England vs. Marie

Jag fick en fråga på bloggen om hur jag trivs i England jämfört med Tyskland nu när vi bott in oss. Vad som är bättre och sämre, vad jag saknar från Tyskland och vad jag stör mig på i England.

Var ska jag börja?

Jag kan börja med det jag stör mig allra mest på i England, och det är biltrafiken. Det är helt enkelt alldeles för många människor som åker bil på en alldeles för liten yta. Långsam trafik och köer får man räkna med vart man än åker, när man än åker. Det jag saknar från München är cyklandet, där finns bra cykelvägar och det finns en bra respekt mellan cyklister och bilister, vilket helt saknas i England. Här består cykelvägar av en halv meter vid vägkanten, avskiljd endast av en vit linje som de flesta bilister inte bryr sig om. Det känns också som att de flesta bilister inte skulle ha något emot att meja ned cyklister heller. Tänk om England skulle satsa på cykelvägar, kanske fler skulle ut och cykla då!

En till sak jag stör mig på är den klara uppdelningen mellan pojkar och flickor. Jag har inte sett en enda flicka i England som inte haft "tjejiga" kläder, rosa, röda, blommiga, puffärmar, spets, ballerinas etc... De får heller inte smutsa ner sig, åka sparkcykel fort (be careful!) eller leka lika hårt som pojkar, då säger mammorna ifrån. Det är egentligen ingen skillnad från München, men jag känner mig väldigt svensk som inte riktigt passar in här när jag umgås med andra mammor!

En väldigt bra sak med England är att alla människor är så mycket vänligare här än i München. Eller, alla är kanske att ta i, men de allra flesta. Det finns mycket större sociala skillnader i England, väldigt stora gap mellan rika och fattiga, och i de områden där det bor människor som har det sämre ställt är alla inte lika vänliga. Vi bor i ett ganska välbeställt område i England (liksom München är i Tyskland), och 99,9% av de boende här är vita och säkerligen 60% är pensionärer. Inte särskilt mångkulturellt, med andra ord.

Jag var helt nöjd med att flytta från München, det kändes som om vi hade fått det bästa den staden hade att erbjuda när vi bodde där, men självklart saknar jag storstadslivet, med allt nära inpå! Nu bor vi i ett mycket mindre samhälle, det mesta finns här men såklart inte alls samma utbud som i München. Jag jämför inte så mycket mellan München och England, utan det är Sverige och England som jämförs. Det är svårt att inte jämföra! En bra sak med England är mataffärernas utbud, särskilt när vi tidigare varit vana vid Münchens små affärer. Där fick vi gå till fem olika affärer för en vanlig veckohandling, här räcker det med en. Eller så kan vi bara klicka hem det online och få det hemkört när vi vill ha det. Lyx!

Den här bilden illustrerar ytterligare en sak som jag ogillar med England. Två kranar vid ett tvättställ, en för varmt och en för kallt, oftast långt ifrån varandra. Jag har ingen aning om varför, men vad som är än mer förvånande är att folk fortsätter att sätta dit såna där kranar, fastän de är helt värdelösa!

Okej, en sak till.

"Should I take my shoes off?"

Alltså, jag uppskattar att du frågar, men varför i helvete skulle jag vilja ha dina skitiga skor inne i mitt hus? Särskilt när vi har heltäckningsmattor i hälften av rummen i huset. Jag kan inte förstå hur någon kan vilja ha skor på sig inomhus (England är ju inte direkt känt för sitt torra väder så skor blir skitiga ganska så fort) och kan inte förstå hur man inte kan ta av sig skorna när man kommer hem hos någon (hej svennebanan). Jag kommer ihåg en gång när jag bodde i England förra gången, i vår lägenhet med vita heltäckningsmattor, och en kompis till Engelsmannen kom på besök och bara knallade rätt in i lägenheten och lämnade stora avtryck efter sig. Chockad är en underdrift. Som tur är delar min Engelsman mitt tankesätt om skor inomhus!

That's it, för tillfället. Jag kommer säkert på fler saker så småningom...

På bröllop i Bayern

Bröllop var det, ja! Bruden från Polen, brudgummen från England, gäster från all over the place och så bröllop i hjärtat av Bayern, Bachmaier am See vid sjön Tegernsee. Jag älskar att få uppleva sånt här, att möta olika kulturer och språk, jag tror man blir en bättre människa av sånt, faktiskt. Minsta brudgästen bar en matchande kilt med sin far, hur sött som helst, och Engelsmannen bar prickiga strumpor och randig fluga. Me likey.

Som sig bör i Tyskland hade brudparet gift sig borgerligt innan den här bröllopsdagen, så det här var en vigselceremoni utan någon juridisk giltighet men desto mer känslosam. Brudgummen (som grät även på Engelsmannen och mitt bröllop) började gråta så fort bruden kom in i rummet och så fortsatte det. Ja, jag grät också. En fin grej under ceremonin var att vigselförrättaren ringlade ut ett band bland alla gäster, sen träddes vigselringarna på bandet och så fick varje gäst hålla i ringarna och önska något fint för brudparets framtid. Grow old with me, the best is yet to be.

Och så här såg vi ut. Jag kände mig wild and crazy i storblommig långklänning, blå skor och senapsgul väska. Senare på kvällen, när det var dag för dans, kom ballerinaskorna fram. Ungefär vid den tidpunkten skippade Engelsmannen kavajen och drog upp flugan. Varmt var det! 

Tårtorna var åtta olika smaker och var verkligen goda! Och som ni ser så vet polacker hur man festar, och det går inte att säga nej! Vi dansade hela natten lång! Bröllopet började klockan ett på eftermiddagen och det var efter midnatt när vi tackade för oss. Det var ju en fest dagen efter också...

Ett sjukhusbesök

Igår fick vi för första gången uppleva hur tysk akutsjukvård fungerar. Alfred hade badat i plaskpoolen på balkongen, skulle gå in, halkar och slår bakhuvudet i en marmorkant. Aj aj aj! Jag var inte i rummet men hörde ljudet när hans huvud slog i och hans illvrål efteråt. När jag kom in såg jag först inte var han blödde, han hade bara några blodstänk på kinden, men sen såg jag bakhuvudet och hur blodet rann! Huuuuaaa. Det slutade blöda ganska snabbt och Alfred lugnade sig, men det var några minuter där som hjärtat satt uppe i halsgropen! Det är ju vanligtvis ett bra tecken att de börjar skrika efter att de slagit sig, det betyder att de inte är medvetslösa och heller inte så svårt skadade, men blodet, blodet... 

Så vi tog på oss kläder, ringde efter taxi, åkte till sjukhuset (som ligger cirka två minuter från oss), gick lite fel, gick lite fel igen, gick fel en gång till och sen kom vi fram och fick fylla i ett formulär. Jag började gråta när jag såg en liten pojke som verkade ha en bruten arm eller liknande och hade så ont, så ont. Akutavdelningen är verkligen inget ställe för den som är blödig (hö hö hö)! 

Vi kom in i ett rum efter några minuter. En läkare kollade såret och tyckte att det behövde limmas ihop. Alfred fick lägga sig på mage (det låter som om han gjorde det frivilligt, men Engelsmannen, jag och en sjuksköterska fick hålla i honom ordentligt) och doktorn rakade bort en bit av håret, limmade, satte på plåster och så var det klart. Phu! Det är nästan jobbigare att se ens barn upprörd över något de inte riktigt förstår, än att se dom blöda! Det är svårt att lugna dom i en sån situation. Hur som helst, en halvtimme efter det att taxin släppte av oss kom vi ut från sjukhuset och inom en timme efter det att olyckan hände så var vi hemma igen! Snacka om effektiv tysk sjukvård! 

Idag vaknade Alfred och sa att han sovit gott. Jag frågade om han hade lite ont i huvudet, och det hade han. Han hade också lite klåda på benet efter ett myggbett, så han tyckte att doktorn kunde fixa det också? Det är fantastiskt hur snabbt de små återhämtar sig!

Gatufest i Schwabing

För andra helgen i rad var det gatufest i Schwabing där vi bor. Väldigt härligt och somrigt när gator stängs av och fylls med scener, matstånd och en massa människor. Det ger en skön stämning och härlig energi! Maten varierar från amerikanska hamburgare till tyska fiskar på pinne, komplett med salta brezn och kall öl, såklart. Annars gillar man Aperol Spritzer i Bayern, den drinken förknippar jag med sommar i München!

I ett av stånden stod en man och skivade potatis tunt som han sedan friterade till chips. Snacka om färska chips, de var fortfarande varma! Alfred gillade dom nästa lika mycket som han gillade all musik som spelades vid varje gatuhörn.

När vi hade lyssnat klart på musiken så hoppade vi hemåt!

Saker att störa sig på

Det finns vissa saker som man, oavsett hur länge man bor i ett land, alltid kommer att störa sig på. I Tyskland är det till exempel det faktum att bananerna alltid tar slut i affären innan en långhelg. Att affärerna inte är öppna alls på röda dagar har jag nästan vant mig vid, men att affärerna inte fattar att folk köper på sig saker inför en långhelg och tar in lite mer i lager av saker som till exempel bananer, det förstår jag icke. Vill man ha bananer måste man planera innan och köpa några dagar tidigare. Annars är man utan bananer. Och ägg. När vi ändå är inne på affrer så är det också väldigt irriterande när saker tar slut i affären och sen tar det flera veckor innan det kommer in igen. Inte vanliga saker som mjölk, ägg och sånt, men lite ovanligare, som tortillabröd, gojibär eller chiafrön. Tar det slut får man vänta. Länge.

Och så tyska banker, som verkligen skulle behöva ett ansiktslyft. Loggar man in på en svensk eller engelsk bank online ser man alla transaktioner, även de som gjorts samma dag. På Deutsche Bank kan man få vänta i 2-3 dagar innan en transaktion finns med online. Inte heller står det att en viss summa pengar är låsta för att täcka ett inköp, nej, pengarna finns bara där! Tills dom inte gör det. Otroligt frustrerande. I Tyskland gäller också cash is king, här tar inte alla affärer kort utan många föredrar kontanter. Man kan heller inte som turist komma och tro att man kan betala med Visa, inte ens i de affärer som tar kort, för vissa accepterar bara EC-kort. Som är nån tysk grej. En annan liten rolig grej är geld-kort, allts pengakort. Det är ett litet chip på ditt vanliga kort (som du betalar eller tar ut med pengar med) och på det chipet kan du lägga över pengar för att använda typ som ett busskort eller liknande. Så två chips i ett. Nej, jag fattar det inte heller.

Ni som bor i utlandet, vad stör ni er på?

Schwedenmilch

Ja, finns det något svenskare än filmjölk? Inte enligt tyskarna i alla fall, som döpt just filmjölk till Schwedenmilch. Det ska vi väl vara stolta över! 

Jag äter helst min schwedenmilch med färska jordgubbar och blåbär, och kanske lite nötter ovanpå det. En riktigt somrig frukost!

"But the souls of the righteous are in the hand of God, and there shall no torment touch them"

Vi var i Dachau i lördags. Oj, oj, oj. Det känns ända in i själen. Dachau var det första koncentrationslägret Hitler byggde, redan några månader efter att han blivit vald till Tysklands ledare 1933. Dit skickade Herr Hitler politiska motståndare och andra han inte tyckte om. Under de tolv år koncentrationslägret var öppet var 200 000 fångar där och av dom dog över 30 000. Nazisterna mördade totalt cirka 6 miljoner judar. Det fanns gaskammare i Dachau, men den tros inte ha använts till massmord utan bara till enstaka individer eller små grupper. Däremot sköt SS ihjäl en hel del som försökte fly och så hade de också som vana att hänga människor i krematoriet, precis framför ugnarna. Resten dog av svält och utmattning.

Att hedra de döda, att varna de levande

Det är få saker som har påverkat mig så mycket som att gå in på koncentrationslägret i Dachau. Bara att gå in genom grinden, där det står arbeit macht frei, tar emot i hela kroppen. Det känns som om det borde finnas tusentals osaliga andar som inte finner någon vila efter deras öde i Dachau, men området känns bara ödsligt tomt. Jag tror att andarna har hittat vila någon annanstans.

Det handlade inte bara om att ha krigsfångar och få dem att arbeta, utan det handlade om att behandla dom som omänskliga, inte värda något. Fångarna fick inte vara inomhus under sina raster, även på vintern var de tvungna att vara utomhus i snö och minusgrader, och vissa fångar hade inte ens strumpor i sina träskor. Nazisterna behandlade sina fångar värre än djur. När fångarna kom till koncentrationslägret fick de klä av sig, deras hår rakades av och så fick de fängelseuniform. Slag, sparkar, spottloskor och förolämpningar var en del av vardagen. Försökte någon fly sköts de av SS-vakter som hela tiden stod på vakt i de sju vakttornen runt anläggningen.

Det fanns också ett sjukhus på området, men vården för sjuka fångar var i stort sett obefintlig, istället utfördes medicinska experiment på levande människor. Dessa medicinska experiment var bland annat malaria och höghöjdssjuka men också experiment för att försöka få människor att tåla att dricka havsvatten.

När man går omkring på koncentrationslägret så är den stora frågan hela tiden hur kunde det här hända? Hur barbariska är människor som sätter upp ett industriellt samhälle som går ut på att förgöra och förinta ett helt folkslag? Det är så kallblodigt planerat, från att raka fångarnas huvud, bränna deras kläder, hota och slå dem, tvinga dem att arbeta tills dess att de dör. Dör av sjukdom, utmattning eller mördad. Efter krigets slut tvingade de amerikanska soldaterna, som fritog fångarna på koncentrationslägret, Dachaus lokalbefolkning att komma in och se hur fångarna haft det i koncentrationslägret, hur de levt och hur de hade dött och hur lokalbefolkningen inte hade gjort något för att förhindra det. På området har det nu byggts några kyrkor och synagogor och nedersta bilden ovan visar synagogan. Att komma in där är som att komma in i ett lugn. Efter att ha sett gaskammare, krematorium, rum fyllda till bredden och höjden med sängar så finner man friden i synagogan. Ett hål i taket gör så att ljuset alltid kommer in där. Där finns friden.

I museet som finns i Dachau, försöker man visa några förklaringar till varför det blev som det blev. Efter första världskriget fick Tyskland ta hela smällen och tyskarna hade det väldigt svårt ekonomiskt. När Hitler blev demokratiskt vald till ledare (med 37% stöd från väljarna) så lovade han att han skulle fixa Tyskland. Hitler menade bland annat att det var judars fel att ekonomin var dålig och att det skulle leda till ett nytt världskrig, och därför var man tvungen att utrota den judiska rasen. När kriget var ett faktum satte Hitler sin ondskefulla plan i verket. Men inte kan bara skylla på att det var synd om Tyskland och att det inte var konstigt att det blev som det blev? Inte är det en naturlig sak att ekonomisk misär leder till massmord och förintelse? 6 miljoner judar dödades av tyskarna under andra världskriget. 6 miljoner. Det är en ofattbar siffra.

Alla människor som hade något att göra med koncentrationslägren måste ju vara helt igenom onda! Kan det finnas någon annan förklaring till att man kan utsätta andra människor för sådan fruktansvärd misär? Och människorna som bara stod bredvid och lät det ske var inte bättre de.

Jag tycker att alla människor någon gång borde se ett koncentrationsläger, för det är verkligen något som lever kvar i en. Vad nazisterna gjorde under andra världskriget är något som aldrig får glömmas.

Ich bin Schwedisch

Icke-svensk mamma: Det är så jobbigt nu på vintern när man måste hitta lekplatser inomhus för barnen då det är för kallt för dom att leka utomhus.

Jag: Eeeehhh... Jag är svensk.

Aldrig känner jag mig mer svensk än när jag drar på Alfred varma, vattensäkra overallen och de fotriktiga, vinterfodrade kängorna från Kavat och ser de andra barnen i jeans och gympadojor på lekplatsen.

Man kan ta en svensk ur Sverige men man kan aldrig ta Sverige ur svensken!

Tag der Deutschen Einheit

Helg! Den här veckan har verkligen gått fort! Vi hade svärföräldrarna på besök till i måndags och sen i onsdags var det röd dag här i Tyskland så vi hade lillhelg redan då! 

I onsdags var det Tag der Deutschen Einheit, alltså den dagen då de firar att Öst- och Västtyskland gick samman till ett land igen. Det är ganska sjukt när man tänker vad det här landet har varit med om bara det senaste århundrandet. Ett världskrig, sen en demokratiskt vald Hitler som med sina nazister ville ha ihjäl en massa människor, ett andra världskrig och så en mur som byggdes för att skilja öst och väst. För några år sedan var jag vid Checkpoint Charlie och det är fortfarande lätt surrealistiskt att tänka sig att Berlinmuren och Checkpoint Charlie fanns under min livstid och att människor försökte fly från öst till väst och blev skjutna. Den sista människan sköts ihjäl när jag var 6 år, 1989! DET är läskigt att tänka på!

Hursomhelst, i onsdags firade tyskarna att de är ett enat land, och vi firade med dom. Som ni ser var Alfred och jag matchande prickar!

Oktoberfest 2012

I fredags var det dags för årets första besök på Oktoberfest, eller Wiesn som den egentligen heter, för den börjar ju inte ens i Oktober!

Vi var där runt halv tolv och trodde det skulle vara lagom fullt, men vi hade fel och det var smockfullt överallt. 

Men vi lyckades få plats vid ett bord och kunde smaka lite öl. En mass, 1 liter öl, kostar 9,60 €. Vissa av oss drack öl, jag är inget vidare förtjust i öl så jag skippade den. Jag sprang efter Alfred istället!

Det är helt ok att ta med barn under dagen på Oktoberfesten, det finns karuseller och andra roliga saker på området. Efter åtta får inga barn under 16 år vara i öltälten, och på lördagar får man inte ta med barnvagnar in på området och ärligt talat skulle jag råda att inte ta med barnvagn någon dag, om man absolut inte måste ha med den, det blir väldigt trångt både i tunnelbanan och på festområdet.

Maten är typisk bayersk; beställer du kyckling får du en halv kyckling. Inget mer. Beställer du pommes frites till får du en stor tallrik bredvid. Tjoff, tjoff. Men god kyckling är det!

Vi trodde Alfred skulle tycka det var lite läskigt med alla människor och den höga ljudnivån, men han hade hur kul som helst! Här sjunger han allsång.

Inne i varje tält finns ett oompa oompa-band som höjer stämningen rejält! Eftersom ölen är starkare än vad den smakar så blir folk fulla ganska fort. Vill man uppleva en skön atmosfär ska man komma dit på eftermiddagen och stanna ett tag in på kvällen, efter det kan det bli lite grisigt. Första gången vi var där kom vi lite för sent och alla var stupfulla när vi kom, då blev inte jag på festhumör direkt. När vi var där för två år sen, var jag gravid, och det är en smått bisarr känsla att vara den enda nyktra människan bland tusentals människor!

Till och med Barbie har kommit in i rätt wiesn-stämningen med dirndl och kyckling!

Den rätta outfiten för Oktoberfest! Dirndl för tjejer och lederhosen för killar, båda kan kosta många tusen kronor. Fjädrar på hattarna har bara de riktigt fanatiska öldrickarna!

På motorvägen

Det slår aldrig fel, hur det är grått och regnigt när vi lämnar Tyskland och soligt när vi kommer in i Italien. Det är så maffigt att åka mellan München och Italien, sicksacka mellan Alperna och förundras över den vackra naturen. Höga, snötäckta alper, slott och fina hus byggda på de mest oåtkomliga platser, vinodlingarna som startar så fort man kommer in i Italien. Vid varje tänkbar och otänkbar yta finns det långa rader av vindruvor. Och så motorvägen, som slingrar sig längs med bergsväggarna, över djupa klyftor och insprängd genom bergen. Brennerpasset måste vara en av de mest spektakulära motorvägar som finns.

Bomb i München

Det känns skönt att inte vara i München idag! Cirka 600 meter från vår lägenhet har de hittat en bomb från andra världskriget mitt i München. En kompis blev evakuerad från sin lägenhet halv ett i natt, och avspärrningarna är nu precis utanför vår dörr. Engelsmannen kunde komma in i lägenheten, men han får inte gå ut och måste ha dörrar och fönster stängda. Tydligen finns det många bomber begravda runt om i Tyskland, de hittas visst hipp som happ. Men som sagt, skönt att Alfred och jag inte är där nu. Här på landet i Sverige är det lugnt och fridfullt!

Biltur på en lördag

Vi hyrde bil i helgen, och i lördags hade vi tänkt åka på en utflykt. Vi hann åka en kvart sen blev det varning för kö på autobahn. Oh joy and hallelujah. Kö på autobahn är kanske det värsta jag vet. Fyra leder av stillastående fordon i kilometer efter kilometer. Så efter en och en halv timme i en bilkö som inte ledde nånstans, så åkte vi av autobahn och styrde kosan hemåt igen.

Vi stannade vid ett humlefält. Tyskarna är ju storkonsumenter av öl, så det odlas humle lite här och var. Det är väldigt vackert!

Här och var när man kör bil så åker man förbi blomfält. Där plockar man de blommor man vill ha och sen lägger man pengarna i burken. Alfred och jag plockade med oss några gladiolus hem. Det var den utflykten, det!