Tillbaks till 40-talet i Lytham

I helgen var det så dags för The 1940's Weekend här i Lytham, och det var verkligen en kul upplevelse! Det var många människor som var klädda i tidsenliga kläder och Engelsmannen och jag kom överens om att nästa år ska vi minsann också vara uppklädda! Det är verkligen en era med fina kläder, stiliga kostymer med hög midja och breda ben till männen och vackra klänningar och hattar till kvinnorna. Här i Lytham finns det många second hand shops och de var fyllda av kläder och accessoarer från 40-talet så det finns gott om möjligheter att hitta passande saker. Det hölls också en vintagemarknad där allt från behåar till hattnålar och skor såldes!

Självklart spelar andra världskriget en stor roll när man pratar om 40-talet, det höll ju på ända till 1945, så det fanns en hel del soldater i Lytham över helgen. För de här männen, och några få kvinnor, är det en stor hobby att återskapa hur soldaterna hade det under andra världskriget, och några gånger per år samlas de som här i Lytham och visar upp sig för allmänheten. Dom är otroligt noga med att ha rätt kläder, vapen och allt omkring.

Det fanns en modell av en Spitfire som man fick provsitta, och för Engelsmannen var det en dröm som blev sann! Alfred var för liten för att provsitta, så vi fick hålla oss utanför. Engelsmannens farfar var brandman i London under andra världskriget, så han åkte runt i en likadan brandbil som ni kan se här ovanför.

Lyckan var stor när en Hawker Hurricane helt plötsligt dök upp på himlen och visade upp sig. Fantastiska små flygplan som var med under hela andra världskriget, även om man kanske mest tänker på Spitfire när man pratar om det. Visste ni förresten att en Spitfire-pilot under andra världskriget hade en medellivslängd på 4 veckor och att medelåldern på RAFs piloter var 20 år? Det är svårt att ta in.

Men det som är fint med såna här tillställningar är att det inte bara är ond bråd död, det handlar mycket om livsgnistan som fanns hos alla människor trots att de var mitt upp i ett krig! Damen här ovan, vid bilen, hade verkligen prickat in allt för att kunna slunga oss tillbaka till 40-talet. Kläder, bil, grammofon, te och såklart tidningen, kolla in rubriken!

"But the souls of the righteous are in the hand of God, and there shall no torment touch them"

Vi var i Dachau i lördags. Oj, oj, oj. Det känns ända in i själen. Dachau var det första koncentrationslägret Hitler byggde, redan några månader efter att han blivit vald till Tysklands ledare 1933. Dit skickade Herr Hitler politiska motståndare och andra han inte tyckte om. Under de tolv år koncentrationslägret var öppet var 200 000 fångar där och av dom dog över 30 000. Nazisterna mördade totalt cirka 6 miljoner judar. Det fanns gaskammare i Dachau, men den tros inte ha använts till massmord utan bara till enstaka individer eller små grupper. Däremot sköt SS ihjäl en hel del som försökte fly och så hade de också som vana att hänga människor i krematoriet, precis framför ugnarna. Resten dog av svält och utmattning.

Att hedra de döda, att varna de levande

Det är få saker som har påverkat mig så mycket som att gå in på koncentrationslägret i Dachau. Bara att gå in genom grinden, där det står arbeit macht frei, tar emot i hela kroppen. Det känns som om det borde finnas tusentals osaliga andar som inte finner någon vila efter deras öde i Dachau, men området känns bara ödsligt tomt. Jag tror att andarna har hittat vila någon annanstans.

Det handlade inte bara om att ha krigsfångar och få dem att arbeta, utan det handlade om att behandla dom som omänskliga, inte värda något. Fångarna fick inte vara inomhus under sina raster, även på vintern var de tvungna att vara utomhus i snö och minusgrader, och vissa fångar hade inte ens strumpor i sina träskor. Nazisterna behandlade sina fångar värre än djur. När fångarna kom till koncentrationslägret fick de klä av sig, deras hår rakades av och så fick de fängelseuniform. Slag, sparkar, spottloskor och förolämpningar var en del av vardagen. Försökte någon fly sköts de av SS-vakter som hela tiden stod på vakt i de sju vakttornen runt anläggningen.

Det fanns också ett sjukhus på området, men vården för sjuka fångar var i stort sett obefintlig, istället utfördes medicinska experiment på levande människor. Dessa medicinska experiment var bland annat malaria och höghöjdssjuka men också experiment för att försöka få människor att tåla att dricka havsvatten.

När man går omkring på koncentrationslägret så är den stora frågan hela tiden hur kunde det här hända? Hur barbariska är människor som sätter upp ett industriellt samhälle som går ut på att förgöra och förinta ett helt folkslag? Det är så kallblodigt planerat, från att raka fångarnas huvud, bränna deras kläder, hota och slå dem, tvinga dem att arbeta tills dess att de dör. Dör av sjukdom, utmattning eller mördad. Efter krigets slut tvingade de amerikanska soldaterna, som fritog fångarna på koncentrationslägret, Dachaus lokalbefolkning att komma in och se hur fångarna haft det i koncentrationslägret, hur de levt och hur de hade dött och hur lokalbefolkningen inte hade gjort något för att förhindra det. På området har det nu byggts några kyrkor och synagogor och nedersta bilden ovan visar synagogan. Att komma in där är som att komma in i ett lugn. Efter att ha sett gaskammare, krematorium, rum fyllda till bredden och höjden med sängar så finner man friden i synagogan. Ett hål i taket gör så att ljuset alltid kommer in där. Där finns friden.

I museet som finns i Dachau, försöker man visa några förklaringar till varför det blev som det blev. Efter första världskriget fick Tyskland ta hela smällen och tyskarna hade det väldigt svårt ekonomiskt. När Hitler blev demokratiskt vald till ledare (med 37% stöd från väljarna) så lovade han att han skulle fixa Tyskland. Hitler menade bland annat att det var judars fel att ekonomin var dålig och att det skulle leda till ett nytt världskrig, och därför var man tvungen att utrota den judiska rasen. När kriget var ett faktum satte Hitler sin ondskefulla plan i verket. Men inte kan bara skylla på att det var synd om Tyskland och att det inte var konstigt att det blev som det blev? Inte är det en naturlig sak att ekonomisk misär leder till massmord och förintelse? 6 miljoner judar dödades av tyskarna under andra världskriget. 6 miljoner. Det är en ofattbar siffra.

Alla människor som hade något att göra med koncentrationslägren måste ju vara helt igenom onda! Kan det finnas någon annan förklaring till att man kan utsätta andra människor för sådan fruktansvärd misär? Och människorna som bara stod bredvid och lät det ske var inte bättre de.

Jag tycker att alla människor någon gång borde se ett koncentrationsläger, för det är verkligen något som lever kvar i en. Vad nazisterna gjorde under andra världskriget är något som aldrig får glömmas.

München

München är en stad med mycket historia. Inte bara grundades nazismrörelsen här utan det fanns också ett koncentrationsläger en bit utanför staden. Det var också här Hitler försökte ta makten i ölkällarkuppen, men misslyckades och hamnade i fängelse en bit utanför staden, där han sen skrev Mein Kampf.
Och från vår ena balkong har vi den här utsikten, i mitten ser ni tornet som står i Olympiaparken som byggdes till sommarolympiaden 1972. Där tog amerikanska simmaren Mark Spitz sju historiska guld och vår svenska Kung Carl Gustaf klickade med en viss Silvia. Den Silvia som det, enligt en kompis mamma som gick i samma skola, inte gick så vidare bra för i studierna till tolk och att hon därför fick jobba som värdinna istället för tolk. Elakt skvaller kanske, vem vet...

Tyskarna promotade deras OS som ett Happy Games, det som slutligen skulle ta bort de onda minnen från andra världskriget. Men det var där som massakern ägde rum, då elva israeliska atleter och tränare mördades av palestinska terrorister i ett blodigt drama. De olympiska spelen i München fick knappast den fredliga inramning som hela landet hade hoppats på.

Det finns säkerligen en hel del bra historiska händelser från München också, och jag ska försöka hitta några!