Flygvett

Det är inte enkelt att flyga med småbarn, det ska ni veta, och de flesta föräldrar gör sitt bästa mot de andra medpassagerarna.

Men det finns undantag, såklart.

Jag tycker det finns två kardinalregler när det gäller att flyga med småbarn.

1. Man har såklart med sig leksaker. Men dessa leksaker får INTE låta. Inget blip-blip, tjing-tjong, eller ii-ii-ii.
2. Man byter blöjor på toaletten. Helst den toaletten med skötbord på, men sitter det en kille på den toan med skötbord i 20 minuter och man står med en nybajsad Alfred över axeln, ja, då får man helt enkelt göra sitt bästa på en vanlig toalett. Inte kul, I promise.

Så igår hade vi en familj bakom oss. Så fort de satt sig på plats började nån melodi spelas. Tänk er en sån här gammeldags ringsignal till mobilen, ungefär. Så lät den, over and over and over again. Genom taxi, take-off och uppe i luften också. Till slut tröttnade väl ungen på den så de stängde av den. Tack och lov.

Sen ser jag i ögonvrån hur de lägger ned ungen på sätet... och börjar byta blöja! Flygvärdinnan skyndar dit och förklarar att det finns ett skötbord i toaletten där bak, men mamman förklarar att det ju bara är en kissblöja så den kan de byta där på sätet. Sen försöker de pracka på flygvärdinnan blöjan så att hon skulle slänga den, men det ville hon såklart inte utan hämtade en plastpåse som de fick slänga den i. Jag skulle inte vilja ta i nån annan unges blöja jag heller!

För det första är det ohygieniskt att byta blöja på en flygstol men sen tycker jag också att det är respektlöst både mot flygvärdinnorna och passagerarna , ja, faktiskt mot det lilla barnet också. Äckligt är det i vilket fall som helst, för jag tror inte det finns en bebis i hela världen som aldrig har kissat under tiden man byter blöja...

Överreagerar jag?

Blandat

* Alfred fick sin första officiella post idag - hans pass! Snabbt jobbat, Brittiska Ambassaden!


* Jag upptäckte just att jag har haft samma tröja på mig i tre dagar nu... oups! Dags att byta kanske?


*... annars kanske det hänger ihop med det faktum att inga kläder riktigt passar för tillfället, fast det är främst nederdelar som byxor, kjolar och tights som sitter jäkligt illa! De hänger och sitter inte alls bra, inte kul. Jag köpte två par byxor/tights att ha så här i mellantiden, men de passar inte heller! Shoppingdags, kanske? Tur att det finns online-shopping!


* Imorgon kommer världens bästa Sofia och hennes mamma hit! En kanonhelg väntar!

Kvitto

Jag tycker att alla kvitton borde komma i snygga kuvert med ens namn handskrivet på. Sådetså.

För att det gör mig lite arg...

Engelsmän i allmänhet, och vissa engelsmän i synnerhet, är väldigt gammeldags och ganska, tja, ojämlika. Det är mycket manligt och kvinnligt, alltså vissa saker som kvinnor "ska" göra och vissa som män "ska" göra. Det har jag som svensk feminist svårt att förstå ibland och ofta väldigt svårt att hålla tyst om. Ni vet, min Engelsmans mamma tog för givet att jag strök Engelsmannens skjortor... No way, José!

Den enda gången jag strök någon mans skjortor är när jag var au pair, och det var för att jag fick betalt för det. Det är inte så att jag absolut inte stryker Engelsmannens kläder, stryker jag mina kan jag lika gärna stryka hans, men han kan lika gärna stryka kläderna. Oftast blir det ingen av oss som stryker några kläder överhuvudtaget. De blir ju ändå skrynkliga igen, liksom. Men självklart stryker Engelsmannens mamma sin mans kläder, till och med kalsongerna blir strykta. Jag menar, hujedamej, hur skulle det se ut med ostrykta underkläder?! Världen skulle antagligen gå under. Eller inte.

Även i skolan delar de upp pojkar och flickor, till exempel på idrottslektionerna. Och så finns det såklart renodlade pojk- och flickskolor. Ni vet, de är ju så annorlunda... En av Engelsmannens kusiner är idrottslärare på en flickskola och hon blev lite förvirrad när jag förklarade att i svenska skolor har eleverna oftast idrott tillsammans, oavsett kön, och hårfärg med för den delen. Men hur gick det för de stackars flickorna då, undrade hon? Ja, oftast går det alldeles utmärkt! Och särskilt stackars är det inte.

Och såklart, eftersom det nu är jultider, så har vi de fruktade julkorten och hur dessa adresseras. I Sverige skriver man ju oftast ut namnen på de som ska få julkorten, eller skriver Familjen XXX. Icke så i England. Där är det Mr & Mrs som gäller. Och ni ska inte tro att jag nu längre, efter att ha gift mig, är en egen person, näpp! Jag är en del av Engelsmannen. Således är våra julkort från England adresserade till Mr & Mrs Engelsmannen. Och för att V E R K L I G E N trycka ner mig så skriver vissa ut alla Engelsmannens initialer, mellannamn och allt. Ja, så att jag vet min plats.

Och en sån sak skulle kunna få mig att riva alla dessa julkort i små bitar och skicka tillbaka dom till den ursprungliga avsändaren. To make a stand. Men det har jag inte gjort. Ännu.

Felsteg

Det roligaste runt den här hela affären med Tiger Woods affärer, om det nu överhuvudtaget finns något kul i det, är ju påståendet om att en av hans påstådda älskarinnor är sur över att han har varit med andra kvinnor under tiden som de var "ihop". Ja, man kan nog lugnt säga att den bruden inte har många hjärnceller. Han är för det första gift, och för det andra; har han en affär har han antagligen flera. En gång bock alltid bock. Så är det. Och så har jag aldrig fattat grejen med tjejer som är ute efter gifta män. Fatta, han är off the market!

Och jag hoppas Elin ger honom ett helvete nu. Och om det är sant som det påstås, att hon for efter honom med golfklubban, så är hon en kvinna helt i min smak. Ta ingen skit, som Grynet skulle ha sagt.