På jakt efter en cykelsits

Vi tar vår cykling på allvar och vi tar våra efterforskningar inför inköp ännu mer allvarligt, så självklart spenderar Engelsmannen och jag våra kvällar letandes efter den bästa cykelsitsen för en treåring. Jag har fallit för cykeln ovan, en WorkCycles Fr8 som kan ta upp till tre barn och packning, jag menar, hur cool är inte den?! Nu är väl en ny cykel inte lösningen för oss, särskilt eftersom vi bara har ett barn, men den där sadeln framtill skulle jag gärna ha, bara den. Men det verkar tyvärr inte säljas enskilt. En annan cykelsadel vi gillar är Tyke Toter, nackdelen där är att den skickas efter från USA och med frakt ligger priset för sadeln över tusenlappen, och det inkuderar inte eventuell tullavgift. Ganska dyrt för en sadel och lite metall!

Det finns en hel drös med cykelsitsar att ha bakpå cykeln, men eftersom Alfred är van vid att sitta där framme så tänker vi att vi kollar efter en sån först. Är det någon som har förslag på cykelsitsar till honom?

Cykla med barn

En bra sak med München är att man kan cykla överallt. Det finns gott om cykelbanor och bilister är vana vid cyklister, så de är ganska så uppmärksamma. Har man en gång vant sig vid att cykla överallt i München så är det skönt att slippa åka tunnelbana, buss eller U-bahn dit man ska. Vi bor så pass nära centrum att vi har okej cykelavstånd till de flesta ställen.


Men.


Med Blueberry så kommer det tyvär bli svårare att cykla. Vi har inte hittat någon vagn eller säte där man kan sätta fast bilbarnsstolen, vilket vore det bästa. Det enda vi hittat är Holländsk cargobike och Gazelle Cabby (holländarna är fanatiska när det kommer till sina cyklar!). Och de är såklart jättedyra.

Och det känns ju lite onödigt att ha en cykel...korg, med plats för tre barn när vi bara har ett! Annars vore det ju riktigt bra. Även fast jag inte har nån aning om hur man faktiskt cyklar en sån hära... cykel.

Jag pratar inte cykel

Engelsmannen har tävlingscyklat sen unga år, med mountainbike uppe i bergen (där han åker upp och ner på stigar som jag aldrig i hela livet ens skulle leda en cykel neför, eller uppför) och med cyklar med tunna, tunna däck på vägen. Fort, fort. Han har tränat i grupper om trettiotal andra cyklister och lärt sig alla tecken för att underlätta för sina medcyklister.

Jag har cyklat sen jag var liten. Men på en vanlig cykel, med högst sju växlar. Och oftast för att ta mig från punkt A till punkt B. Och absolut inte mer än en mil i taget, typ.

Så där cyklar jag efter Engelsmannen i München (han cyklar såklart inte så fort som han skulle kunna cykla, då skulle jag inte se hans ryggtavla ens) och försöker lista ut vad hans tecken betyder. Pekar han på något på vägkanten så cyklar jag närmare för att se vad det är... och inser nästan för sent att han varnade för ett hål i vägen!

Han viftar med handen och jag kommer upp på höger sida medan han vänder sig om för att kolla efter mig på vänster sida. Inte direkt några katastrofer, men vi är fortfarande lite lost intranslation.

Jag har upptäckt att det tar ett tag att lära sig att prata cykel.

Rosa cykel

Jag letar cykel. Begagnad eller ny är frågan. En kompis har en teori om att nya cyklar blir stulna mindre, eftersom de flesta som stjäl cyklar gör det på fyllan och då är mer benägen på att ta en äldre cykel. Jag är benägen att hålla med henne, men vill samtidigt inte riktigt prova hennes tes. Om det nu visar sig att hon har fel och någon stjäl min nya cykel, så kommer jag bli riktigt förbannad, för då skulle jag lika gärna kunnat ha köpt en skrotcykel att ha i tre veckor tills den blir stulen igen. Det är typ så lång tid det brukar ta för cyklarna att bli stulna.

Hursomhelst, drömmen är den rosa cykel från Kronan. Om nån skulle ge sig på att sno den så skulle jag iallafall känna igen den när den kommer cyklandes!