Att vara hemmamamma

Det är en het potatis hur man väljer att uppfostra sina barn! Alla föräldrar har olika sätt att tänka kring det hela och det är lätt att hamna i diskussioner om vad som är bäst. Även om jag känner mig relativt trygg i vårt sätt att uppfostra Alfred så är det ändå något jag funderar på dagligen, och har ångest över minst varann dag! Från början var det inte ett medvetet val att jag skulle vara hemma med Alfred så här länge, jag hade såklart kunnat ändra på det under tiden om jag hade velat, men det har passat oss bra att ha det så här. Det jag oroar mig mest över är vad han potentiellt missar när han inte är i en grupp med andra barn lika mycket som andra barn är.

Ju äldre Alfred blir desto mer säker är jag dock på mitt beslut att vara hemmamamma. Jag ser hur han utvecklas hela tiden och jag är inte säker på att utvecklingen hade varit densamma om han hade varit på förskola heltid från tidig ålder. Jag tror inte att förskola på något sätt är dåligt, men för oss tror jag det här har funkat bra. Alla vet ju att det är mycket enklare att lära sig saker om man har privatlärare än att vara i en stor grupp med andra människor, lite så är det ju med hemmamamma och förskola också!

Jag känner mig ganska lyckligt lottad att jag bor utanför Sverige nu när jag har valt att vara hemmamamma. Det känns som att i Sverige är enda alternativet att skicka sitt barn till förskolan när det är runt 18 månader och föräldraledigheten är slut, då är det dags att jobba. Alla följer samma mall. Jag känner i alla fall inte till en enda hemmamamma i Sverige, däremot känner jag många i andra länder runt om i världen. Det tycks som att man automatiskt får en sämre status som hemmamamma, man är onyttig, får ingen lön och bidrar inte till samhället (förutom att man har fullt upp med att försöka få ett barn att lära sig allt om livet!). Fördelen med Sveriges förskolor är ju att det är väldigt billigt, jag tror maxtaxan ligge på cirka 1300kr/månad för första barnet och sen mindre ju fler man har, men så är inte fallet i många andra länder. Här i England får man räkna med 6000-10 000 sek/månad för 40 timmar per vecka, andra länder har betydligt högre avgifter (i Schweiz kan det kosta runt 20 000 sek/månad). Mer om man vill ha barnen där tidigt eller sent på dagen. Det äter en ganska stor bit av en lön, minst sagt.

Vissa kanske ser det som ofeministiskt att vara hemma med sitt barn och inte arbeta utanför hemmet, men vem är det egentligen som bestämt att det bästa man kan göra är att jobba och låta andra människor uppfostra ens barn? Är det kanske för att det är normen i det patriarkala samhället och därför måste vi alla följa den? Det jobbigaste med att inte arbeta tycker jag inte är att jag inte tjänar pengar nu, det jobbigaste är att det inte ger några pensionspoäng att vara hemma med barn. Man blir lite "dubbelt bestraffad" på så sätt. Och visst, man tjänar inget, så man kanske inte förtjänar pensionspoäng. Å andra sidan jobbar förskolepersonal knappast grattis, och den avgift man betalar täcker inte den utgiften, utan det täcks upp av skattepengar. I Sverige täcker väl avgiften knappast maten barnet äter på förskolan under en månad!

Nu säger jag inte att Sverige ska bli som Schweiz eller England och att det blir en ekonomisk fråga hurudvida man har råd att ha barnen på förskola, men det borde kanske finnas alternativ så att det kan underlätta för föräldrar som vill gå en annan väg?

Ni som läser har alltid så bra tankar om allt. Hur tänker ni kring det här?