För ett år sedan i Venedig

 

För ett år sedan njöt vi av försommaren i Venedig. Åkte gondol, åt god mat, drack bellinis, lyssnade på kluckandet av vatten mot stenhus och njöt av livet. Det var verkligen perfekta stället att avsluta mina tjugonånting på. På söndag får jag sätta en 1 efter min 3 och det firar vi här hemma i England. Inte helt fel det heller!

Alfred i Venedig - en flashback

Vi var ju i Venedig i maj, och nu, en sisådär många månader senare har jag lyckats få till en liten film featuring Alfred i Venedig. Så himla kul att ha honom med, om än lite jobbigt med en tvååring och aaalllt det där vaaaattnet! Tempot var betydligt lugnare med honom med än om vi hade åkt själva, då hade vi nog försökt hinna med en hel massa andra saker, men det var himla skönt att ta det lite piano.

Så here it is, mitt i den gråtrista vintern får ni dyka in i ett vårskönt Venedig. Varsågoda.

Hotel Ca'Alvise i Venedig

Att hitta ett hotell i Venedig är som att leta efter en nål i en höstack. Det finns mängder av hotell och alla är dyra. Vi satt länge och letade men blev inte mycket klokare. Vi visste vilket område vi ville bo inom (San Marco) men inte så mycket mer. Många väljer ju att bo på fastlandet och ta tåget till själva Venedig, men med ett litet barn ville vi bo mer centralt och det var ett bra val! Nu kunde vi gå till hotellet och vila emellanåt. Till slut hittade vi ett erbjudande via Expedia. Man fick boka ett hotell till halva priset, man visste ungefär i vilket område det skulle ligga i och hur många stjärnor det hade, men man visste inte vilket hotell det skulle bli. Efter lite funderande slog vi till och vårt hotell blev Hotel Ca'Alvise. Läget är utmärkt, fem minuter till piazza San Marco och tio till Rialto-bron. Hotellet var helt ok, rummet var fint, sängen var obekväm (som alltid på italienska hotell) och frukosten bestod av kolhydrater och socker. Hade vi betalt fullt pris hade vi varit sjukt besvikna, men till halva priset var det ändå ett ok hotell. Skulle jag rekommendera det till någon? Njae, kanske inte, men å andra sidan verkar det vara normal standard för hotell i Venedig...

Maten i Venedig

Åker man till Italien så förväntar man sig bra mat. Så är det bara. Vi blev bortskämda när vi var i Toskana på smekmånad, så nu jämför vi all mat med den vi åt där och det kanske inte är riktigt rättvist. Vi hittade lite god mat i Venedig och en del inte lika bra. Spaghetti Vongole är ju alltid gott, men bläckfiskrisotton är kanske inte något jag längtar efter att äta igen. I Venedig äts mycket fisk och skaldjur, så väljer man det på menyn så brukar det bli gott. Oftast har restaurangerna levande krabbor och humrar som man får välja av, och fisken ligger också synlig så man ser vad det är man äter.  

Aperol Spritzer och Bellini är något som förknippas med Venedig, och jag föll pladask för Bellini, den perfekta kombinationen av syrligt och sött! Glass smakade vi såklart också, italiensk gelato är verkligen hur smaskigt som helst, det tyckte Alfred också!

Något att tänka på är att italienarna gillar sina skatter. Som turist måste man betala en så kallad turistskatt till hotellet när man checkar in (måste betalas kontant, hmm...), och väljer man att sitta på en restaurangs eller cafés uteservering så får man betala en extra avgift för det, plus att det ofta är en serviceavgift också. Så bara två drinkar kan bli ganska dyrt! Venedig vet hur man pressar turister på pengar...

Venezia, dag 4

På måndagen var det dags att packa våra väskor och ta oss till tågstationen. Medan vi packade hittade Alfred sin hudkräm. Han var väl insmord på hemresan! När Alfred var insmord och klar gick vi till mataffären för att inhandla lite picknick till resan. Som ni ser orkade latmasken Alfred inte att gå. Till Engelsmannen säger han; "daddy's shoulders" och till mig; "mammas axlar". Ganska coolt ändå att håller reda på språken!

Vi lyxade till det med båttaxi från hotellet till tågstationen. Det kostade nästan lika mycket som en tur med gondol, men det var det värt! Det kändes som om man var med i en Bond-film när man susade fram på vattnet i en snygg motorbåt i trä!

Efter det åt vi mat på en restaurang vid kanalen (kanske världens dyraste spaghetti bolognese!) innan det så småningom var dags att stiga ombord på tåget. Efter sex timmar på tåg, om än i första klass, så var vi rätt möra när vi anlände München på kvällen. Snabbt hemåt och i säng, vi alla sov gott den natten!

Venezia, dag 3

Solen sken när vi slog upp ögonen på söndagsmorgonen. Termometern letade sig över 20-strecket och vi satte oss vid en kanal och tittade på båtar som flöt förbi. Alfred sprang såklart över bron några gånger också. Som jag sa tidigare är ju ljuden annorlunda i Venedig, eftersom det inte finns några bilar, men det finns också väldigt få träd. Kanske inte så konstigt eftersom det inte finns någon plats för dom, men vid de flesta fönster satt det färgglada blommor som lyste upp.

Vi lyckades förirra oss ut till piazza San Marco igen, och där var det fullt av duvor! Om ni tittar till vänster på  kortet överst så ser ni en dam som har en duva sittande på sin hand. Folk stod alltså och poserade med nästintill tama duvor på sig! Som ni kanske ser på mitt uttryck så var inte jag så sugen på att stå och posera med duvor! Damen försökte ge lite bröd till Alfred så att han kunde locka till sig duvorna, men både Engelsmannen och jag skrek nej! Usch, jag tycker det är äckligt bara att titta på bilderna! Fåglar är inte mina favoritdjur.

Sedan drog vi oss upp mot Rialto-bron igen. Det gäller att hålla koll på vika gator som leder var, eftersom det inte direkt är ett överflöd av broar att ta sig över den stora kanalen! Det är mysigt att bara sitta och titta på alla människor och båtar som far förbi. Medan Alfred sov middag satt vi vid en uteservering och bara njöt. Vissa gondoljärer tar det lugnt och tar kunder lite då och då, andra är mer planerande och börjar ragga kunder redan innan de tidigare har gått ur båten! Det gäller väl att vara på hugget.

Och alla läderväskor i Italien... För en väskfetisch som jag så är Italien rena rama porrfilmen! Det finns läderväskor i alla färger, former, storlekar och prisklasser. Jag klämde och kände på väskor i flera dagar men motstod frestelsen, tills jag såg den här orangea skönheten. Jamen ni ser ju, den kan man ju inte motstå! En solhatt och en somrig sjal fick också följa med hem.

Alfreds enda inköp blev den snygga kaptensmössan. Buongiorno il Capitano!

Venezia, dag 2

Så på lördagen var himlen grå, men vad gjorde det när det var min födelsedag! Alfred klädde sig i hjärtbyxor och glatt humör och så promenerade vi till vattenbussen. Det hade alla andra också gjort, så den var fullproppade. Hå hå, jaja, så kan det gå. Vi kom fram till piazza San Marco och där var det ännu fler turister, så vi letade oss snabbt bort därifrån.

Sen kom solen fram igen och jag firade mina 30 år med ett glas champagne till lunch. När Alfred hade somnat i vagnen så satte vi oss på en annan uteservering. Då blev det lite småkyligt igen så jag sippade kanske världens godaste varma choklad. Jämnt lopp mellan champagnen och chokladen när det gäller smaskighet!

När Alfred vaknade letade vi upp en ledig gondol och åkte ut på tur. Åh, så härligt! Det var verkligen värt varenda euro. Så rofyllt att få sitta i gondolen och bara glida fram mellan alla hus. Är ni i Venedig så är en gondoltur ett måste! Dyrt men en väldigt speciell upplevelse. Vår båttur varade i 45 minuter och vi trodde att Alfred kanske skulle bli lite bångstyrig, men han älskade att åka gondol och spenderade trekvarten med att peka ut varenda båt för gondoljären. Lyckan var total när vi till och med fick se en polisbåt! Neeee-naaaaaa!

Venezia, dag 1

Jag skulle ljuga om jag sa att det var glada miner och solsken hela dagarna. Ibland satte sig trotsig tvååring på marken och vägrade resa sig. Då fick vi helt enkelt leta upp en bro som han fick springa över en sisådär tjugo gånger och efter det var allt bra igen. En stund. Men jag måste ändå säga att det gick väldigt bra att ha med Alfred på den här resan. Vi anpassade oss efter honom, sprang fram och tillbaka över broar, som sagt och vinkade till en hel massa gondoljärer och fotograferande japaner. Det skulle inte förvåna mig om Alfred snart är superkändis i Japan, så många som fotograferade honom under de här dagarna! Italien är ett bra land att ha med barn, de är välkomna överallt och italienarna gillar barn!

Och Venedig alltså, vilken vacker stad! Det är extremt turistigt och allt är vääääldigt dyrt, men ack, så vackert. I Venedig finns inga bilar, bussar, spårvagnar eller cyklar, så de typiska stadsljuden finns inte här, däremot brummande av båtmoterer och kluckande vatten. Varje kanal är som en filmkuliss och det kändes som om man var med i en film. Jag tänkte både på Chasing Liberty och Casino Royale när vi gick omkring där! Tvättlinorna som hänger över nästan varje kanal och gränd, är också något som jag förknippar väldigt mycket med Venedig. Man undrar ju lite hur många plagg som faller i kanalen, eller har venedigborna något hängsäkert tricks?

Fiskmarknaden var helt fantastisk. Fiskebåtarna kommer in i en kanal bakom marknaden och så säljs fisken där. Där kan man snacka färskt! Fiskmåsarna väntade på fiskrester att smaska på. 

 Alfredo spanar efter båtar och för oss vuxna blev det en och annan bellini, det vet de verkligen hur man gör i Venedig! Den perfekta kombinationen av syrligt och sött. Jag fingrade på de fina askarna med Amaretti Soffici, men eftersom vi enbart reste med ryggsäckar så hade vi begränsat med utrymme att ta med saker hem, men nu ångrar jag mig! Det hade ju varit väl värt att släpa på en extra påse, den är ju så fin!

Jag hade med mig en yllekeps men fick snabbt köpa en svalkande sommarhatt istället. Det var varmare än vi hade förväntat oss! Alfred var i himmelriket och kunde stå och titta på båtar hur länge som helst. Det fanns ju till och med polisbåtar! Wow, minst sagt.