Från det att första bebisen är född så får man nästan genast frågor om planering av kommande syskon!
"Skulle det inte vara fint med ett syskon?" "Få andra syskonet tätt så hinner första barnet inte vänja sig vid att vara ensambarn!" "Låt det gå några år mellan syskonen så ni hinner njuta av varje barn." "Ensambarn blir bortskämda!"
För oss var det aldrig frågan om att få andra barnet tätt, om vi nu ens skulle försöka få fler barn! Alfreds förlossning var traumatisk och varken Engelsmannen eller jag kände oss särskilt manade att gå igenom det igen! Sedan kände vi oss också rätt så isolerade i München, ingen familj i närheten och inga kompisar med barn, och faktum är att vi var otroligt nöjda med "bara" Alfred, vi kände inget behov av flera barn. Vi hade tid med Alfred, med varandra, med andra saker, att vara en trio passade oss väldigt bra. Sedan flyttade vi till England, det var en stor, omvälvande förändring för oss alla, kanske mest för Alfred, och det tog åtminstone ett år för oss att landa ordentligt här, och det var väl också någon gång där som ett litet frö började sås med tanken om ett litet syskon. Vi funderade på det, pratade med Alfred om det, om han trodde vi skulle få plats med ett syskon i våra
threesome cuddles (det skulle vi, det fanns plats i våra famnar) och han slog fast att han ville ha en storebror.
Sorry to disappoint you, kidda!
Enligt psykologer är fyra år mellan syskon den perfekta skillnaden, det äldre syskonet är mer självständigt och babyn kommer inte vara lika mycket av en rival, det stora syskonet blir mer som en liten förälder. Alfred kommer börja skolan i höst och det tycker han är spännande, det ger också mig tid att bonda med bebisen och hitta på saker bara vi två, vilket jag tycker känns bra. För oss, just nu, känns det åtminstone som den perfekta skillnaden mellan syskonen!
Om det finns ett råd som verkar ges till föräldrar i de flesta länder, så är det att vänta åtminstone 1 år innan de försöker bli gravida igen. Jag trodde mest det var för kvinnans skull, att hennes kropp behöver återhämta sig, men
forskning visar att det inte är bra för nya bebisen heller, den har större risk att födas för tidigt, ha låg födslovikt och spädbarnsdöd. Ganska allvarliga grejer ändå!
Annars är väl det bästa jag läst om "den perfekta åldern mellan syskon" att
det beror på. Det beror på familjens situation, första barnets temperament och känslan för om man är redo för nästa barn eller inte. Det är alltså ett högst personligt val för familjen! Låt det vara så.
Och bara en liten tanke. Det är inte "bara" att bli gravida igen, inte ens andra eller tredje eller fjärde gången! Vi har kompisar som har försökt flera år att bli gravida, men inte lyckats, vi känner andra som har gått igenom flertalet missfall och ett par som försökte länge, länge innan de lyckades bli gravida med ett syskon till första barnet. Kanske något att tänka på innan man börjar prata om det.