gång jag är där!

12 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vilken stad ni lever i! Så fylld av historia. Sådant man ofta inte tänker på i sin vardag gissar jag, men som säkert slår en ibland. Som de där bronspattorna på gatan. Så enkelt och så fint!
Och du att sitta ute och äta under "kalla" årstiderna ÄR härligt!
Kram!

Ullis sa...

Du måste prova jordgubbsbakelserna, vi skulle ju testa, men det var ju i början av tiden på stan. De ser goda ut. Den bronsfärgade randen är lite speciell när man ser den i verkligheten. Alfred är ju bara för söt. Att sitta på en uteservering i oktober är ju en härlig känsla, speciellt om solen skiner. Kram på er.

Miss Marie sa...

Saltis - ja, München har sin beskärda del av läskig historia! Ibland känns det smått overkligt när man går på en gata och inser att man går där Hitler en gång gått, ofattbart!

Ullis - ja, jag får cykla in och köpa några bakelser en dag! :)

Martina sa...

Härliga bilder pa glada Alfred!
Kul att du visar sa mycket fran fina München. Love it!
Kram

Annika sa...

mmmm...vad jag tycker OM dina bilder.
SÅ fina, och så klara.
OCh sen tycker jag att du bor på en så fin plats i världen!
Snacka om historia, om än av den GRYMMA sorten. Många minnen av andra världskriget i din stad.
Visst trivs du förresten mkt bättre nu?

Miss Marie sa...

Martina - det kommer mera... :)

Annika - ja, mycket historia finns det, både av den bättre och av den sämre sorten. Jag trivs bättre på ett sätt, men längtar fortfarande bort! :)

Desiree sa...

Ooooh de där bakelserna ser ut att vara to die for. Ser helt otroligt goda och vackra ut. Förstår att det är svårt att slita blicken från det skyltfönstret. Det ser otroligt härligt ut att bli svingad så där som Alfred blir. Jag kan förstå att det är en av hans favoritsaker. Munchen är en stad jag skulle vilja besöka. Både vacker och full av intressant historia.
Kram!

Miss Marie sa...

Desiree - mm, man blir sugen! Ni får komma på besök när ni flyttat till Schweiz! :)

Anna, Fair and True sa...

Å vad gott det ser ut men bra att du säger att de inte är så goda så känner jag inte att jag missar något :)

Kul med lite historia! Ja, själva historian i sig är ju inte kul men du vet vad jag menar.

Miss Marie sa...

Anna - jag förväntade mig liksom himmelriket när jag smakade bakelsen, men det kanske var mina förväntningar som var något höga! ;)

Anonym sa...

Alfreds byxor är så fina!! De matchar Vs kofta från Po.P, som O och min bror tyckte var flickig!!! Skrev du inte någongång att dina svärföräldrar tyckte att prickar var flickiga? Jag hade aldrig tänkt på det förrän O sa det i somras och min bror höll med... Jag insåg att de nog hade rätt eftersom koftan har en rosa linning på insidan men det bryr jag minsann mig inte om, V är jättesöt i prickar!

Miss Marie sa...

Petchie - haha! Alfreds byxor är ju inköpta på tjejavdelningen på H&M, men säg inte det till nån! ;) Jag klär inte Alfred i volanger och rosetter, men annars bryr jag mig inte om pojk-eller flickkläder, jag köper det jag tycker är fint! :)