And They Say You're a Dreamer

I min enfald trodde jag att det skulle bli lätt att skaffa vänner när vi flyttade till England. Jag känner till området, kan språket och har en Alfred som är väldigt bra på att bryta isen! Men så har det inte riktigt blivit. En fördel när man bor i en storstad är att det drar till sig folk från olika länder, den sortens folk som är öppna för nya saker, möjligheter och människor. I München hängde jag mest med ex-pats, alltså såna som jag som var där under en mer eller mindre bestämd tid och vi hade alla gemensamt att vi inte hade några rötter i München utan de man umgicks med där blev som en slags familj. Man tvingas också att vara öppen och social när man är i en sådan situation, även om det inte alltid är det lättaste, och alla omkring en tvingas också vara det. Oavsett om människor var där 6 månader eller 6 år så kunde man alltid hitta något gemensamt, även om det bara var det att man båda var utlänningar!

Vi har ju bott i området här i England förut, så vi har kvar kompisar från den tiden, men ibland känns det som om vi har utvecklats och upplevt saker under de åren vi varit borta härifrån, medan de står och stampar i samma gamla uppstampade hjulspår. Det känns lite elakt att skriva så, men jag tror jag skulle vara precis likadan om jag bott på samma ställe i hela mitt liv, tvingas man inte att utvecklas och uppleva nya saker så är det mer bekvämt att inte göra det. Människan är i grund och botten lat!

Lytham känns som en väldigt liten ort, de flesta jag har träffat har bott här väldigt länge eller till och med vuxit upp här omkring, och då har de såklart kompisar sedan länge och är inte så intresserade av nya bekantskaper. Men jag fortsätter leta! Än går det ingen nöd på mig, har många kompisar här omkring, men det skulle vara kul med någon här i Lytham, och gärna med barn i samma ålder som Alfred.

Vet inte riktigt varför jag skriver om det här, men ni kanske har några tips?