Bland flygplan och kossor

Förra måndagen var vi fullt upptagna med att fira Engelsmannens födelsedag, när vi hastigt och lustigt fick reda på att vårt plan till Sverige, dagen efter, hade blivit ombokat och vi skulle åka tidigare. Så medan jag panikpackade bokade pappa in oss på ett hotell vid flygplatsen och sen hoppade vi på tåget i Lytham mot Manchester.

När vi kom in i rummet var det första vi såg en Airbus A380 som precis landat utanför fönstret, vi hade en superbra utsikt över flygplatsen! Nästa gång vi planerar semester ska vi bara boka in oss här och låta Alfred kolla på flygplan. Anders tyckte det var kul att upptäcka hotellrummet och fastnade i en slags fotpall/väskhållare som han sedan gick runt med som en gåstol, väldigt praktiskt bebisförvaring!

Mina föräldrar hade varit och hälsat på oss och barnvaktat barnen medan vi var på bröllop, så vi hade resesällskap vilket var väldigt fint! Och när vi kom hem till dem så var Anders väldigt sugen på att krypa runt där också!

Det har regnat en hel del, men vi har varit ute ändå, bland annat hos bonden med kossorna!

Och så har vi hunnit med att fira mors dag! Hoppas ni alla blev lite firade!

Gravid, resa och sommar

Det känns lite som att sommaren är över nu. Vi lämnade ett gråkallt Sverige och landade i ett gråkallt England, och det känns verkligen som höst. Sedan tittar jag på almanackan och inser att vi fortfarande är i juli! Både augusti och september kvar med andra ord, och vi kan räkna med åtminstone lite mer sommar, även om vi kanske inte får de där stekheta temperaturerna, men man kan aldrig veta! Jag ska inte sticka under stol med att jag har haft en helt ok vädermässig sommar, perfekt för en gravid. Jag kommer ihåg förra årets värmebölja, då träffade jag en höggravid kompis i början av augusti, och hon hade det inte lika skönt! Men jag antar att man lär sig att gillalalalala lääääget (som Tomas Ledin sjunger), som gravid är det ju en mängd saker som är mer eller mindre bekväma oavsett väder.

Kanske det känns som att sommaren är över för att vi startade den ganska tidigt också? Redan i maj var vi i ett Italien med högsommarvärme, och det var helt underbart! Självklart en semester i Italien i sig självt, men också för att vi kunde umgås med en massa kompisar från München. Idag läste jag på någons instagrambild att Italien måste vara det perfekta landet att semestra i, god mat, bra väder, trevliga människor. Jag håller med! Jag har försökt prioritera kompisar den här sommaren, kanske för att jag vet att allt blir mer komplicerat med två barn, och Alfred och jag har rest till både Göteborg och Östersund medan vi varit i Sverige. Jag älskar hur Alfred kan forma starka band med människor han bara träffar ibland, det uppskattar jag mycket.

Och det här med att flyga höggravid? Inte skönt. Flygplansstolarna är ju inte bekväma annars heller, men nu, med en gravidmage som tar i både upp och nere och en bebis som var vaken hela flygresan, så var det än mer obekvämt. Och såklart hade jag en kvinna framför mig som fällde ned sitt säte i knät på mig (bitchbitchbitchbitchbitch), ni vet flyget gick klockan sex på kvällen och varade i hela två timmar, så hon måste ha varit jättejättejättetjött! Mmm, ironin flödar. För övrigt är det obekvämt att åka bil också, och att gå. Ja, att ligga ned också. Så ja, om du hör mig, bebis, så får du gärna komma ut anytime nu!

Hörreni! Jag håller på att göra en playlist tills det är dags att föda barn. Några favoritlåtar ni kan dela med er av? Och har ni tips på vad man ska packa ned i väskan? Ja, förutom allt det självklara...

Italien, filmen

Såklart var jag tvungen att göra en video från Italien! Det här området i Italien är verkligen som gjort för att filma... (Sorry för lite flimrig video, inte mitt fel!)

Några negativa saker? Ok, jag har ju bara skrivit positiva saker, så lite dåligt ska jag väl hitta på.

* Att köra bil i Italien kräver mod och dumdristighet. Italienarna verkar tycka att de vita linjerna på vägarna bara är ett förslag på var man ska hålla sig, inte något man slaviskt måste följa. Förut, när vi har kört bil i Italien, har vi kört ned från München och således succesivt fått vänja oss vid de italienska förarna, men den här gången kom vi mitt i det direkt från flygplatsen i Milano! Lite svettigt... Vägarna runt Gardasjön är inte direkt breda, och på ena sidan är det vatten och på andra berg, typ, men det hindrar inte de italienska motorcykel-och vespaförarna att helt enkelt köra om även vid möte! Livsfarligt!

* Smådjur. Vi hade ödlor springandes kring alla murarna vid villan, tvestjärtar, spindlar och till och med en liten skorpion! Småkryp är verkligen något jag ogillar, särskilt när de finns inomhus, så jag tyckte det var lite småläskigt. Ja, ni kommer inte få se mig på någon safari i djungeln direkt...

* Det är mycket backar upp och ned, särskilt vid villan. Backen upp till villan var lite läskigt, särskilt om man fick möte, men det vande man sig vid. Men med trappor både inne och ute vid villan, så man kan inte ha problem med rygg eller knä. Jag var lite orolig då jag har haft foglossning de senaste veckorna, men som tur var blev det mycket bättre i Italien och jag kände inte av det alls.

* En sån här villa kostar en hel del, men eftersom det finns 18 bäddar på området (plus barnsängar) så finns det gott om plats för människor att dela huset med. Vi lyckades knipa sista veckan innan högsäsongen började, så vi fick ett pangpris. Ett tips är alltså att boka på lågsäsong och hoppas att vädret blir lika bra som för oss!

* Att resa med en fyraåring är... annorlunda. Har man bebisar och små barn är det ju bara att sätta dem i vagnen och knalla på, men med Alfred får man ta allt i hans takt (han har inte suttit i en vagn på över ett år) och anpassa sig. Det funkar också, men man får räkna med att bära honom ibland, och så är det ju så kul att få uppleva nya saker tillsammans med honom, så allt är värt det!

Italien, dag 3

Vår sista hela dag i Italien spenderade vi först med att försöka luska ut hur vi skulle betala en parkeringsböter vi fått efter att ha parkerat vid en mataffär och inte fattat att vi var tvungna att betala! Efter att ha letat reda på polisstationen och fått direktiv att betala boten på ett postkontor, så gjorde vi det och mötte sedan upp några vänner för en lunch i Gargnano. Som vanligt sken solen, som vanligt var det varmt och härligt!

Gargnano är verkligen hur vackert som helst, med alla fina hus och vattnet som glittrar. Alfred fascinerades av fiskarna i sjön, eftersom det är alpvatten i sjön är det klart så att man kan se nästan ned till botten! Det är skönt att han nu är så pass stor att vi inte behöver oroa oss för att han ska hoppa i vattnet! Visst, han kan fortfarande snubbla och råka ramla i vattnet, men när han var 2 år var det större risk att han skulle hoppa i av fri vilja...

Till efterrätt var vi såklart tvungna att leta upp gelato, och det här var nog den godaste gelaton under resan. Stracciatella och limone är min go to, Alfred är mer en choklad- och vaniljmänniska. Men ärligt talat funkar vilken smak som helst för min del! Gelato alltså, bland det bästa som finns.

Efter lunch och efterrätt skyndade vi oss hem till villan igen, poolen hägrade! Den var inte uppvärmd, så den var minst sagt avsvalkande, men det avskräckte som sagt var inte Alfred. Till och med de mindre barnen. vissa fortfarande bebisar, tyckte det var skönt att svalkas av lite i värmen.

Och citronerna alltså. Huset heter ju Limonaia Le Ravere, limone är citron på italienska, så det är inte så konstigt att det var fult av citroner överallt, men alltså, så fantastiskt! Och apelsiner! Apelsinblommor doftar något fantastiskt, det var en underbar doft att vakna upp till på morgonen. I resväskan plockade vi med oss några citroner hem, såklart!

På kvällen åkte de flesta iväg på en vinprovning, men eftersom vi skulle åka hem dagen därpå, så kände vi mer för att hänga hemma i villan med några av vännerna. Utanför det huset där vi bodde fanns det en stenugn i väggen, pizza var såklart ett måste! Efter lite googling lärde vi oss att man var tvungen att elda i ugnen 4-5 timmarna innan för att värma upp den ordentligt, så det gjorde vi. Jag satte en deg på färsk jäst och speciellt italienskt pizzamjöl, och jag tror ingen av oss vågade hoppas på att pizzorna skulle bli goda, men de blev verkligen hur goda som helst! Buffalomozzarella, salami, oliver och så pefekt gräddade i stenugn och ätna så fort de kom ut ur ugnen. Vår sista kvällsmåltid i Italien kunde inte ha varit bättre!

Italien, dag 2

Förra måndagen var det min födelsedag! För två år sedan var vi i Venedig och firade min trettioårsdag, och i år fick det bli Verona som vi har besökt tidigare och verkligen gillar. Första gången vi besökte staden var på väg från München till Toskana på vår smekmånad, då hade vi en övernattning i Verona och jag föll för staden direkt! Andra gången var ungefär ett år senare, då vi var på opera och Alfred låg i min mage och tredje gången var för ungefär tre år sedan på ett dagsbesök. Så nu, när vi bodde ungefär en timme från Verona, så kändes det härligt att kunna få fira min födelsedag i staden vi gillar så! Extra speciellt att få ta med Alfred dit och med bebis nummer 2 i magen!

Sa jag att det var en timme till Verona från Gargnano där vi bodde? Det var det enligt GPS:en, men italiensk traffik och italienska rondeller betydde att det tog ungefär en halvimme längre, plus lite extra för att hitta parkeringsplats, så när vi väl var framme vid amfiteatern var det dags för lunch och vi hittade en restaurang längs med turiststråket och slog oss ned för en pizza och espresso.

Ser ni mannen vid väggen där? Visst ser det ut som om han poserar lite för min bild? Höften ut och tummarna i fickorna!

Jag älskar Veronas steniga gator och gränder, det är verkligen en vacker stadskärna. Juliets balkong var vi såklart tvungna att spana in, men det var fullt med turister så vi smet snabbt därifrån. Varje hörn i centrala Verona är som en filmkuliss, Har ni inte kollat in filmen Letters to Juliet så kan ni göra det bara för den vackra naturen både i Verona och Toskana! Jag gillar marknadsstånden i mitten av Verona, där finns det mycket fint! Jag fingrade på några fina skinnväskor, men för första gången i mitt liv åkte jag från Italien utan att en ny väska fick följa med hem!

Alfred lärde sig lite italienska innan vi åkte iväg, och ett av orden var såklart gelato! Italiensk glass är verkligen något extra, och vi njöt av det varje dag, som sig bör på semester. Vädret var fantastiskt varmt hela tiden, så gelato var verkligen passande.

På vägen tillbaka till villan tog vi den här gången färjan över sjön, så det gick snabbare. Det är också ett bra sätt att se mer av sjön och omgivningarna, och så kan man vinka till segelbåtarna som ligger och guppar! Väl vid villan kunde vi se passagerarfärjan som åkte från Gargnano, men den hann vi aldrig åka med. Nästa gång, kanske. På kvällen tändes grillen och vi njöt av ännu en middag ute i trädgården!

Italien, dag 1

Det var som en dröm att vakna på söndagsmorgonen och ha den här utsikten och känna lukten av jasmin, apelsinblommor och citronträd i trädgården. Villan låg uppe i bergen vid byn Gargnano på västra sidan av Gardasjön och vi hade en vidunderlig utsikt över sjön. Villan bestod av tre hus som sammanlagt hade sängplatser för 18 personer + barn, så vi var ett ordentligt gäng! Det var britter, tyskar, ukrainare. en lituaiska, en amerikan, en fransyska och så en svenska, plus sex stycken blandbarn.

Jag hade sett bilder på villan innan, men det hade verkligen inte förberett mig för hur spektakulärt läget var, det var verkligen lyxigt. I informationen om villan hade vi också fått veta att vägen upp till villan var väldigt brant, men vi hade inte kunnat gissa oss till exakt hur brant det var! Första gången vi åkte uppför, satt jag och skrek och höll för ögonen (mycket moget) och Alfred satt och skrattade hysteriskt i baksätet medan Engelsmannen försökte hålla hastigheten uppe samtidigt som han febrilt styrde bilen genom de knivskarpa kurvorna!

Vi hade kunnat stanna i villan hela tiden, Alfred bodde nästan i poolen, men självklart ville vi också utforska lite av området omkring villan. För nästan tre år sedan var vi på semester på andra sidan Gardasjön, i Bardolino, men just den här sidan hade vi inte sett så mycket av tidigare. I hamnen i Gargnano var träden fulla av brandgula apelsiner och i vattnet låg fina båtar att titta på. Färgerna på husen är också så fina, härliga pasteller blandas med lite starkare färger och passar bra ihop med det turkosa vattnet.

Vattnet i Gardasjön i maj är inte särskilt varmt, sjön är djup och den tar tid att värma upp. Även senare på sommaren kan den vara väääldigt avsvalkande! Men lite kallt vatten hindrade såklart inte Alfred från att kasta sten i sjön och åtminstone doppa tårna!

Tillbaka i villan gick solen långsamt ned bakom bergen och när bebisarna somnat för natten avnjöt vi andra en fyrarättersmiddag utomhus med en glittrande sjö som bakgrund!

Ciao Ciao Italia!

Nu är vi hemma igen efter några fantastiska dagar i Italien! Vädret var så mycket bättre än vi hade vågat hoppas på, vi har ätit gelato, badat i poolen, plockat citroner och ätit god mat. Full reserapportering kommer framöver i bloggen!

May I Dream A Little Bit...

Att dagdrömma om resor är ju bland det bästa man kan göra! Som utlandsboende går ju en hel del av reskassan åt att åka hem till Sverige, men ibland får man ju över till annat och att drömma är ju till och med gratis!

Just nu drömmer jag om New York, en stad jag alltid har drömt om att resa till och nu skulle det passa bra när vi har vänner som bor där och kan vara våra guider. De flyttar hem till Sverige till sommaren så det börjar brinna i knutarna om vi vill dra nytta av dem! Sen vill jag gärna åka och hälsa på München, vi har inte varit tillbaka där sen vi flyttade därifrån! Jag saknar en hel del, mest vänner och caféer och restauranger, not so much tyskarna och svårigheten med att bo i ett land där ingen av oss "vet" hur saker och ting fungerar! Men att åka och hälsa på skulle vara kul, uppleva allt som var vår vardag då och visa Alfred de ställen han hängde på under sina första levnadsår.

Irland! Vi bor bara en båtresa eller en kort flygtur från Irland, så det borde vi verkligen få till. Jag drömmer om de irländska gröna kullarna och att få höra det sjungande språket på riktigt.

Södra Frankrike! Jag har bara varit i norra Frankrike och mest Paris, men södra är ju en helt annan grej. Små, mysiga byar, lavendelfält, fransmän, baguetter... Ja, ni hör ju. Längt på det!

Italien! Alltid, jag tröttnar aldrig på Italien. Toskana, Sicilien, södra Italien, storstäder eller små byar, ja tack, jag besöker gärna hela landet!

Och så någon varm ö vid ett varmt hav någonstans. Bali, Bahamas, Barbados... Tja, jag är inte så kinkig!

Ställen som länge har varit på min Bucket List men som nu bockats av är bland annat Neuschwanstein, Stonehenge och Cornwall.

Vad är era drömresemål och har ni haft några ställen som ni länge velat se som ni faktiskt lyckats se? Inspirera mig!

Bild på lavendelfält i Provence.

Ett dygn i Stockholm

I söndags gick vi upp i ottan, typ, och tog tåget upp till Stockholm. Där blev första stoppet Vasamuseet som Engelsmannen länge velat upptäcka. Visst är det ett fascinerande öde som Vasa gick till möte, bara en liten stund efter jungfruavgången sjönk det till botten, för att ligga där i över 300 år innan det bärgades. Och viljan och kunskapen som krävs att underhålla detta mästerverk! Wow. Men Engelsmannen var inte lika imponerad av Alfred och mig som sällskap på museet, han muttrade något om att nästa gång ska han minsann åka dit själv... Ja ja, då får han väl det!

Vi hade lyckats få till det så att en av mina bästa kompisar var i Stockholm med sin dotter samtidigt som oss, så vi mötte upp vid Vasa och fick lite kvalitetstid tillsammans. Med över 250 mil mellan oss så händer det inte så ofta! Precious moments...

"Sara, kooooom uuuut till mig! Jag väntar på hörnet, vid sävenälävän!" Jo, men det kan inte bara vara jag som sjunger lite Scocco i huvudet så fort jag ser en Seven Eleven, eller hur?

Sen åt vi middag på Vapiano där Alfred blev superglad över en fin kaninpizza. Såna där små detaljer tycker jag är jättekul på barnportioner, söta öron och strategiskt utplacerade salamibitar, mer behövs inte! Vi andra njöt också av maten, men det blir ju inte en lika avslappnad middag med två små kids som börjar bli trötta, om man säger så...

På måndagens morgon sa vi hej då till Engelsmannen som åkte till Arlanda för att ta ett flyg hem till England medan Alfred och jag styrde kosan mot Hallsbergs station igen. Snabba timmar i Stockholm! Härligt!