Egentligen är det ganska konstigt att vi inte har ett bra namn för det, det där vi har därnere mellan benen. Underliv, slida, fitta, snippa... Själv föredrar jag snippa, det påminner om snopp och känns som ett jämlikt ord. Fitta låter så hårt och argt och det tycker jag inte passar på en kroppsdel som är mjuk och härlig. Men det spelar ju egentligen ingen roll vad man kallar det.
Det konstigaste är väl ändå att vi faktiskt inte riktigt vågar prata om det, det dära. När jag var tonåring och hade sexualundervisning i skolan var det mycket prat om hur normalt det var att pojkar runkade och om hur snoppar fungerade. Flickor? Ja, nja, jo, de kan ju också tillfredsställa sig själva men det är inte alls lika vanligt som att pojkar runkar. Inte alls. Klitoris? Jo, det finns ju där någonstans men är inte direkt något att berätta om. Eller är det kanske för att ingen vågar prata om det? Som tur är var jag en del av Sex and the City-generationen som gjorde sexleksaker och kvinnors lust och känslor något som betydde något. Jag förstod då att de flesta kvinnor faktiskt onanerar. Vi har en egen lust. Vi har en snippa som också förtjänar att må bra.
Men det fortsätter ändå, behovet att sätta en skämskudde över vårt egna kön, att inte våga berätta om hur bra det är och ibland om hur dåligt det mår. Skälet till att jag skriver om det här är för att en kompis skickade en länk till Agnes Hellströms inlägg om
Blondinbella och fittupproret som i sin tur länkar till
Blixas inlägg om den tabubelagda fittan och om hur fittskador normaliseras. Deras inlägg fokuserar på det stigma som ligger på skador som kan uppkomma vid förlossningar och att det inte pratas något om det innan man föder barn. Eller efter man fött barn heller, för den delen. Och ja, visst är det dåligt med information om eventuella komplikationer efter förlossningar. Jag kommer ihåg att min syster varnade mig för att det kunde göra ont att bajsa efter förlossningen, och herreminje, det hade hon rätt i! Hade det kommit ut ytterligare ett barn där i toaletten hade jag inte varit förvånad, det kändes som att föda barn
all over again... Det hade ingen gynekolog, barnmorska eller specialist pratat om innan, men jag är tacksam för att jag har starka kvinnor omkring mig som faktiskt vågar prata om sådant som är jobbigt. Hemorrojder och annat skit. Mina smärtor försvann ganska snabbt, trots en operation där direkt efter förlossningen, och problematiken ligger i de komplikationer som inte försvinner, de som gör att kvinnor förblir urin - och avföringsinkontinenta, har ont vid sex och allt annat som man inte vågar prata om. När de väl kommer till vården så får de sedan höra att det är helt normalt att behöva
stå ut med lite problem och smärta för att kunna ha ett fungerande sexliv. Som om det vore så vi vill leva våra liv!
Efter att en kompis till mig fött barn i Sverige, kom barnmorskan förbi ett tag efter förlossning och undrade hur det var med hennes rumpa?
"Shit", tänkte min kompis,
"har jag spruckit ända till rövhålet och ingen har berättat det för mig!?!" Men nej, det hade hon inte, med "rumpa" menade då barnmorskan såklart snippan. Min kompis blev lite fundersam över varför en proffesionell människa inte ens kan benämna underliv med rätt ord! Tänk om en hjärnkirurg skulle benämna hjärnan som huvudinkråmet eller huvudfluffet, eller ja, helt enkelt nacken! Det är väl nära nog?
Tydligen är det större risk för förlossningsskador vid vaginala förlossningar jämfört med kejsarsnitt, men det är ändå inget som skulle få mig att vilja ha kejsarsnitt vid en eventuell andra förlossning, det finns komplikationer med det också, både för barnet och mamman. Däremot skulle jag förvänta mig att mina eventuella förlossningsskador togs på allvar, och jag lovar att faktiskt våga prata om det.
Information är kunskap, kunskap är makt. Berätta och sök hjälp om ni behöver det, prata om det, om inte för er själva så för våra döttrar, syskondöttrar, brorsdöttrar, kompisars döttrar, de döttrar vi känner och de döttrar vi inte känner. De ska inte behöva känna skam för sitt kön. #fittupproret
P.S. Förlossningsskador är fasansfulla, men
det här inlägget får ändå mig att skratta högt! Varning, ska du föda barn snart vill du kanske inte läsa...
.jpg)
