Flygvett

Det är inte enkelt att flyga med småbarn, det ska ni veta, och de flesta föräldrar gör sitt bästa mot de andra medpassagerarna.

Men det finns undantag, såklart.

Jag tycker det finns två kardinalregler när det gäller att flyga med småbarn.

1. Man har såklart med sig leksaker. Men dessa leksaker får INTE låta. Inget blip-blip, tjing-tjong, eller ii-ii-ii.
2. Man byter blöjor på toaletten. Helst den toaletten med skötbord på, men sitter det en kille på den toan med skötbord i 20 minuter och man står med en nybajsad Alfred över axeln, ja, då får man helt enkelt göra sitt bästa på en vanlig toalett. Inte kul, I promise.

Så igår hade vi en familj bakom oss. Så fort de satt sig på plats började nån melodi spelas. Tänk er en sån här gammeldags ringsignal till mobilen, ungefär. Så lät den, over and over and over again. Genom taxi, take-off och uppe i luften också. Till slut tröttnade väl ungen på den så de stängde av den. Tack och lov.

Sen ser jag i ögonvrån hur de lägger ned ungen på sätet... och börjar byta blöja! Flygvärdinnan skyndar dit och förklarar att det finns ett skötbord i toaletten där bak, men mamman förklarar att det ju bara är en kissblöja så den kan de byta där på sätet. Sen försöker de pracka på flygvärdinnan blöjan så att hon skulle slänga den, men det ville hon såklart inte utan hämtade en plastpåse som de fick slänga den i. Jag skulle inte vilja ta i nån annan unges blöja jag heller!

För det första är det ohygieniskt att byta blöja på en flygstol men sen tycker jag också att det är respektlöst både mot flygvärdinnorna och passagerarna , ja, faktiskt mot det lilla barnet också. Äckligt är det i vilket fall som helst, för jag tror inte det finns en bebis i hela världen som aldrig har kissat under tiden man byter blöja...

Överreagerar jag?

Lufthansas mat

Flyger man med Lufthansa till eller från München så kan man ha oturen att bli serverad den här maten ombord. Weisswürst är en delikatess i Bayern, det är en vit kalvkorv som serveras med söt senap, brezn och weissbier. Det här är alltså Lufthansas version av weisswürst. Små köttbullar med senap i mitten. Kan lugnt vara det äckligaste jag ätit och tar flygplansmaten till oanade höjder...

Oj, vad många grejer! I can help you with the skor!

Alfred och jag satt framför en grabb som reste med sin mamma på flyget igår. Mamman var svensk, men pojken föredrog att prata amerikanska även fast han kunde svenska. Det är så jag INTE vill att Alfred ska bli, jag vill att han ska kunna prata både engelska och svenska! Men det var ju ganska gulligt när killen såg vår packning och utbrast; "oj, vad många grejer! I can help you with the skor!", eftersom Alfred hade sparkat av sig sina skor.

Sen var det dags för idioten i mig att ge sig tillkänna. Vid gaten i Amsterdam har dom karuselldörrar, ni vet såna där som snurrar långsaaaamt? Där fastnade jag. Med barnvagn, väskor och Alfred i bärsele på magen. Tack för den. Och det roliga är att jag, innan jag gick in genom dörren, tänkte att; oj, det här är trångt, vi kommer inte få plats, men så ändå fortsatte jag att gå. Och fastnar. Fanjävlahelvetskitjävelskap. Jag försökte lyfta vagnen lite och då tippade min väska över och ut for pass och plånbok. Då tänkte jag att här kommer vi att dö, vi kommer inte kunna komma ut härifrån utan vi kommer att dö. Som djur på zoo. Det var först när jag faktiskt hade lyckats plocka upp allting och tråckla oss ut, med lite hjälp från en tysk gentleman som jag kom på att det här var riktigt pinigt och hade jag sett någon annan göra det så hade jag behövt gömma mig bakom en skämskudde. Hädanefter ska jag alltid bära med mig en skämskudde när jag är ute och reser. Fördelen med incidenten var dock att alla var otroligt hjälpsamma efter det. En kille hämtade Alfreds sko som han hade sparkat av sig inne dörren (ungen kommer hädanefter få gå barfota vart vi än ska!) och fyra personer erbjöd sig att hjälpa mig när vi skulle boarda planet. Jag antar att det gäller att se alla fördelar med att vara en idiot...

Titta, vi flyger!

Det blir lättare och lättare att flyga med Alfred. Eller, lättare är kanske inte riktigt rätt, mindre svårt stämmer bättre! Att packa lätt med ett barn är i stort sett omöjligt, man måste tänka sig in i alla möjliga situationer. Ha med snacks och vatten som räcker till ett helt kompani, leksaker, en mängd blöjor, extra kläder och så vidare. Fun fun!

Det jobbigaste är all väntan. Först väntar vi på tunnelbanan, sen på flygbussen, sen i kön för att lämna bagage, när man ska till England måste man också vänta vid passkontroll, sen köa till säkerhetskontrollen, vänta på att få boarda planet och sen flyga. Inte helt lätt för en kille med spring i benen!

Vi flög över London, och kaptenen var så snäll att han berättade när vi åkte över olympiastadion. Det är mäktigt till och med från luften! Alfred och Engelsmannen var fascinerade.

Den försvunna vagnen och tyskarnas brist på customer service

Tyskarna är väldigt mycket mind your own business och de håller i stort sett aldrig upp dörrar, hjälper en upp med vagnen i tunnelbanan och så vidare, utan man får klara sig så bra man kan själv. Även om jag tycker det är fel så vänjer man sig ju vid det, och därför får jag nästan en chock när jag kommer till England och alla är så artiga! Redan på resan från München till Manchester frågade tre olika personer vid tre olika tillfällen om de kunde hjälpa oss med något, när de såg oss med vagn, handbagage och Alfred! Vi stod och gapade som några fån.

På vägen hem så kom inte vår resevagn med på flyget. Vi lämnade den vid gaten och på de 10 meterna från gaten till flygplanet så lyckades vagnen på något sätt inte komma med! Hur någon kan lyckas med det kan jag inte förstå, men så var det. När vi kom tillbaka till Tyskland fick vi direkt uppleva tyskarnas brist på costumer service. Mannen vid bandet där vagnen skulle komma ryckte bara på axlarna när vi frågade hur lång tid det brukade ta innan vagnen kom efter att övriga väskor hade kommit. Vi stod där med våra väskor och en allt mer kinkig Alfred och han brydde sig inte ett dugg om oss. Jag kallade honom för vissa saker på svenska.

Så när vi stått ett tag och ingen vagn kommit så gick vi till Lufthansas kundcentrum där man rapporterar saknat bagage, och där började damen ifrågasatta de lappar vi fått vid incheckningen i Manchester! Vid det laget var jag på riktigt surt humör, så jag fick gå därifrån för annars skulle jag ha sagt precis vad jag tyckte om damen bakom kassan. Tur att Engelsmannen har lite lugnare humör..!

Vagnen kom hem igår. Ett dygn senare än vi. Bra jobbat, Lufthansa! (obs, det där sista är ironi, för de känsliga av mina läsare som inte förstår ironi.)

We're back!

Nu är vi hemma i München igen. Efter en liten dramatisk flygtur från Amsterdam där Alfred sov så gott i min famn medan jag kramade Engelsmannens hand hårt och tänkte på alla de saker jag fortfarande vill göra i livet (I don't want to die!). Det var åska, blixtar och dunder överallt, och det enda jag kunde tänka på var Air France-planet som kraschade i havet mellan Brasilien och Frankrike. Hualigen. Det hjälpte föga att Engelsmannen försökte lugna mig med att det inte var någon fara, piloten kommer flyga runt det värsta åskvädret, för jag vet att även om han vore orolig så skulle han inte säga något till mig. Vilket är bra. I och för sig.

Hemma nu, som sagt, och hettan ligger som ett täcke över München. Svettigt.

Flyg med bebis

Första flygresan med Alfred gick superbra! Visst, han var lite ledsen här och där och det var nog en väldigt lång dag för honom, men i det stora hela gick det kanon. 

Som ni ser hade vi en hel del bagage, det är inte så där jättesmidigt att ha vagnen i en resväska. Antingen måste man ha vagnen packad när man går hemifrån och därmed bära Alfred, eller så har man Alfred i vagnen men då måste man släpa på resväskan som man sedan stoppar vagnen i. Ja, vi valde första alternativet och det gick bra, men så hade vi två andra resväskor också... men till flygplatsen kom vi iallafall! I framtiden ska vi nog försöka att inte resa med två stora resväskor, men nu var vi tvungna att ha med finkläder och skor till dopet (kostym och sånt till Engelsmannen tog sjukt stor plats!), så vi fick ta två. Går det någonsin att resa lätt med barn?

Det är iallafall skönt att det är 8 dagar kvar tills vi ska flyga igen... ;)

Leaving On a Jetplane

På lördag flyger vi till Sverige. Mellanlandning i Amsterdam och vi landar i Linköping kvart i elva på kvällen. Oh joy.

Jag gillar ju inte att flyga i vanliga fall, och nu med Alfred så ser jag fram emot det ännu mindre. Så jag behöver er hjälp, kära bloggläsare! Vad har ni för tips och råd att ge när man flyger med en bebis, så Alfred är så här glad hela resan.

Eller så är han inte glad, och då kommer alla på planet veta vilka vi är iallafall, som en kompis la fram det. Jajamänsan, så kan man också se det!

Tryckfall

Jag kan verkligen förstå att de som var med om flygincidenten vid Umeås flygplats, där planet förlorade trycket och var tvungen att dyka ned till 3000 meter, blev rädda. Engelsmannen har flera gånger påpekat att flygvärdinnorna, när de demonstrerar syrgasmaskerna, även borde meddela passagerarna att om det blir ett tryckfall i kabinen så kommer piloten att ta ned planet på lägre höjd så fort han kan. Det är liksom det som kommer att hända! Jag hade ingen aning om det innan jag träffade Engelsmannen, men han kan ju såna här saker och berättar gärna om dom... Ibland mer än jag vill höra! ;)

"I Was Sure I Could Do This"

När jag är ute och flyger så hoppas jag att alla piloter är lika kapabla och kompetenta som Captain Sullenberg! Älskar hans svar på frågan om han var orolig över nödlandningen i Hudson river. "I was sure I could do this".


Briljant, absolut briljant!

Wrong, wrong, wrong

Ja, jag vet, jag är lite taskig för att publicera den här bilden, men jag tycker den är så rolig! Ett annat skäl till att kolla på säkerhetgenomgången och läsa säkerhetsinstruktionerna ombord på flygplanet är ju såklart så att man tar på sig flytvästen på rätt sätt. Den hjälper lite bättre då...

We will end up in the Hudson

Kommer ni ihåg Kapten Sullenbergers landning i Hudson förra året? (Kolla in länken, den är lite trög i början men sen blir det spännande!)

Engelsmannen citerar haveriutredningen: Endast 17 % av passagerarna var uppmärksamma när flygvärdinnorna gjorde säkerhetsgenomgången. SJUTTON PROCENT! Helt otroligt. Och endast 8 % läste säkerhetsinstruktionerna. ÅTTA PROCENT!

Det spelar ingen roll hur många gånger jag flyger, jag kollar alltid på säkerhetsgenomgången och läser säkerhetsinstruktionerna. Det tar inte särskilt lång tid och kan det rädda mitt liv så gör jag det gärna!

Men det roliga (?) är att enbart 3 % av passagerarna tog med sig sina flytvästar när de evakuerade planet (som ju landade i en ganska så stor flod) och ytterligare 3 % tog flytvästar från något annat säte. Alltså endast SEX PROCENT hade flytvästar!

Som tur var gav bland annat piloten och andra ur besättningen flytvästar till några fler, cirka 14 %, så det var några fler som hade flytvästar.

Snacka om surt för piloten, om nu någon hade drunkat på grund av att den människan var för korkad för att ta på sig flytvästen, efter att piloten hade gjort sitt livs landning! Kanske dags att kolla på säkerhetsgenomgången nästa gång?

Att nakenscanna eller icke

Två muslimska kvinnor vägrade att gå igenom "nakenscanningen" på Manchesters flygplats och missade därmed sin flygning. En vägrade på grund av religiösa värderingar och den andra på medicinska grunder.

– Folk ska inte behöva offra sin hälsa, sin religiösa tro eller sin värdighet för att få flyga, säger Alex Deane, ordförande för organisationen Big Brother Watch.

Okej, för det första; det är knappast en nakenbild som tas, och för det andra; vad är mest kränkande; att någon scannar dig på avstånd eller att någon känner under behå, mellan benen och överallt annars på kroppen?

I rest my case.

Note to self: Do not eat lottery ticket

Det här kan jag verkligen förstå. En man flög med Ryanair, köpte en av deras irriterande skraplotter, vann, fick inte ut vinsten ombord utan var tvungen att vända sig till företaget bakom lotten... och blev som tokig och åt upp lotten.

Jag förstår hur han kände det.

Inte för att jag någonsin vunnit på en skraplott hos Ryanair, jag har faktiskt aldrig köpt någon, men jag kan förstå hans frustration. Aldrig är man så frustrerad som när man åker med Ryanair. Jag vet inte om det är den knallgula inredningen (om det finns ett helvete inbillar jag mig att det är Ryanair-gult), den dåligt utbildad personalen (jag är övertygad om att de skulle vara de första som evakuerade flygplanet vid en nödlandning. Har någon någonsin förstått vad flygvärdinnorna på Ryanair säger? Inte jag) och piloterna som bara flyger med Ryanair för att inget annat bolag vill ha dom.

Eller så kan det vara att man är irriterad redan innan man stiger på planet eftersom den billiga biljetten man köpte inte blev så billig när man faktiskt också vill ha med sig någonting att byta om till och mer än 100ml vätska och måste checka in en väska. Kan vara det.

Men kom ihåg, man löser ingenting genom att äta upp en vinstlott.

Och så var det det här med att flyga...

Alltså, jag skulle kunna skriva en magisteruppsats eller en bok om hur mycket jag hatar att flyga. Jag är inte särskilt rädd för att flyga, även fast jag gärna håller någon i handen vid start och landning (helst någon jag känner, främlingar brukar tycka det är lite konstigt när jag vill hålla hand) utan det är allt ståhej kring själva flygningen som jag avskyr.

Ni vet det där att man måste vara vid flygplatsen 2 timmar innan avgången så att man nästan blir tvingad att spendera pengar på flygplatsen, överdriven nitisk säkerhetskontroll (jag förstår fortfarande inte vad för sprängmedel jag skulle kunna tillverka av en tandkrämstub och än mindre min petflaska med vatten), väntan, köer, förseningar, trånga säten, jobbiga medresenärer (har man i och för sig även på tågresor) dålig luft, borttappade väskor och hutlösa priser på taskiga mackor.

Men jag ska inte trötta ut er med att skriva mer om exakt varför jag hatar att flyga, jag ska bara hänvisa till en flygvärdinna som, liksom jag, har lite svårt att förstå den här regeln med högst 100 ml-förpackningar som alla ska få plats i 1 literspåse i handbagaget och hur olika säkerhetskontrollerna är på olika flygplatser.

I hennes fall var det hårgelé och i mitt fall brukar det vara vattenflaskan som jag alltid försöker smuggla med. Det går aldrig. Så då måste man köpa vatten inne på flygplatsen för 300% dyrare pris. That makes sense.

Jag hävdar fortfarande att jag skulle kunna göra mer skada på ett flygplan med mina hårspännen än en halvliters flaska med vatten. Men det kanska jag inte ska säga för högt, för då kanske det blir förbjudet snart.

Vem vet.