Den enda dagen vi hade lite dåligare väder, tog vi bilen och åkte till Englands sydligaste ände, The Lizard. Här blåste det! Alfred tycker inte om när det blåser; I hate this horrible wind, är hans standardrop! Han hängde omväxlande på mig och Engelsmannen och gömde ansiktet. Stackarn.
Men utsikten här alltså, häpnandsväckande! Tänk vad naturen kan åstadkomma!
Den här gamla livräddningsstationen används inte längre, men den byggdes redan 1914! Det är imponerande bygge. Här nere luktade det skit, rent ut sagt, av rutten tång. Mitt starkaste minne från mitt första besök på Gotland, en sisådär 20 år sedan, är lukten av tång. Jag gillar den inte. Och här, tång och rutten tång, ni kanske kan gissa exakt hur illamående jag kände mig där... Snabbt upp igen!
Och det är ju här uppifrån man ska njuta av utsikten, för den är verkligen makalös. Jag har inte helt lyckats fånga det på foto, men vågorna på havet såg ut som mousse, hårda och mjuka på samma gång. Fantastiskt vackert! Hade vi inte haft med svärmor, som har ont i både rygg och knän, så hade vi nog vandrat längre häruppe, för den här utsikten kan man aldrig se sig mätt på.
Vi tog bilen och åkte till Mullion Cove, också ett helt otroligt vackert ställe! Färgen på det vattnet gör åtminstone mig sugen på att hoppa i...


