Swenglish

Alfred försökte lära Engelsmannen hur man uttalar påskkärring när vi åkte bil i helgen.

Alfred: Påskjäjjing.

Engelsmannen: Poskkarling.

A: No, no, no, daddy! Påskjäjjing! Påsk-jäj-jing!

Och vid ratten satt jag och skakade av skratt! Hur är det man säger? Den blinda leder den döva... De dära svenska r:en är lika svåra för en svengelsk fyraåring som en engelsk thirty something!

Mamma säger bil och Daddy says Car

Alfred är inte tyst många sekunder om dagen. Han babblar på om allt möjligt till alla som vill lyssna. I Sverige började han prata med varje människa som tittade på honom, och hade han inget att prata om sa han att han skulle åka flygplan, en annan dag. Och det är ju sant, någon annan dag ska han ju åka flygplan! 

Han har verkligen fattat det där med två språk, att vissa snackar svenska och andra engelska, och vissa pratar både svenska och engelska! Är det någon som han vet inte förstår svenska så översätter han det han säger till engelska, vilket jag tycker är häftigt. Just nu tycker han också att det är kul att saker har två namn; "mamma säger flygplan och daddy says aeroplane! Daddy says dog, mamma säger hund och hunden säger voff voff!" Ibland busar han, då tittar han på mig med bus i blicken och säger; "mamma säger car!" och ler stort!

I början var jag väldigt noggrann med att bara prata svenska med honom, för att inte förvirra, men numera är jag inte lika petnoga. Är vi bland andra engelsktalande pratar Alfred och jag engelska, det känns lite respektlöst annars att prata ett hemligt språk. Jag inser att vi aldrig kommer bli klara, det är en livslång uppgift att få ens barn att bli flerspråkigt och det krävs starka viljor, både från föräldrar och barn, men det känns som om vi är på rätt väg åtminstone.

Icke-språkrelaterat, men den här resan till Sverige var första gången Alfred verkligen såg fram emot att få träffa alla i Sverige, och nu också upplever baksidan med att bo långt ifrån familjen. Dagligen pratar han om att han ska åka flygplan till mormor och morfar en annan dag och när vi pratar med dom på facetime vill han komma och leka med deras leksaker. Imorgon kommer granny och grandpa på besök, och när jag berättade det för Alfred svarade han; "nej, mormor och morfar kommer till Alfred. Åka flygplan!" Han är lätt att distrahera så han blir inte ledsen när han inser att de inte kommer, jag antar att han fortfarande är för ung för det, och jag tycker det mest är gulligt att han kan längta efter och se fram emot att träffa dom igen! 

Får, mapp och gatten

Alfred snicksnackar mest hela dagarna. Bla bla bla, engelska, svenska och så ett eget hittepå-språk. Eller är det kanske tyska? Polska? Vem vet.

Lite roligt är det med orden som han inte riktigt kan uttala. Som får, mapp och gatten. Eller för en vanlig svensk; hår, napp och vatten. Jag tror faktiskt inte att det är några engelska ord som han kör fel bokstav på, men ibland blir det ju hittepå när han inte kommer på orden. Han ska berätta för Engelsmannen att han vill äta smoothie och macka, då blir det smoothie and mackus!

Han är artig och säger please och tack, han gillar att räkna på både svenska och engelska men det är inte alltid numren kommer i rätt ordning. Fyra, fem, åtta, nio, tio! Häromdagen pekade han på bokstaven A på sin tröja och sa; Alfreds nummer! Sen pekade han på bokstaven M och sa; mammas nummer! Snacka om att jag blev snopen. Just nu är också I go first! viktigt, man vill ju inte komma efter. Andra små fraser är oh, what happened here? (men Alfred säger det som oh, what 'appened 'ere?) och what a mess!

Han är social och gillar att prata med alla människor. Häromdagen hade vi en man på besök i lägenheten som skulle kolla på något, och då satte The Alfred Show igång. Han skulle visa alla sina saker, vilka låtar han kan och allt möjligt. Ja, han är inte blyg som jag var när jag var liten! Men i helgen, när Alfred cyklade med Engelsmannen i Englischer Garten, var det ett gäng japanska turister där som började ta kort på Alfred. De ville posera med Alfred och Engelsmannen sa ok, så en efter en hukade sig de japanska turisterna bredvid Alfred och tog kort. Alfreds mungipor gick från att peka uppåt till att peka nedåt och sen började han storböla! Inte lätt att vara Big in Japan...

Svengelska del 5738

Alfrd är lös i magen.

Jag till Engelsmannen:
- I think nypon soup is supposed to be good.
Engelsmannen:
- What?
Jag:
- Nypon soup? Najpåån? You know the red ones, nipoon?
Engelsmannen:
- ???
Jag:
- No, wait, you don't call it that, do you? What can it be...
Engelsmannen:
- ???
Jag:
- Is it rose hip soup, maybe?
Engelsmannen:
- I don't think we have that in England.

Nähopp.

Zzzz

Svärpärona har åkt hem. Skönt. 15 dagar tills vi ser dem härnäst. Yippie.

Tror både Alfred och jag njuter av tystnaden nu! Är det något som svärpärona kan så är det att prata. De vet helt enkelt inte hur man är tyst. Även om någon annan pratar så pratar de på ändå. Bla bla bla. När de kollar nyheter på tv så kan dom heller inte vara tysta, utan då måste de kommentera allt nyhetsläsaren säger och påpeka hur fel han har. Zzzznark. Bla bla bla. Hoppas Alfred brås på mig och har vett att hålla käft ibland!

Exempel på svärmors blablablabblande:


 "When the boys were little we always pointed and told them what everything was!" Mmm, visst, det är väl en jättebra idé. "Bin. This is a bin. BIN. B-I-N. Bin. This is a Bin. Mummy's peeling a potato. Potato. POTATO. P-O-T-A-T-O. Potato. Daddy's getting a plate out. Plate. PLATE. P-L-A-T-E. Plate. Plate. This is an apple. Apple. A-P-P-L-E. APPLE. Apple." Mmm. Precis. Lite tröttsamt i längden.

Zzznark.

Svengelska, del ettusenfemhundrasjuttioåtta

Jag till Engelsmannen:
- Do you want some muskot in the mashed potatos?
Engelsmannen:
- ???
Jag:
- Some mascot?
Engelsmannen:
- ??????
Jag (något irriterad, viftandes en muskotnöt och ett rivjärn):
- Some mascot? Muskot? Muscoouut? However the fuck you say it!
Engelsmannen:
- Ah, you mean nutmeg. Yes, please, I'll have some nutmeg in the mashed potatoes.
Jag (muttrandes, med något röda kinder):
- I meant nutmeg. We call it muskotnöt. English is a stupid, stupid language...

No Danger on the Roof

- Mammas lilla hjärta, säger jag till Alfred.

Engelsmannen vill ju inte vara sämre han:

- Du ar papas lila hjarta oksa. (Jo, men så låter det liksom när Engelsmannen pratar, han tar bort prickarna på nåt sätt).

Det är ett under om Alfred kommer kunna prata begripligt överhuvudtaget.

Hold

- Kan du hålla en stund? 

Jag inser det så fort orden lämnat min mun. Jag håller andan, men det är tyst i luren. Min mamma är för väluppfostrad (eller ve och fasa, van vid det) för att påpeka min vedervärdiga svengelska. Can you hold a moment översätts inte till kan du hålla en stund, utan snarare till kan du vänta en stund.

I'm turning into Victoria Silvestedt.

Tack gode Gud att vi åker till Sverige på lördag så jag får prata svenska!

Little Old Man

Jag till Alfred:

- Såja, lilla gubben...

Engelsmannen:

- Did you call our son "little old man"?

- Eeeehhh... jo, det gjorde jag ju...

Swengelska

Nappy är blöja på engelska. Inte att blanda ihop med napp på svenska som heter dummy på engelska. Klockan fyra på morgonen är det inte helt lätt att hålla isär och kan leda till lite förvirring, minst sagt.


Det är ungefär som att jag envisas med att "blow my hair" istället för att "dry my hair". Fortfarande, efter alla dessa år med engelska dagligen. Lite trög är jag!

För att det gör mig lite arg...

Engelsmän i allmänhet, och vissa engelsmän i synnerhet, är väldigt gammeldags och ganska, tja, ojämlika. Det är mycket manligt och kvinnligt, alltså vissa saker som kvinnor "ska" göra och vissa som män "ska" göra. Det har jag som svensk feminist svårt att förstå ibland och ofta väldigt svårt att hålla tyst om. Ni vet, min Engelsmans mamma tog för givet att jag strök Engelsmannens skjortor... No way, José!

Den enda gången jag strök någon mans skjortor är när jag var au pair, och det var för att jag fick betalt för det. Det är inte så att jag absolut inte stryker Engelsmannens kläder, stryker jag mina kan jag lika gärna stryka hans, men han kan lika gärna stryka kläderna. Oftast blir det ingen av oss som stryker några kläder överhuvudtaget. De blir ju ändå skrynkliga igen, liksom. Men självklart stryker Engelsmannens mamma sin mans kläder, till och med kalsongerna blir strykta. Jag menar, hujedamej, hur skulle det se ut med ostrykta underkläder?! Världen skulle antagligen gå under. Eller inte.

Även i skolan delar de upp pojkar och flickor, till exempel på idrottslektionerna. Och så finns det såklart renodlade pojk- och flickskolor. Ni vet, de är ju så annorlunda... En av Engelsmannens kusiner är idrottslärare på en flickskola och hon blev lite förvirrad när jag förklarade att i svenska skolor har eleverna oftast idrott tillsammans, oavsett kön, och hårfärg med för den delen. Men hur gick det för de stackars flickorna då, undrade hon? Ja, oftast går det alldeles utmärkt! Och särskilt stackars är det inte.

Och såklart, eftersom det nu är jultider, så har vi de fruktade julkorten och hur dessa adresseras. I Sverige skriver man ju oftast ut namnen på de som ska få julkorten, eller skriver Familjen XXX. Icke så i England. Där är det Mr & Mrs som gäller. Och ni ska inte tro att jag nu längre, efter att ha gift mig, är en egen person, näpp! Jag är en del av Engelsmannen. Således är våra julkort från England adresserade till Mr & Mrs Engelsmannen. Och för att V E R K L I G E N trycka ner mig så skriver vissa ut alla Engelsmannens initialer, mellannamn och allt. Ja, så att jag vet min plats.

Och en sån sak skulle kunna få mig att riva alla dessa julkort i små bitar och skicka tillbaka dom till den ursprungliga avsändaren. To make a stand. Men det har jag inte gjort. Ännu.

Inte bara sport

Vissa saker stör jag mig ganska så mycket på. Som under gårdagens match i fotboll mellan Sverige och Nordirland. Jag kunde lyckligtvis se den live på brittisk tv, vilket inte alltid är fallet! Men vad jag störde mig på var kommentatorerna, som måste vara de minst pålästa kommentatorerna i världshistorien. Jag tycker det hör till jobbet att de ska vara pålästa innan och kunna namnen i Svenska Landslaget, inte bara spelarna i sitt eget lag. Flera gånger kallade de assisterande förbundskaptenen Roland Andersson för Lars Lagerbäck. Visst, för en lekman kan det vara svårt att se skillnad på männen till höger, men för en kommentator torde det vara ganska enkelt. Den här arrogansen eller ignoransen (vet inte riktigt vilket ord jag letar efter här) ser man verkligen hos engelsmännen och även hos fransmännen. De orkar liksom inte bry sig om att all fakta är rätt och de försöker inte ens få alla namnen rätt. Under gårdagens match fick jag flera gånger fundera vilken spelare kommentatorerna pratade om, ni ska bara veta hur många olika sätt Linderoth kan uttalas, för att inte tala om Källström. Svåra ord det dära.

Det är det jag tycker svenska kommentatorer är bra på, de är pålästa och försöker få till rätt uttal på namnen. Ni har till exempel aldrig hört Henry kallats för just Henry, utan de försöker alltid säga ɑ̃'ʀi, dock med varierande resultat, såklart! :)

Det här visar sig ju självklart inte bara i sportens värld, utan även i verkligheten. Varken i England eller Frankrike har jag hetat Marie, utan i Frankrike blir det mə rē′ och i England mar′ə eller Mary. Som motsats så skulle ju ingen svensk få för sig att kalla Engelsmannen för annat än mī′kəl. Konstigt.

Smorgosbord, graevad laks and ombyddsman

När det kommer till svenska språket så har vi ju lånat en hel del från både engelskan och franskan. Inte trodde jag att engelsmännen skulle ta några ord från oss, men det har de! Jag har hittills upptäckt tre ord: ombudsman, smörgåsbord och gravad lax. Men självklart sägs orden med engelskt uttal, så det blir ombyddsman, smorgosbord och graevad laks. På mitt förra jobb var det en del som hotade med att gå till the financial ombyddsman, och då fick jag bita mig i tungan för att hindra mig från att rätta dom, på nåt sätt så tror jag inte de skulle ha uppskattat det. :) Och det är alltid lika kul att tjuvlyssna på folk i mataffären som frågar efter the graevad laks som de ska ha till sitt smorgosbord. Sånt värmer ett svenskt hjärta i utlandet!

Svengelska

Sara snackar om svenskars engelska oförståelse. Idag frågade Engelsmannen vad det svenska ordet at mine stone betydde på engelska. Que? Det tog ett tag innan jag fattade att han menade åtminstone. De dära prickarna är inte alltid lätta att få med på rätt plats!

(Inser nu att detta inte alls är kul skriftligt, men det var väldigt kul muntligt!)