Blödig x 2

Jag har alltid varit blödig och haft lätt att gråta när jag ser något fantastiskt/läskigt/hjärtskärande/hjärtevärmande på teve. Sen jag blev mamma har jag blivit än mer så, och nu, när jag är gravid igen, är det gånger 1000, ungefär!

KFC, ja, jag menar snabbmatskedjan med "kyckling" som sin specialitet, har gjort en reklam med en familj med fosterbarn. Jag såg den första gången på bio, och herrejösses, jag kunde inte sluta grina! Tänk alla barn som far illa i världen! Tänk alla de människor med hjärtan stora nog att ta in barn som farit illa! Buhuhuhu, tårkanalerna på vidöppen gavel.

Och så Daredevil. Har ni sett den? Ny serie på Netflix. Himla bra, den rekommenderar jag! Men det var första scenen som fick mig att storböla, vi snackar tårar, snor och hulkande. Jag tror inte jag avslöjar för mycket om jag säger att det är då Matt Murdock/Daredevil blir blind som liten pojke. Att höra honom skrika på sin pappa, det skär i hjärtat och jag vill inte ens föreställa mig om det var mitt barn! Hua.

Ja, nog om sånt som får mig att gråta!

Min favoritman i mitt favoritland

Men alltså, huuuur exalterad tror ni att jag är över det faktum att Ernst nya program är i Toscana?! Min svenske favoritman i mitt all time favoritland, det kan ju knappast bli bättre än så! Nu får vi bara hoppas att även vi i utlandet kan få ta del av programmet.

The Zlatan

Är ni i Sverige (eller tittar på svensk tv) så gäller det att ni bänkar er ikväll klockan 8 framför Kanal 5, för då visar de dokumentären Från Rosengård med mer än ett mål som såklart handlar om Zlatan! Tycka vad man vill om honom, men det är grymt imponerande vad han har lyckats med! Läs också den här intervju med Zlatan där han pratar öppenhjärtligt om det mesta.

Som isarna när det blir vår, som lockarna i ett dyblött hår

(som vänner när livet vänder sig mot dig...)

Hallå! Orup ska vara med i Så mycket bättre! Hå hå, så bra, då kanske till och med jag vill titta på programmet. Jag tycker att han är en av de bästa låtskrivarna i Sverige, även fast hans musik inte alltid är den bästa, så det ska bli kul att se vad andra kan göra med hans musik. Tänk er till exempel om någon som Lykke Li skulle göra en version av Som isarna när det blir vår, det skulle vara något!

Paralympics och helg

Jag kan inte säga att jag är en trogen följare av paralympics, men däremot gillar jag SVT Sport på Facebook och där tar jag del av alla godbitar. Kul att följa svensk framgång på ett enkelt sätt. Nu senast blev jag grymt imponerad av Zebastian Modin och hans silver- och bronsmedaljer i längdskidor. Grymt imponerad eftersom Zebastian är helt blind. Alltså, jag har svårt att åka längdskidor och min syn (med glasögon) är helt bra! Kolla in filmen där SVTs reporter provar på att åka blind, det är inte helt lätt....

Hur åker då en helt blind människa längdskidor? Jo, hen har någon som hela tiden berättar hur hen ska åka! I Zebastians fall är det Albin Ackerot som hela, hela tiden kommer med kommandon för att styra Zebastian. Det blir jag nästan mer imponerad av! Tänk hur godhjärtad man måste vara för att viga sitt liv åt en annan människas dröm och mål! Det är inspirerande.

Helg nu. Skönt så. Ha det fint!

Att älska en julkalender

Jag läser att varken Alex Schulamn eller hans dotter inte hänger med i årets julkalender Barna Hedenhös uppfinner julen, och att han "går fram till teven och ollar Fredde Granbergs huvud. Nej, det gör jag inte, men jag vill".

Ja, nu kanske jag är lite barnsligare än Alex, men jag tycker årets julkalender är riktigt kul! Ni som inte har sett den får en liten sammanfattning:

Barna Hedenhös tillsammans med mamma Knota och pappa Ben har byggt en trädraket för att tända ett hål i himlen där det förut fanns en stjärna. När de har lyckats med det har de tänkt ha en ljusafton. Eller kanske en benafton eller knotafton, de har inte kommit överens om namn ännu. På deras färd lyckas de inte tända stjärnan men kommer istället till framtiden. I framtiden bor Stella i ett Stockholm som inte är som vi är vana vid. Familjer gör inte saker tillsammans, barn är bara lite småjobbiga tills de växer upp, alla ska se till framtiden och historia är något som ingen har nytta av. Stellas farmor är museeintendent på ett numera stängt museum (Statsministern gillar verkligen inte museum, allt gammalt är usch!) och medan Stellas pappa bygger klart en rymdraket som ska ta Statsministern till framtiden, får Stella bo hos sin farmor. När familjen Hedenhös kommer in i framtiden kraschlandar de i museet där Stella bor. Hos familjen Hedenhös får Stella uppleva hur en familj spenderar tid tillsammans, har familjeråd, hedenhöskramar och helt enkelt umgås. Självklart finns det lite spänning i kalendern också. När Statsministern får nys om att familjens Hedenhös rymdraket kom till framtiden med hjälp av ett sagogryn, vill han genast få tag på ett sagogryn som ska hjälpa hans färd till framtiden. Pappa Ben Hedenhös glömde kvar sagogrynet, som skulle ta familjen Hedenhös tillbaka till stenåldern, vid eldstaden efter att han glömt släcka elden och var tvungen att gå tillbaka och göra det, och utan sagogryn kommer de inte hem! Men! Farmor museeintendenten tar reda på att det grävdes upp några sagogryn vid urgrävningar av familjen Hedenhös gamla grotta, och nu gäller det bara att barna Hedenhös och Stella hittar sagogrynet innan Statsministern och hans son hittar det!

Det kanske låter lite komplicerat, men nu är vi upp i avsnitt 18, så allt det här har inte hänt på ett avsnitt direkt. Vad jag gillar är att de visar upp kontraster, stenåldersfamiljen har en fin gemenskap medan nutidens familjer består av individer som bara tänker på sig själva. I den spännande handlingen vävs det in historia; både kungar, Vasa-skeppet och stenåldern utgör en stor del, och kanske kan det få barn att bli intresserade av historia? Familjen Hedenhös upplevelser i nutiden är både roliga och tankvärda, och man kan likställa det med invandrare som upptäcker det svenska samhället och alla dess egenskaper.

Skådespelarna är som klippta för sina roller. Fredde Granberg får spela en roll som gjord för honom, Sissela Been som mamma Knota är både rolig, bestämd och svår. Björn Gustavsson den yngre är hur rolig som helst som Statsministerns son och barnen har också lyckats gestalta sina rollfigurer på ett trovärdigt sätt.

Och, till skillnad från Alex Schulman, tycker jag att en julkalender inte behöver vara lätt att förklara för en fyraåring, men de kan ha en underbar upplevelse ändå. Alfred förstår långt ifrån allt som händer, men han pratar fortfarande om "rymdraketen som landade på Stella!" och tyckte det var jättekul! Jag vet också att jag har några syskonbarn som har drömt lite mardrömmar efter kalendern, men det tycker jag inte heller är helt fel. Ibland kan det vara bra att bli lite skrämda som barn. Jag kommer fortfarande ihåg julkalendern med Ture Sventon och hur läskig jag tyckte Vesslan var! Som sagt, det kan vara bra att bli skrämd ibland.

Så ni, kära läsare, är ni team Schulman eller team Julkalendern?

Petra Who?

Ja, jag kanske är sist på bollen, men Petra Mede som programledare för Eurovision Song Contest, vad tycker vi om det? Har vi verkligen ingen mer lämpad programledare? Jag har väldigt svårt för Petra och hennes humor går mig helt förbi, men det kanske bara är jag?

Tv & Film

Såg ni förresten Arne Dahls Misterioso på SVT i mellandagarna? Jag gillade den mycket. Jag har inte läst några av Arne Dahls böcker, men det måste det nog bli ändring på! Det absolut bästa i serien tycker jag var superstarka, dansanta Magnus Samuelsson som polis. Med äkta, bred östgötska. Dä dö. Jag älskar när man får se fler sidor av människor, när de vågar sig på något nytt och fullkomligt briljerar på det. Nu hoppas jag på fler filmatiseringar av Arne Dahl. Mer Magnus Samuelsson till folket!

På engelsk TV har Sherlock kommit tillbaka med nya avsnitt, jag gillar verkligen Sherlock och Watson. Hur bra som helst. Engelsmannen och jag såg förresten andra Sherlock Holmes-filmen i Sverige, också bra, fast jag föredrar BBC-versionen. Det var kul att se Noomi Rapace i en storfilm, men hennes karaktär var ju ganska... tja, tråkig. Och på tal om svenskar på film, vi såg Mission Impossible 4 när vi var i England, och där spelar ju Micke Nyqvist the bad guy. Som får slåss med Tom Cruise. Ganska så coolt! Jag gillar Tom Cruise, det är häftigt att han gör sina egna stunts, som när han klättrade på utsidan av världens högsta byggnad. Vi såg filmen i en IMAX-biograf, och det kändes som om vi också hoppade ut genom byggnaden med Tom! Läskigt värre. Se den om ni kan!

Hollywoodfruar

Är det jag som har blivit lite extra känslig efter att ha blivit mamma, eller är de svenska hollywoodfruarna lite mer osympatiska i år? Den ena skriker på sin mammas vårdare samtidigt som hon pratar till sin nioåriga dotter som om hon vore en bebis. Den andre klagar på hur folk i Miami klär sig. Den tredje tycker att allt och alla är oprofessionella och att hon faktiskt är en stjärna. Den fjärde klagar på svärmor... och hej presto, där kan jag ju faktiskt känna igen mig! ;)

Vad tycker ni?

Chocolat

Jag tittade på senaste avsnittet av Leila bakar i Frankrike och blev så grymt sugen på choklad! Hennes semifreddo verkar ju så god, för att inte tala om Leilas chokladcheesecake, mmmm! Det fick mig att tänka på filmen Chocolat, och längta efter Cafe Chocolat i Linköping, som kanske gör de godaste chokladbakverken i världen. Och deras varma choklad med chili är to die for! Är ni i Linköping får ni inte missa det! Tips, tips, tips...

Tips att titta på

Lite filmtips så här på sommaren, när vädret inte alltid är det bästa...

Baby Mama, med briljanta Tina Fey och Amy Poehler är riktigt roligt. Kolla klippet nedan när de är på förlossningskurs, hysteriskt roligt!

Going the Distance är också en rolig komedi, kanske extra rolig för oss som haft långdistansförhållanden. Drew och Justin har grym kemi!



The King's Speech låter kanske inte som en rolig film, den handlar om en kung som försöker lära sig prata utan att stamma, men den är riktigt bra! Colin Firth fick en välförtjänt Oscar för sin prestation. Se den!



Min syster lånade oss första säsongen av Dexter, det tog oss 5 månader efter Alfred innan vi hade möjlighet att börja titta, och sen var vi fast! Dexter är en seriemördare som bara mördar onda människor. Låter kanske lite flummigt, men den är bra! Vi ser fram emot de resterande 5 säsongerna...

Aj Vill Bi Påpjular

Ikväll dukar vi upp för schlagerfest! Mina favoriter är Irlands tokiga tvillingar Jedward. Tror de kan gå långt! England har äntligen börjat ta tävlingen på allvar, Blue har varit med i alla stora tv-program de senaste veckorna i England och de kan nog bli farliga. Jag gillar inte direkt Eric Saade ("Stop, don't say it is impåssiböl, cos I know it is påssiböl") men det är ju en catchy sång och snyggt nummer. En annan favorit är visst Frankrike, men nil point från mig!

Vad tror ni?

Britain's Got... What?

Britain's Got Talent blir bara konstigare och konstigare! Nu senast var det en åttaårig tjej som läste en dikt med en orm slingrandes runt sig...? Ja, det var precis lika konstigt som det låter. Borde inte det gränsa till barnmisshandel att låta en dödlig orm slingra sig runt ens barn? Konstigt om ni frågar mig. 

Men ni borde kolla in de här studenterna från Oxford. De är riktigt bra!

The Big C

Jösses! Jag har nu kollat de två sista avsnitten av The Big C och, som sagt, jösses vad jag grinade! Nu kanske det är några som följer serien men inte sett de sista avsnitten (hur långt har ni kommit i Sverige?) så jag ska inte avslöja något, men oj, vad det blev känslosamt där. Nu ser jag fram emot andra säsongen som kommer i höst!

Kungligt bröllop

Alfred och jag skulle ha kollat på bröllopet tillsammans med ett gäng andra mammor och bebisar, men vi är båda förkylda, så vi kör bröllopsrace hemma istället. De kungliga muffinsen är klara och vi är finklädda, så nu är det bara att köra igång!

Women in Love

Jag älskar alla miniserier som BBC gör! Nu senast var det Women in Love som jag fastande för. Det är en sammanslagning av två böcker av DH Lawrence och handlar om två systrar under tiden mellan de två världskrigen. Vackra Rosamund Pike spelar ena systern och lika vackra Rachel Stirling spelar den andra. Egentligen var inte serien översvallande bra (väldigt stolpigt manus ibland) men deras kläder, omgivningarna och sättet det är filmat på gör att det är riktigt ögongodis!

Solsidan

Alltså, Solsidan är ju så bra! Förra veckans avsnitt var lite träffande med utlandssvenskarna som ville fira påsk/jul/midsommar/kräftskiva på en och samma gång (är vi utlandssvenskar verkligen så jobbiga), och denna gång var det mammorna från helvetet som jag kände igen! Det är verkligen sjukt vilken press det är på att jämföra barnen! Men hursomhelst, bra är Solsidan. Och hur snygg är inte Josephine Bornebush som Mickan? Galen visserligen, men snygg!

Every Minute

På engelskt tv går det nu ett program som heter One Born Every Minute. Det är en dokumentär från ett engelskt BB och i varje program får man följa några mammors förlossningar. Innan jag själv födde barn så hade jag ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG någonsin kunnat titta på något sånt här. Jag menar aldrig. Det var inte så att jag var livrädd för att föda barn, men vissa saker behöver man kanske inte veta innan det är dags att göra det själv. När man väl ligger där så har man ju liksom inget val.


Hursomhelst. Numera sitter jag fastklistrad när programmet går, ooaaar och aaaar över de klagande och lidande mammorna, och gråter en skvätt när mammorna för första gången får träffa sina barn. Det är ju ett vardagsmirakel varje gång.


Jag rekommenderar programmet, men se det på egen risk!

Idol

American Idol är ett utmärkt sällskap när man sitter och ammar tidigt på morgonen. Dock kanske inte det bästa sällskap till min emotionella post partum-känsla. I vanliga fall så är jag ganska känslig när det gäller såna här saker också, så nu är det det vanliga gånger tio! Jag grinar när en grupp dumpar 15-åriga Jaycee, för att han inte är cool nog. Och så grinar jag när JLo och company ger killen en andra chans. Och så grinar jag när han grinar.


Oj oj oj.


Men jag grinade inte när Erik Saade gick vidare i Melodifestivalen i lördags. Det gjorde en kompis förra året när hon var nyförlöst... ;) Alltid något!

Ingen fotboll

Jag undrade just vad för uppståndelse det skulle bli när Rikard Olsson klämde ur sig, i slutminuten av Melodifestivalen, att det inte finns någon fotboll i Linköping. Otroligt klumpigt sagt, eftersom Linköping har ett av landets bästa lag. Förvisso "dam"fotboll. Men år 2011 borde inte det göra någon skillnad. Vissa kanske säger att Rikard Olsson sa det med glimten i ögat, men det finns inget humoristiskt i att förtrycka kvinnor. Inget alls.