fredag, september 19, 2014

The Lizard - den sydligaste änden av England



Den enda dagen vi hade lite dåligare väder, tog vi bilen och åkte till Englands sydligaste ände, The Lizard. Här blåste det! Alfred tycker inte om när det blåser; I hate this horrible wind, är hans standardrop! Han hängde omväxlande på mig och Engelsmannen och gömde ansiktet. Stackarn.


Men utsikten här alltså, häpnandsväckande! Tänk vad naturen kan åstadkomma!


Den här gamla livräddningsstationen används inte längre, men den byggdes redan 1914! Det är imponerande bygge. Här nere luktade det skit, rent ut sagt, av rutten tång. Mitt starkaste minne från mitt första besök på Gotland, en sisådär 20 år sedan, är lukten av tång. Jag gillar den inte. Och här, tång och rutten tång, ni kanske kan gissa exakt hur illamående jag kände mig där... Snabbt upp igen!


Och det är ju här uppifrån man ska njuta av utsikten, för den är verkligen makalös. Jag har inte helt lyckats fånga det på foto, men vågorna på havet såg ut som mousse, hårda och mjuka på samma gång. Fantastiskt vackert! Hade vi inte haft med svärmor, som har ont i både rygg och knän, så hade vi nog vandrat längre häruppe, för den här utsikten kan man aldrig se sig mätt på.


Vi tog bilen och åkte till Mullion Cove, också ett helt otroligt vackert ställe! Färgen på det vattnet gör åtminstone mig sugen på att hoppa i...


Rock Ferry



En liten färja tar oss över viken från Padstow till Rock. Stränderna här, kära vänner... De är något alldeles fantastiskt. När det är ebb så är det bara milslånga stränder så långt ögat kan se. Älskar det! Hade vi haft med en filt hade jag lagt mig ned och inte gått upp förrän havet började komma tillbaka igen!


Den här dagen testade jag ännu en crab sandwich, och den här gången var den precis lika god som jag tänkt mig! Självklart med likadant bröd som förut (vi är i England...) men med godare kryddning och grönsaker till. Plus att jag smakade de bästa sweet potato chipsen någonsin! Riktigt gott. Är ni i Padstow tycker jag ni ska ta färjan över till Rock bara för att smaka den här rätten på Blue Tomato Café. Yum yum!



38/52




The many faces of Alfred.

Bilder på mitt barn en gång i veckan under ett år. Det här är vecka 38.

torsdag, september 18, 2014

Padstow



Vi bodde mitt ute på vischan i Cornwall, så närmaste by var Padstow där vi spenderade en hel del tid. Här finns det många fiskebåtar men även båtar som tar ut turister på utflykter på havet. Det finns också en del affärer, men det mesta är turistfällor där man inte kan hitta så värst mycket av intresse. Tusentals snäckor, anyone?


Cornwall förknippas med krabba, så självklart var jag tvungen att testa a crab sandwich! Gott men lite smaklöst (sådär som engelsk mat ibland är, tyvärr) och man måste nog vara engelsk för att helt fullt ut uppskatta rostebröd till alla mackor. Jag föreslog ett surdegsbröd eller ciabatta till krabköttet, men mina svärföräldrar höll på att sätta i vrångstrupen! Sandwiches görs bara med en sorts bröd, basta!


Skillnaden mellan ebb och flod här vid kusten är enorm! Rätt som det var hade allt vatten försvunnit och båtarna låg på båten, sen nästa morgon var det fullt med vatten igen! Jag slutar aldrig förundras över ebb och flod. Så häftigt ju! Och jag hittade en båt som var döpt efter mig, Mary Marie!


A Visit to Port Isaac



Port Isaac är en vacker liten fiskeby längs med Cornwalls norra kust. Mest känd är den kanske för att vara hemort för tv-serien Doc Martin, där kallas den dock Port Wenn! Kollar ni på den serien så känner ni igen hans hus här ovanför!


Som resten av Cornwall är Port Isaac försörjt genom att fiska och genom turister. Det finns gott om båda! Vi åkte dit veckan efter att de flesta skolor hade börjat, så vi slapp den värsta turisthetsen, men det var ändå gott om turister överallt.


Och det må vara turistigt, men med vyer som dessa förlåter man Cornwall allt!

Skottlands självständighet?


Idag går Skottland till röstningsurnorna för att rösta om de ska vara kvar i United Kingdom of Great Britain eller om det ska bli helt självständiga. Jag ska först säga att jag inte är jätteinsatt i det hela, bara boende i Skottland får rösta, så jag har inte koll på allt, men jag tycker det är ett konstigt val. Alex Salmond är ledaren bakom självständighetskampanjen, och han verkar tro att Skottlands olja är lösningen på alla problem. Må så vara, men han vet inte vilken valuta landet ska ha utan vill gärna ha kvar pundet, tillsammans med monarkin och statliga televisionen BBC. Redan nu har Skottland ett eget parlament och de bestämmer själva över många delar, bland annat har skotska universitetsstudenter gratis utbilding, medan övriga i Storbritanninen får betala för sin utbildning. Ja, spännande är det, och imorgon bitti får vi se om Storbritannien ser annorlunda ut!

onsdag, september 17, 2014

Trevorrick Farm i Cornwall



I Cornwall så hyrde vi en stuga på en stor bondgård i närheten av Padstow, Trevorrick Farm, och på gården fanns det såklart en massa djur! Varje morgon fick vi, tillsammans med de andra familjerna som också bodde på gården, mata några av djuren. En morgon var grisarna så hungriga att de började nafsa ett barn i fingrarna, så efter den morgonen höll vi oss utanför grishagen när det grisarnas tur! Ankorna och kalkonerna vandrade fritt omkring på gården, och bortsett från att man fick kolla var man satte fötterna så det inte var bajs där, så var det mysigt med så många djur omkring.


Alfreds favoriter var utan tvekan marsvinen. På engelska heter marsvin guinea pigs, vilket Alfred tyckte var väldigt konstigt, så han kallade dom bara small pigs. En natt vaknade vi av Alfred som ropade i sömnen: "they are not guinea pigs, they are small pigs! Not guinea pigs!" Ok, vi tror dig, Alfred... Marsvinens favoritmat var maskrosblad eller skal från morötter, så varje dag när vi skalade morötter sparade vi skalen för att mata marsvinen med nästa morgon.


Getterna, Foxy och Badger, hade vääääldigt starka viljor, så de fick bara vuxna leda. Eller ledas av är kanske mer passande, som ni ser på bilden med Engelsmannen här ovan...


Vi fick gosa med både ankungar och kalkonungar, så söta!


Lammen var på gränsen till för stora att matas med flaskor, men vissa dagar var de sugna! 


Kossorna var lika nyfikna på oss som vi på dom, och sista dagen föddes till och med en liten kalv! Det är fascinerande att se nyfödda djur, för de är ju, till skillnad från bebisar, redan så vuxna! De föds och några timmar senare kan de gå i hagen precis som de andra kossorna, bara på lite mer ostadiga ben. Häftigt!


Trampolinen var såklart en annan favorit för Alfred. Han skulle nog bra gärna vilja ha en hemma också... Han var också fascinerad av solen och fick varje kväll vara upp tills dess att solen gått ned, då visste han att det var sängdags även för honom! Ibland hann han se en glimt av månen innan han somnade... Med de böljande kullarna i bakgrunden och det fina vädret vi njöt av, kunde vi nästan tro att vi var i Toskana, så härligt var det!