Alfred

Introducing Alfred! 


Han föddes i fredags 06.51 och vi mår alla bra efter en något dramatisk förlossning där jag fick sövas ned och Engelsmannen nästintill svimmade ("I didn't faint. I just sat down really quickly!"). Alfred är en stor kille som vägde 4170 g och är 57 cm lång. Yes, 57! Inte undra på att det var lite tungt där på slutet...


Nu är vi hemma från kliniken och njuter av livet!

Knopp

Vår orkidé har fyra knoppar som är redo att slå ut. Så nu är den stora frågan här hemma: vem kommer först? Blueberry eller orkidéblommorna? Spänningen stiger...

False Alarm?

Igår hade jag värkar från och till hela dagen. Vaknade vid halv fem och kunde inte somna om. Värkarna varade i cirka 30 sekunder, kom ungefär var 6-10 minut med några större intervaller därmellan. Framåt kvällen började jag tänka att det här kanske är på riktigt, nu sätter det igång! Det verkade vara ganska typiskt för latensfasen, tyckte jag. Kruxet var att värkarna varken ökade i intensitet eller längd. Jag har kunnat sova lite från och till under natten... och sen vid fem i morse slutade värkarna! Sen dess har jag bara haft sporadiska, korta värkar. Surt, sa räven och Engelsmannen eftersom han stannade hemma från jobbet idag eftersom vi båda trodde att det skulle hända snart. Vi ska strax gå (vagga iväg) på en promenad så får vi se vad som händer...


Jag var hos gynekologen i måndags och Blueberry väger nu strax under 3,2 kilo och huvudet är verkligen fixerat (hon stack till och med upp fingrarna och försökte putta upp huvudet, men lyckades inte. Om ni nu ville veta det...! ;)) Så både han och jag är så redo vi kan bli...


Förresten, pilatesboll, vetekudde, värktimer.se och massageolja är mina bästa vänner för tillfället!

Status dag ettusensjuhundraåttiofem (känns det som iallafall)

*Trött. Så förbenat trött, och ändå gör jag inget!


*Och hungrig. Jag äter men efter en kvart är jag hungrig igen. Huuuuungrig!


*Tung. Det är konstigt att ha all tyngden på magen och det gör det svårt att vända mig i sängen. Jag somnar på ena sidan, sen vaknar jag när armen eller benet har domnat bort och jag måste vända mig, och då får jag liksom ta i för att komma runt. Det får mig att känna mig väldigt graciös (not). Sen kommer jag på att jag är kissnödig och måste gå upp. Så håller jag på hela natten. Kanske därför jag är trött?


*Kramp i vaden när jag sover. Aj aj. 


*Spänd. Tänk att den lilla krabaten som bökar och stökar inne i magen snart kommer vara hos oss! Tänk att han har växt från en yttepyttig liten mikroskopisk partikel till en bebis. Helt otroligt vad kroppen kan åstadkomma!

Historien bakom Blueberry

I början var det så overkligt och abstrakt att vi knappt visste vad vi skulle kalla "det". Foster? Bebis? Gulleplutten? Nja, det finns liksom inget bra ord.


Så satt vi och läste om "det", hur det var stort som ett blåbär, blueberry. Och vi skojade om hur det rimmade på vårt efternamn. Några dagar senare ringde jag till en gynekolog där sköterskan trodde mitt namn var Frau Blueberry. Väldigt komiskt.


Sen fastnade liksom Blueberry. Bara för att ha något att kalla "det", istället för just "det", som faktiskt är lite tråkigt. Och det fastnade hos familj och vänner också, så mycket att vi nu använder det även med människor som inte har hört det förut. Flertalet är det som har gjort stora ögon och undrat om det verkligen är vad "det" ska heta? No need to worry, så elaka är vi inte!

Könsneutralt

Engelsmannens mamma skickar en artikel om könsneutrala barn. Ja, vi svenskar är ju så inne på det där med jämställdhet, menar hon.


Snark.


Det blir Engelsmannen som försöker klargöra att Blueberry såklart får vara så pojkig han vill, men att vi som föräldrar vill ha en lite mer könsneutral approach. Bara för att Blueberry är en pojke så betyder inte det att allt måste vara blått med bilar på och säga brum brum. För mig är det viktigt att han inte sätts i ett fack bara på grund av sitt kön. Jag säger inte att pojkar och flickor inte är annorlunda, rent fysiskt är de ju annorlunda så de är antagligen annorlunda psykiskt också, men jag tror inte att man ska fokusera på de små skillnaderna som finns redan när barnen är små, det blir nog så tydligt senare i livet ändå.


Men ett sådant resonemang går oftast helt över huvudet på de flesta engelsmän (och förvånansvärt många svenskar). De tror att jämställdhet är att sätta på pojkar rosa och bara låta dom leka med barbie, typ. Vi pratar om ett land där många skolor delar upp tjejer och killar på gympan, eftersom de är så "olika". Jag undrar varför man ska fokusera på olikheterna istället för likheterna?


Det är nästan komiskt tröttsamt att höra på engelsmännen ibland. Som Engelsmannens moster, som helt allvarligt inte känner sig lika säker att flyga med "female pilots" eftersom "alla ju vet hur hormonella kvinnor kan vara, med PMS och sånt". Ja, hon sa det helt på allvar. Hon tycker också att när en kvinna blir mamma är hennes karriär automatiskt över och familjen ska fokusera på pappans karriär. Engelsmannens moster är en väldigt trevlig kvinna, men ibland vill man bara slå henne i huvudet. Hårt. 

Blueberry's Crib

Ja, det finns inte mycket plats att göra något, men jag tycker ändå vi har lyckats ganska så bra! Spjälsängen är Leksvik från IKEA, och den ska växa med barnet. När barnet blir lite större så det kan stå upp kan man sänka botten, och när det är gammalt nog att kliva in och ur sängen själv så kan man ta bort ena sidan. Det tyckte vi var smart! Mobilen kommer från Mamas and Papas och jag tycker den är så söt, även fast plasthanden som håller den uppe är riktigt ful! Kan inte någon komma på en snygg upphängning istället?

Både Albert the Elephant och Kanin kommer från The White Company och är härligt gosiga. Lapptäcket har jag sytt själv, filten är en släktklenod från Engelsmannens familj och tavlorna har jag själv målat och fixat till.  Vi tycker det blev kanonfint!

Nu börjar det bli dags

Idag går jag in i vecka 38 så nu kan Blueberry komma närsomhelst. Mellan v. 38-42 räknas bebisarna som normalburna, kommer de innan är de underburna och kommer de efter är de överburna. Jag hoppas verkligen inte att Blueberry vill vara kvar till v. 42, men jag inser att jag inte har något att säga till om här!


I lördags när vi var ute och shoppade så fick jag riktiga förvärkar. Det knep åt ordentligt! Tänk er riktig överjävlig mensvärk så är ni i närheten. Engelsmannen var övertygad om att Blueberry skulle komma där och då, och det tog lite tid att få honom att inse att förvärkar kan hålla på i veckor innan bebisen väl bestämmer sig för att komma ut. No need to worry, alltså.


När vi kom hem så råkade jag spilla en hel pint vatten på stengolvet i köket. Splash!, sa det. Engelsmannen var i rummet bredvid och jag ropade lite skämtsamt; "By the way, that was not my water that broke!". Självklart hörde han bara "my water broke" och kom rusande i rekordfart! Jag ser det som bra övning inför den verkliga händelsen! :)


Så i söndags var det fötterna högt, te i kannan och bokläsande på agendan. 


Om ni undrar över den lysande lilla bollen i bakgrunden på bilden, så är det en julklapp från Engelsmannens föräldrar. Vad den är till för? Tja, ingen aning. Den lyser lite men är inte stark nog för att kallas lampa. Den exakta beskrivningen är nog dammsamlare.

Namn

Engelsmannens mamma försöker hjälpa till med att hitta namn till Blueberry.


Hon googlar de populäraste namnen i England och Sverige och skickar tio-i-topp-listorna till oss. Vi försöker förklara att vi nog kommer undvika just topplistenamnen, för det känns lite tråkigt och vanligt. Då påpekar hon att vi inte bör välja ett annorlunda namn, för då kommer barnet bli mobbat.


Hmm.


Vi säger att barn ju hittar på saker att retas med, oavsett om alla flickor heter Maria och alla pojkar Anders.


Men hon vidhåller att man inte behöver underlätta för barnen att hitta något att retas för, genom att välja ett "annorlunda" namn.


Hmm.


Och så påpekar hon (återigen) att vi måste se till att välja namn så att inte initialerna bildar några fula ord. Typ Frank Urban Charles Karlsson, eller Charles Urban Niklas Torstensson. Ja, ni fattar grejen.


För det är ju vårt största problem just nu. Typ not.

Alldeles ny

Anna visar upp sin nyfödda dotter på sin blogg och det får mig att längta ännu mer efter vår Blueberry! Tänk, snart är vi också där...!

Blueberrys hörna

Nu är nästan allt klart inför Blueberrys ankomst. Vagn, skötbord, spjälsäng, check, check, check! Bara lite småsaker som ska fixas.


Jag ska sy täcke till vagnen. Det tänkte jag göra över jul och nyår, men då var jag upptagen med att göra ingenting så jag hann inte med att sy. Vi får ta det nu istället.


Sen håller jag på och ritar/målar/fixar några små bilder som jag har tänkt att Blueberry ska ha över sin säng. Han får ju inget eget rum utan kommer dela vårt sovrum, men det skulle kännas fint om hans hörn ändå kändes som hans ställe. Ramar till det måste införskaffas. Bilderna ovan är min inspiration för det här projektet, många småbilder i ett kluster ovanför sängen. Fint tycker jag!

Tråkdag

* Engelsmannen är tillbaka på jobbet. Vilket betyder att klockan ringer 05.10. Gäääsp. Det känns efter våra sovmorgnar över jul och nyår.


* Svenska lösgodiset är slut. Merde.


*...och svenska osten. Dubbel-merde.


* Snöblandat regn och några plusgrader i München. Det kändes som vår i helgen när vi hade upp mot 15 grader, men nu förstår jag att det är vinter. Fortfarande. 


* Jag har köpt en blommig, färgglad kofta på Zaras rea, så i mitt sinne är det soligt!


* Var på koll hos gynekologen idag och allt ser finfint ut. Blueberry är fixerad, väger strax under 3 kilo och levde rövare ordentligt under CTG-kollen!

Blueberry's Wheels

Igår kom en kompis hem efter att ha spenderat jul och nyår i England, och med sig i bilen hade han Blueberrys vagn och lite andra saker! 

Efter mycket funderingar hit och dit blev det till slut en Bugaboo Cameleon i rött och sand, och vi köpte den i England eftersom det blev en hel del billigare där. Som ni ser fick Engelsmannen ihop den och vi har såklart en mugghållare, ett måste för storstadsföräldern! ;) Resväskan har vi köpt som en liten extra reseförsäkring. Vi har hört om många vagnar som blivit förstörda när de blivit hanterade på flygplatser, och eftersom vi kommer resa en del så känns det som en väldigt smart sak. 

Vi har också inhandlat en Babybjörn, i organisk bomull, och som ni ser fick den godkänt av Engelsmannen.

Nu är det bara en sak som fattas... vad var det nu...? Justja, en bebis! ;)

V.35 plus några dagar

Ja, nu kan jag inte förneka det längre, jag väntar verkligen barn! Han känns enormt stor redan nu, men större ska han bli. Senaste kollen vi var på, i måndags, så vägde han precis över 2,7 kilo och sen ökar de i genomsnitt med 30 gram per dag. You do the math!


Jag har på mig mina absoluta favoriter just nu. Kofta i merinoull från The White Company och så den skönaste mammaklänningen från Dorothy Perkins.

Name It

Vi har fortfarande inte kommit på ett namn till Blueberry. Vi är inte ens vid det där stadiet att jag har ett favoritnamn och Engelsmannen ett annat men vi kan inte enas. Vi har inte något namn som känns rätt, bara en del som är "okej".


Så nu kollar vi listor och namnförslag. Särskilt efter att min syster påminde oss om att vi inte kan ansöka om pass förrän barnet har ett namn, så när Blueberry väl är ute SKA vi veta!


Men vilka namn det finns... Cynric (with royal might), Daiton (dairy town), Claybourne (clay town), Galahad (noble), Peregrin (traveller)... Döper människor sina barn till de här namnen?


De här namnen finns på svenska Babycenter, och jag valde namn med engelskt ursprung, men jag tycker inte direkt det är något som fastnar...

Lugnt

För några dagar sen skrev jag om att det började bli jäkligt tungt med Blueberry. På kvällen där fick jag några förvärkar och jag trodde nästan förlossningen börjat. Min första tanke? Nej, han kan ju inte komma 2010!


Och det gjorde han inte heller. Det var helt enkelt min kropp som sa åt mig att: oi! Ta det lite lugnt! Så det har jag gjort de senaste dagarna. Har läst, hängt i soffan med maken och kollat film, lagat mat, rensat bort julpynt, ja, knappt satt en fot utanför dörren! Det var verkligen skönt och välbehövligt, och Blueberry har lugnat ned sig lite också. Nu är vi mer i fas!

Tungt

Nej, seriöst. Det är 40+- några dagar kvar av graviditeten och jag O-R-K-A-R inte. Blueberry kan bli dubbelt så tung innan han behagar titta ut. Jomen skoj, skoj. 


Ena stunden känns det som om han håller på och gnuggar sin väg ut och det trycker på ordentligt. Sen känns det som om han håller på och försöker sparka sig ut genom naveln. Och så här kan han alltså hålla på fram till mitten av februari. 


Mon dieu.

Oh My Boobs

* Det känns som att brösten växer ikapp med magen. Seriöst, jag undrar var det här kommer sluta... Dolly Parton, släng dig i väggen!


* Så trött, så trött. Jag var inte särskilt trött de första månaderna, då man "ska" vara trött, däremot är jag trött nu. Sitter jag i soffan så sitter jag i soffan ett tag. Fast det kan också ha att göra med att det börjar bli jobbigt att faktiskt komma upp ur soffan...


* Ni vet hur man ser gravida kvinnor som liksom skjuter fram magen och svankar? Tvärtom för mig, jag är kutryggig och låter magen hänga, mycket skönare det!


* Illamående. Antar att det är Blueberry som tar upp plats, så äter jag för fort eller för mycket så mår jag illa direkt. Tack för det.


* Jag har slutat räkna hur många gånger jag går på toa på en dag. Och har jag gått på toa så räcker det att jag går ut från badrummet och så kan jag bli kissnödig igen. Engelsmannen säger it's all in my head. Pah! Säger jag. Det är en Blueberry i magen.

60 dagar kvar

Ja, nu är det ungefär två månader kvar, ge eller ta några dagar. Det känns som om det har gått så fort sen den där pirriga kvällen då vi fick våra misstankar bekräftade, men det är ju ändå ganska länge sedan. Sedan dess har vi lärt känna den där lilla krabaten där inne och det känns som om han är en stor del av vårt liv redan. Vi ser verkligen fram emot att få träffa honom snart!

Blueberry 31 veckor

Jag läser lite om vad som händer i magen nu när det har gått 31 veckor: "Rörelserna i magen blir mindre för att bebisen börjar ta mer utrymme och inte kan röra sig så mycket." Que? Inte Blueberry inte! Var hos gynekologen igår, och visst är han stor, men han rör sig som aldrig förr! Det buktar och strenar, hoppar och gungar. Igår kollade de hjärtljuden och förvärkar med CTG, och jag vet inte om han tyckte det var roligt, för efter det var han inte stilla mycket under dagen! Härligt är det!


Idag fick jag hem mina ulllångkalsonger för gravida från Minimundus. Älskar när det går så snabbt att få hem saker man beställt från Sverige! Det är inte alltid så... De här verkar jättevarma så ska nog passa bra när det blir kyligare igen. Idag har vi nämligen 8+ och sol och det ska bli ännu varmare. Det är alpvindarna som ställer till det! Så inga långkalsonger idag, men de kommer säkert till användning senare... Passade också på att beställa ett amningskit och täcke till barnvagnen, så nu är vi redo!