Miljönissar

Det slutar aldrig att förvåna mig hur många engelsmän som inte har något miljötänk överhuvudaget. Inget. Noll. Vi känner ett kompispar som bor ihop och arbetar på samma ställe men ändå samåker de aldrig till jobbet (en resa på 15-20 minuter) utan kör alltid i varsin bil. Även om de ska någonstans på sin lediga tid tar de ofta varsin bil, den ena kanske känner för att lämna fem minuter tidigare än den andra? Vem vet. De är ute och reser mycket också plus att de inte har något närodlat eller ekologiskt tänk när det gäller mat. För mig är det helt oförståeligt. Vi är knappast några helgon, vi gör många fel vi också, men vi tänker åtminstone på det och försöker påverka det vi kan. Vi har bosatt oss så att Engelsmannen kan cykla till jobbet och Alfred och jag kan gå eller cykla dit vi ska, vi har bil men den använder vi bara vid utflykter, den kan stå i veckor utan att bli använd. Vi flyger en del men vi flyger nästan hälften så mycket nu som vi gjorde i München, fast där hade vi å andra sidan ingen bil överhuvudtaget. Vi har försökt bli bättre att få in ett miljötänk i de val vi gör, för helt ärligt så funkar det inte att fortsätte så som vi människor gör just nu. Det är inte hållbart. Och ni vet vad man säger, många bäckar små... Det handlar om att återvinna, köpa second hand, kanske välja bort solsemestern i Thailand för något äventyr närmare hemma och så vidare. Alla kan vi göra något!

Jenny skrev ett intressant inlägg om hur människor kan bli provocerade om man berättar om ens miljötänk, att man istället för att bli inspirerade av andra känner sig påhoppad, som att man inte gör tillräckligt. Tänk tvärtom! Jaha, hon gör så, det funkar inte för oss men kanske kan vi göra si istället? Jag tror vi kan om vi vill!