skip to main |
skip to sidebar
Åh, jag är så glad över våra inbjudningskort! Jag har haft designen hos mig ett tag, och sen fick vi de färdigtryckta korten och nu hoppas jag att alla inbjudna som läser den här bloggen har fått sina så att jag inte förstör överraskningen, men jag kan inte vänta längre, för de är så fina!Det är Malin hos Molly's Grove som har designat framsidan åt oss. Vi skickade några bilder på Engelsmannen och mig och det här blev resultatet! Så otroligt likt. Engelsmannen är verkligen på pricken lik!
Det känns väldigt kul att ha en egen design som vi kan spara som minne från vårt bröllop, särskilt när den blev så fin! Texten på framsidan är från en av Engelsmannens och min favoritlåt, Let There Be Love med Nat King Cole, och även det känns speciellt! Tycker att designen blev en perfekt kombination av vår stil och Malins stil!
Och att det sedan smög sig in ett litet stavfel i själva inbjudan, ja, det gör väl inte så mycket? Förutom för Engelsmannens mamma som upprört undrade om vi skulle trycka om inbjudningarna!? Jag ser det som ett tecken på att jag inte är en Bridezilla eftersom jag bara ryckte på axlarna åt det. :) Fast jag satt och tipp-xade felet på alla inbjudningar till de engelska gästerna- jag tänkte att så småsinta är inte de svenska gästerna att de sitter och letar stavfel i inbjudningskorten! ;)Summa summarum- vi är verkligen supernöjda med inbjudningarna och hoppas såklart att gästerna också är det! :) Om det nu är någon som vill ha en snygg design till något festligt (eller ofestligt) tillfälle så är jag säker på att Malin ställer upp! Tack, Malin!
Jag tycker synd om Anja Pärson. Denna utomordentligt skickliga idrottskvinna som nu gjort "fiasko" i skid-VM. Stackarn. När jag gör bort mig, kuggar en tenta eller gör något allmänt dumt så behöver jag bara svara inför mina egna förväntningar och förhoppningar, och bara det kan vara nog så tungt! Men tillbaks till Anja, som när hon misslyckas, inte bara har misslyckats med sina egna förväntningar, utan även tränares, sponsorers och alla de som tittar på och hejar på henne. Det kan inte vara lätt. Och att sen att tidningar säger åt henne att åka hem... Nä, alltså. Ge tjejen ett break. Hon är så jäkla duktig men även de bästa måste någon gång få misslyckas!
Väskmonstret sitter kvar i huvudet på mig efter fredagstemat! Det finns ju så många fina väskor därute. Mi amore. När jag nu någon gång kommer till USA (eller London) så ska jag besöka Banana Republic och ha sparat ihop till en av deras fina väskor. De är riktigt snygga. Jag kan inte bestämma vilken som är min favorit, men det lutar åt den vita längst ner till höger och den beiga längst upp till höger. För tillfället iallafall. Men den turkosa clutchen är ju också väldigt söt. Och den gröna lilla väskan. Och den svarta. Och den beiga med tyg och läder. Ja, ni ser, svårt att bestämma!

Snygg väska i orange skinn från ASOS. Ja tack!
Mycket filmer att se fram emot för oss filmälskare! Året börjar onekligen bra... 27 februari kommer Stieg Larssons Män Som Hatar Kvinnor till biograferna, så den vill jag gärna se! Några charmiga romantiska komedier måste vi ju se också, och He's Just Not That Into You med Drew Barrymore, Jennifer Connolly, Jennifer Aniston, Ginnifer Goodwin och Scarlett Johansson verkar kunna bli en hit, om man ska se på skådespelarna iallafall. Och så kommer ju Confessions of a Shopaholic med charmiga Isla Fischer. Absolut något jag vill se!
Det här skulle gärna kunna vara mitt lördagsgodis! Jordgubbar och lite glass... mmm! Men nu blir det chips framför melodifestivalen, weehioo!
Chanels visning för våren och sommaren var underbar! Ser ni konstverken! Och alla vackra håraccessoarer, me likey. En kollektion som gjord för drömmare...
Sötaste helgoutfiten kommer från ASOS. Gillar allt från hatten till hjärtformade väskan! :)
I februari är det Simone som bestämmer! Första temat ut är väskor, och det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat! :D Jag ääälskar väskor, och har gjort det så länge jag kan minnas. Den första väskan som jag kommer ihåg att jag köpte var en liten läderväska med en lång axelrem och ett kort handtag. Väskan var i skinn i lapptäcksmodell. Jag tror nog att jag har den kvar någonstans!
Det var när jag bodde i Paris som mitt väskintresse verkligen blommade ut. Alla dessa vackra väskor! På marknader, i affärer och på loppis... överallt! Det var svårt att få med sig alla väskor hem. Några har jag fortfarande kvar medan andra har fått åka till soporna. Jag sparar alla väskor men om de är trasiga och inte går att rädda så åker de ut! Min favorit från Paris var en fuskpälsväska från Esprit. Fullkomligt underbar! Men ganska så opraktisk. Jag hade den en gång i tunnelbanen och när jag gick uppför trappan kände jag en svag ryckning i väskan, jag vände mig om och där stod en liten pojke som inte kan ha varit äldre än 10 år. Han stod helt blickstilla ett ögonblick innan han tvärvände och sprang iväg. En ficktjuv som inte ännu lärt sig alla trick. Chockad kollade jag väskan men ingenting saknades. Tyvärr vet jag inte var den väskan är nu! Förhoppningsvis ligger den nedpackad i en låda någonstans...
Just nu är jag hos mina föräldrar, så jag har inte alla väskor här! De flesta är i lägenheten i Linköping, några här och så finns det några i lägenheten i München. Min favorit för tillfället är tigerväskan jag köpte på Zara i Tyskland, så snygg! :) De väskor jag använder mest är de som är ganska stora, där böcker, väskor, filofax mm får plats. När jag går på stan så är det oftast med en lite mindre väska. De väskor jag använder minst är partyväskorna, varav några jag fått av min mormor, jag är helt enkelt ingen party girl, men de är väldigt fina där de ligger! :)
Väskan på min önskelista just nu är i skinn, neutral färg, ganska stor, med korta axelremmar och även med en lång. Gillar att man kan kombinera! Eller kanske den här väskan i vacker vårfärg... :)
Vilken tråkmåns var det egentligen som bestämde att brudklänning ska vara vit? En färgad klänning kan ju vara minst lika fin! Och så är ju jag väldig svag för gult också... :)
You see, the challenges we face will not be solved with one meeting in one night. Change will not come if we wait for some other person or some other time. We are the ones we've been waiting for. We are the change that we seek. We are the hope of those boys who have little; who've been told that they cannot have what they dream; that they cannot be what they imagine. Yes they can. We are the hope of the father who goes to work before dawn and lies awake with doubts that tell him he cannot give his children the same opportunities that someone gave him. Yes he can.We are the hope of the woman who hears that her city will not be rebuilt; that she cannot reclaim the life that was swept away in a terrible storm. Yes she can. We are the hope of the future; the answer to the cynics who tell us our house must stand divided; that we cannot come together; that we cannot remake this world as it should be. Because we know what we have seen and what we believe - that what began as a whisper has now swelled to a chorus that cannot be ignored; that will not be deterred; that will ring out across this land as a hymn that will heal this nation, repair this world, and make this time different than all the restYes. We. Can.- Barrack Obama
Den här kostymen från Tiger of Sweden skulle passa Engelsmannen utmärkt. Och om den fanns i någon ljus färg så skulle den passa utmärkt till bröllopet också! Men det gör den såklart inte. Merde.Det kommer väl kanske inte som en överraskning att de konservativa svärföräldrarna tycker det är jättekonstigt med en ljus kostym på en brudgum.Ljus kostym, oh really?
Jag har börjat inse exakt hur konservativa mina blivande svärföräldrar är. Och det är väldigt konservativa. Allting som inte är som det är i England är konstigt och oförståeligt. För ni vet väl att engelsmän vet bäst? De vann ju kriget och allt det där.Det är ju inte konstigt att det blir lite meningsskiljeaktigheter mellan konservativa engelsmän och hyffsat öppensinnade svenskar? Men lite jobbigt är det, särskilt när man måste försvara varje liten sak som avviker från den engelska normen. Missförstå mig inte helt, de är jättetrevliga människor, men ibland går de mig på nerverna.Som till exempel att jag vill ha några diamanter på min vigselring. "Oh really?" säger Engelsmannens pappa: I England har vi minsann släta ringar, det är förlovningsringen som har stenar och så är vigselringen slät. Jaså, säger jag, men nu tycker jag att det är lite finare med stenar på vigselringen. Jomenserru, säger Engelsmannens mamma, vigselringen ska man ha på sig JÄMT, medan man tar av sig förlovningsringen med stenar när man diskar eller gör hushållsarbete (vilket betyder att hon i stort sett aldrig har sin förlovningsring på sig eftersom hon till och med stryker Engelsmannens pappas kalsonger) så därför kan man inte ha en vigselring med stenar. Jaså, säger jag, jag tar av mig alla mina ringar när jag städar eller bakar (men eftersom jag inte stryker någonting så har jag på mig min förlovningsring jämt) så det ska nog inte vara några problem. Och jag tror att min mamma tar av sig sina ringar när hon ska sova, så jag tror inte att det är någon lag på att man måste ha på sig vigselringen hela tiden (iallafall inte sist jag tittade i äktenskapsbalken), så några stenar i vigselringen tror jag inte ska vara några problem. Oh really? säger Engelsmannens pappa.
Det snöar i Liverpool. Det händer inte ofta. Det ligger 1 cm snö på vägen utanför huset och Engelsmannen och jag står och tittar och väntar på att några ska krocka i korsningen utanför. För det är bara en tidsfråga. I södra England snöar det mer ofta än här uppe, där Irländska sjön blåser bort de flesta snömoln, så här blir det alltid kaos när övermodiga Engelsmän kör på snö med sliriga sommardäck.
Men stranden i Liverpool är lika vacker som jag minns den.

Om jag vore ett par bröllopsskor så skulle jag gärna vara dessa rosa Louboutains. Rosa, höga och alldeles, alldeles underbara.
Kul kul. På onsdag åker jag från England 06.30 och landar på Skavsta 09:50. Planen är att ta bussen hem. Som går 12.40. Kul kul. Bra planering där. Jag kan ju lika gärna börja gå...
Jag gillar Marisa Tomeis klänning som hon bar på SAG awards. Om nån kollade på den galan så såg ni hur vackert den svajade när hon gick! Sånt syns ju tyvärr inte på bilderna. Klänningen hade en underbart smörgul nyans i chiffong med härligt släp och jag gillar till och med corsagen på ryggen. Snyggt! (klicka på bilden för större version)
Och på Stockholms fashion week så visade Martina Bonnier och Sofi Farhman att skinnjackor is the way to go. Martina hade något roligt krås på sin, medan Sofi la pälsen över snygga Chanelväskan istället (om jag hade en sån så skulle jag också visa upp den hela tiden!).