Miss Negativity

Ok, var beredd på negativitet deluxe!

* Folk som envisas med att säga att det bara är höst och inte vinter? Stick och brinn! Min höst är inte -10 och snö, då är det vinter, oavsett vilken månad det är!

* Mörker, detta mörker! Jag hade glömt hur MÖRKT det är i Sverige på VINTERN! Mörkt, mörkt, mörkt. Och Alfreds skola börjar 8.10 vilket betyder att vi måste ge oss ut medan det är mörkt. Mörkt! Aaaahhh...

* Att klä på barn vinterytterkläder är i det närmaste tortyr. För mig alltså.

* Engelsmannen och Alfred var en vecka på Barbados för att Engelsmannens bror skulle gifta sig där. För Alfred tog det en vecka att vänja sig vid fem timmars tidsskillnad på Barbados, och lika länge för att få honom tillbaka på svensk tid igen. Snark...

* Och semester på Barbados och liknande ställen, jag vet inte vad jag tycker om det? Rika turister som kommer och fläker sig medan fattiga befolkningen får ta hand om dem och plocka upp deras skräp. Jag förstår att turism är vad många livnär sig på, men jag vet inte hur det känns ur en moralisk synpunkt? För att inte tala om vilken påverkan en så lång flygresa har på miljön! Hur tänker ni?

I'll be back as Miss Positivity soon!

Att cykla i engelsk traffik och lila är inget för pojkar

Alltså, jag gillar England, vill bara börja med det, för nu kommer det bli ett riktigt gnällinlägg!

Måndagen var röd dag i England, varje helgdag flyttas till närmaste måndagen för att man ska få en långhelg. Ganska smart, men också synd att det är sällan som resten av världen har ledigt då! Måndagen visade iallafall upp sig från bästa sidan med härligt solsken, vilket såklart är mysigt, men vilket också betyder att fan och hans mostrar dyker upp i Lytham! Ja, vi bor nämligen i ett pittoreskt litet samhälle som människor gillar att åka på uflykt till, vilket betyder att bank holiday + solsken = bilköer!

Vi tänkte att det här var en underbart perfekt dag för en cykelutflykt, men vi blev snart varse om att så inte var fallet. I England finns inga cykelvägar (förutom i London kanske?), så Alfred cyklade på trottoaren medan vi cyklade på vägen bredvid honom. Ja, i utopin alltså, för mellan trottoar och väg står det bilar parkerade i hela jävla Lytham! De flesta bilförare har heller ingen förståelse alls för cyklister, de åker nära, åker fort och är allmänt dumma i huvudet. Håll i åtanke nu att hastigheten i Lytham är 20 miles/h, alltså dryga 30 km/h och att det är ett ställe med mycket fotgängare och bilar, så man tycker att bilförare borde ha lite vett, men så är inte fallet.

Det tog ungefär fyra minuter innan jag blev helt mordisk. Innan dess hade ett antal bilister kört förbi alldeles för nära, men det är jag van vid, men vid det här tillfället hade jag stannat bredvid en parkerad bil, och en kvinnlig bilist började vifta och skrika på mig att flytta på mig, och det hela slutade med att jag visade långfingret för henne (väldigt moget, jag vet), hon körde om mig och så krockade hon nästan med en annan bil i nästa korsning. Karma... Nästa långfinger kom ungefär 30 sekunder senare då vi cyklade och en bil framför oss höll på att parkera. Vi saktade ned, eftersom det kom mötande bilar, men då tyckte en bil bakom oss att det var helt ok för denne att köra om oss och sen tvärnita för den parkerande bilen och därmed stänga in oss. Som sagt, det andra långfingret.

Jag blir så himla trött på engelska bilförares attityd! Cyklister har också rätt att vara i trafiken, och om ni inte vet hur man ska hantera dem, se dem bara som väldigt små bilar! Fu**ers!

Och senare på eftermiddagen sa Alfred; "boys can't like purple". Alltså, mitt hjärta sjönk som en sten. England är ju ungefär 30 år efter på det här med jämställdhet (inte bara efter gällande cykelvägar) och vi har verkligen försökt vårt yttersta till att låta Alfred vara ett barn, inte en pojke, men det går inte att påverka hur andra barn påverkar honom, särskilt inte i ett sådant inskränkt samhälle. Nu var det en pojke, Harrison, som hade sagt att pojkar inte kan gilla lila, och som en papegoja upprepade Alfred det. Jag förstår inte varför man tycker det är viktigt att barn lär sig vad pojkar och flickor ska eller inte ska gilla från så tidig ålder? Att pojkar inte kan gilla lila, är ju inte något som Harrison har kommit på själv, utan det är något han har fått inpräntat från andra håll. Liksom att han inte får leka med dockor eller måla naglarna. Tragiskt och ledsamt, tycker jag.

Så ja, igår kände både Engelsmannen och jag att en flytt till Sverige lockar mer än någonsin...

Buuuu för Kavat!

Det är nästan lite komiskt, att samtidigt som jag skriver om företaget Cambridge Satchel Company, som har lovat att behålla all produktion inom England, nås vi av beskedet att svenska skotillverkeran Kavat kommer att flytta all produktion till Bosnien. Förut har de flesta barnskor tillverkats i Bosnien, medan vuxenskorna tillverkats i fabriken i Kumla, men nu ska alltså hela produktionen bort från Sverige. I NA kan man läsa:

Enligt styrelseordföranden Magnus Ericson lider Kavat av växtvärk. 
– Vi har fördubblat omsättningen på kort tid, och för att kunna fortsätta växa måste vi omorganisera, säger han.

Kvar i Kumla blir säljorganisationen, marknadsföring, design och outletbutiken. Men hela produktionen flyttas till företagets egna fabrik i Bosnien.
– Vi behöver göra en stor förändring för att kunna hålla vind i seglen och rida på den framgång vi har. Vi känner med den som varslas, men det är en positiv förändring vi gör för att ytterligare kunna växa, säger Magnus Ericson

Och ja, ska man skratta eller gråta? Positiv förändring? Ja, kanske för Kavats giriga ägare som ser en chans att få in mer pengar till sig själva, men knappast för de arbetarna i Kumla som nu sägs upp. Inte heller för svensk skotillverkning. På Kavats hemsida kan man läsa att: Vi är mycket stolta över att vi fortfarande producerar skor i Sverige. Jomenvisst, superstolta. Jag blir så trött på människor som bara ser en chans att tjäna mer pengar överallt! När är enough enough?

Helg igen

Skitdag.

Jag veeeeet. Tänk positivt och allt sånt där. Think happy, be happy.

Men ärligt talat; skit.

Alfred har sovit dåligt de senaste nätterna, varit vaken flera timmar och varit ledsen. Fler tänder på g? Förkyld? Bara jäkligt taskig? Ingen aning. Hans och min sömnlöshet gör mig skör och bräcklig. Det är såna här dagar då jag önskade att vi hade familj nära, så jag kunde lura över någon på fika och sen smyga iväg och lägga mig raklång på sängen och sluta ögonen i några minuter medan denna någon leker med Alfred.

Men nej.

Istället jobbar Engelsmannen sent och som frosting på cupcaken så har den svenska lekgruppen blivit inställd idag. Jag som hade sett fram emot den, att Alfred skulle leka av sig lite av sin överskottsenergi, få snacka lite skit på svenska och fika. Men nej. 

Och nej, inte ens makroner har jag. Den här bilden tog jag för ett tag sedan när jag hade provat att baka med blåklintssocker. I know, hur konstigt låter inte det! Men bilden gör mig glad, och jag behöver varje liten droppe av gladhet idag. Och så spanar jag in lägenheter att hyra i Paris. Vi får se om vi kommer iväg någon gång, den där resan som blir uppskjuten gång på gång. Merde.

Jag hoppas på en skön helg. Både för er och för mig!

À bientôt!

It's a Monkey!

En kollega till Engelsmannen har fått en son och vårt paket är såklart... blått. Och varje gång jag slår in ett blått paket till en pojke och ett rosa till en flicka, så dör en liten bit av min själ. De engelsmän jag känner är ganska konservativa, i mina ögon är alla engelsmän konservativa, men det är säkerligen inte så. Och såklart, jag kan ju revoltera och slå in paketet i rosa papper, men det skulle kunna resultera i en hjärtattack hos den nyblivna mamman, och så elak är jag inte. Det här med genustänk får helt enkelt vänta. Till pojkens första födelsedag då jag ska ge honom en docka!

Och jag håller på att jobba upp modet att ge en sån här body till nästa engelska bebis. Wish me luck!

(Men alltså det här med att skriva "It's a boy!" och "It's a girl!" på vartenda litet bebiskort, what's up with that? Jag tycker kortet är jättesött men funderar på att tippexa texten, den förstör ju!)

Ingen fotboll

Jag undrade just vad för uppståndelse det skulle bli när Rikard Olsson klämde ur sig, i slutminuten av Melodifestivalen, att det inte finns någon fotboll i Linköping. Otroligt klumpigt sagt, eftersom Linköping har ett av landets bästa lag. Förvisso "dam"fotboll. Men år 2011 borde inte det göra någon skillnad. Vissa kanske säger att Rikard Olsson sa det med glimten i ögat, men det finns inget humoristiskt i att förtrycka kvinnor. Inget alls.

Surt sa räven

Okej, nu har jag iallafall fått mejl om att varorna är skickade och att jag bör ha dom hos mig inom två vardagar. Bra där, bättre sent än aldrig antar jag?

Nu till ett annat irritationsmoment! Ni kommer ihåg att Telia fu**ade upp fiberoptiken så att bredband, TV och telefon inte fungerade hos mina föräldrar i somras under 3 veckor? Ja, de lyckades ju laga det men nu är det uppenbarligen nåt mer problem, för TVn funkar inte ibland och nätet lägger av det också. Och nu till något skumt, jag kan inte logga in på facebook, hotmail eller några andra amerikanska sidor! Funkar varken på min eller mina föräldrars datorer men det funkar om jag är på andra nät. Hur skumt är inte det?! Någon data/teknikkunnig person som vet vad det kan bero på? Det svaret jag har lyckats lista ut är att det antagligen beror på någon DNS-sak hos Telia som gör att den blockar vissa sidor. Men som sagt, jag vet icke hur man ska kunna lösa det!

Lång leveranstid

Vad trött jag blir på Bokus, Adlibris och co. Varför har bokaffärer alltid så lång behandlings-och leveranstid? Köper man någonting annat online, dvds, inredningsgrejer eller vad som helst, så brukar man ha sakerna inom några dagar, men med bokaffärer tar det alltid VECKOR att få hem böckerna, även när de finns i lager! Sånt är mycket irriterande...

Så klart

Och lite drygt är det, att jag stod och pillade på en liknande volangsjal i kashmir som den i collaget nedan, när vi var i Florens för några veckor sedan. Jag köpte den inte och nu ångrar jag mig när jag ser att den här kostar fyra gånger så mycket... irriterande!

Katastrof av stora mått

Något som jag hatar än mer än att flyga är att boka flyg. Jag blir väldigt lätt förbannad på de olika flygbolagen som försöker göra det så svårt som möjligt att boka. Jag vet inte varför men så är det.

Därför överlämnar jag gärna den sysslan till Engelsmannen de gånger vi åker tillsammans. Som exempelvis nu till midsommar. Vilket då leder till att han bestämmer vilka flyg vi ska resa med. Som nu. Så nu ska vi resa till Sverige den 19 juni på eftermiddagen.

Vet ni vad som mer händer den 19 juni?

Jo, Sveriges kronprinsessa gifter sig. Ungefär samtidigt som vi behöver åka till flygplatsen. Vilket så klart betyder att jag missar vigseln. Och missar att se hur Vickans brudoutfit ser ut. Så jag får inte se den förrän typ flera timmar senare. K-A-T-A-S-T-R-O-F.

Skiljas?

Alltså, kan någon berätta för mig var någonstans i äktenskapsbalken det står att man ska behöva stå ut med sin makes familj?

De går mig på nerverna, tipp tipp tapp...

Hunddj***ar!

Es ist mir egal, wenn ich Ihren Hund Teufel zu töten, aber Sie werden wahrscheinlich wirklich traurig, so entfernen Sie den Hund Teufel aus der Radweg!

Det betyder ungefär: Jag skiter i om jag kör ihjäl din hunddj***l, men du kommer antagligen bli jätteledsen om jag gör det så ta bort hunddj***len från cykelbanan! Ja, enligt Google Translate alltså! :)

Det är en fras jag ska lära mig utantill. Tyskar har nämligen en benägenhet att ha sina hundar lösa. Inte bara i parker och på gångbanor, utan även mitt inne i stan och på trottoarer. Och det är inte så att de har jättepli på sina hundar heller, nej, de springer lite grann överallt.

Jag har inga problem med hundar i sig, men när ägaren inte har koll eller pli på sin hund blir jag riktigt förbannad! Särskilt när även jag kan skadas om jag nu skulle köra på en hund som rusar rätt ut i cykelbanan!

Es ist mir egal...

Sjukt?

Inte många har väl gått miste om det halabalo som uppkom efter att Ralph Lauren retuscherat sönder deras modell i en reklamkampanj? Ja, man måste ju vara ganska blind om man inte ser att Filippa Hamilton är retuscherad til en barbie. Det är inte många som kan leva upp till det idealet, möjligtvis Amy Winehouse som ser mer och mer läskigt ohälsosam ut varje gång jag ser henne. Scary.

I en artikel kan man nu iallafall läsa att Filippa fått sparken från jobbet som husmodell för Ralph Lauren, eftersom hon "inte levde upp till kraven i kontraktet", alltså att hon var för tjock. Ja, jag antar att om man nu vill ha en barbie att visa upp kläderna så får man antingen anställa just Barbie, eller möjligen Amy Winehouse...

Oh no!

Katastrof!

Igår blåste det här i München, och när vi gick ut på balkongen så låg Ollie på golvet! Ollie var hel, men krukan var i bitar! :( Vår fina lerkruka från Toskana. Engelsmannen sa, när vi köpte Ollie, att även om nu Ollie skulle dö så har vi iallafall en snygg kruka... Inte nu längre!

Merde.

Note to self

Tappa icke systemkameran i stengolvet i hallen. Då skola systemkamerans objektiv bli snett vilket leder till en oanvändbar systemkamera.

Och känner du en Engelsman som är maniskt rädd om sina kameror, så kommer du garanterat få höra ett "I told you so". Eller två.

Dålig planering

Kul kul. På onsdag åker jag från England 06.30 och landar på Skavsta 09:50. Planen är att ta bussen hem. Som går 12.40. Kul kul. Bra planering där. Jag kan ju lika gärna börja gå...

Usch

Deppdag idag. Har ni också såna dagar? Och det här vädret gör ju ingen gladare. Grått och med kallt regn som känns som isbitar mot huden. Jag borde mysa upp mig i soffan och se på film, men istället måste jag städa och handla mat. Roligt värre.

Dammvippa från Syster Lycklig, som kanske, kanske skulle göra städningen roligare.

Foundation

Vad roligt det ar nar man packar upp efter en resa och man inser att det ar foundation i hela sminkvaskan. Alla mina sminksaker ar insmorda i Cliniques superfit makeup i farg no 7 Honey. Tack for det, liksom.

Keine mobil

Sa ar jag i landet dar manniskorna ar otrevliga och spraket obegripligt. Jag har alltsa landat i Tyskland. Och jag har lyckats lasa min mobil, sa jag kommer antagligen vara mobillos tills jag kommer tillbaks till Svedal igen... Klassiskt. Bara sa ni vet!

Ringen igen

Alltså, jag känner mig som världens jobbigaste människa angånde ringen. Men är det egentligen för mycket begärt att jag ska få tillbaka en ring som ser ut som den gjord innan skadan? Det är ju därför man har försäkring, annars kan man ju lika gärna vara utan.

Suck och pust och stön.