Alltså, jag kan ju bli vääääldigt neeeeegatiiiiv här på bloggen, om England, till exempel. Eller, man kanske inte ska kalla det negativt utan snarare så att jag talar sanning. Typ.
Men jag gillar ju England, jag gör ju det. Om man bortser från den kassa boendestandarden,
giftiga spindlar (!), att barn måste ha skoluniformer i skolan (hello, shorts och 10 grader med regn!), att folk har för många bilar och parkerar överallt och att det är alldeles för många människor på alldeles för liten yta i England, så är det faktiskt ett bra ställe att bo. Här i lilla byn där vi bor är folk trevliga, och jag som är van vid bryska tyskar och oma polizei som klagar på hur man sköter sitt barn, blir lite perplex när främlingar stannar till för att prata med Alfred. Och han pratar gärna med alla om allt, jämt, och det är tydligt att det kommer från hans engelska påbrå!
Det jag gillar allra, allra, allra mest är maten! Nu är England inte känt som ett stort matland (hello fish and chips with mushy peas!) men det finns så otroligt mycket gott att äta här. Efter alla år med små tyska mataffärer med skrattretande dåligt utbud och där saker mer ofta är slut än finns i lager, så går jag runt och nästan dregglar i mataffärerna här. Och hallå, man kan få maten hemkörd utan kostnad! Love, love, love it. Gillar också att allt är fräscht och fint, i München vet jag inte hur många gånger vi köpte en påse potatis och halva var antingen mögliga eller gröna, det verkar inte ens finnas här! Tyskarna är lite bättre på ekologiska matprodukter, men det finns ändå ett bra utbud här.
Och så havet, förstås. Havet.