skip to main |
skip to sidebar
Underbara Clara och Lisa Magnusson skriver bra angående uppståndelsen i Örebro. Har ni legat under en trädrot senaste tiden så kanske ni har missat att polisen har tagit fast en misstänkt våldtäktsman och efter tre våldsamma överfall varnar polisen Örebros kvinnor från att gå ut själva.
Japp. Stanna hemma istället. För det är ju inte alls så att mycket fler våldsamma handlingar mot kvinnor äger rum inom hemmets väggar. Eller vänta, hur var det nu? Lisa Magnusson har räknat ut att kvinnor har 306% större risk att utsättas för våld i hemmet än att bli attackerad på gatan. Självklart är det jättehemskt för de som har utsatts för någon sorts av våld av okänd gärningsman, men att uppmana kvinnor att inte gå ut själva, är inte det att lägga skulden på kvinnor? "Går du ut får du skylla dig själv om något händer dig." Vad hände med girl power?
Underbara Clara visar det med siffror. 42 överfallsvåldtäkter mot kvinnor har anmälts till polisen. Jämför det med 1200 överfall mot unga män. Ändå är det ingen som varnar de unga männen från att gå ut. Ingen som låter dem underförstått veta att går de ut, ja då får de skylla sig själva om något händer dem!
Annars kanske polisen i Örebro borde uppmana kvinnorna att ta på sig Skinny Jeans istället. För enligt australiensisk, italiensk, och koreansk domstol så kan kvinnor med tighta jeans inte bli våldtagna eftersom en gärningsman inte kan ta av byxorna utan offrets hjälp... Yeah, ni läste rätt. Där är vi inte i Sverige ännu, men kanske en bit på vägen...
Ni som har läst min magisteruppsats (det är inte så många som har gjort det, i och för sig) eller bara hört mig diskutera föräldraledighet, vet vad jag tycker om EU:s nya förslag till direktiv om mammaledighet. Jag ska inte börja diskutera det här, men bland annat så förbjuds kvinnor att arbeta efter förlossning och så klart nämns inte pappaledighet. At all. För pappor kan ju inte ta hand om barn blahablaha. Blahablaha.Blahablahablaha.
Jag läste en ledare i Expressen för ett tag sedan, den handlade om sambolagen. Det var ett tag sedan jag läste den lagen, men när jag gjorde det så kommer jag ihåg att jag tyckte att den var lite... tja, gammeldags. Här i Tyskland betalar man mindre i skatt som gift än som sambo, riktigt så gammeldags är inte svenska lagen, men nästintill.
Jag vet många par som lever ihop som inte är gifta, en tredjedel av alla svenska par som lever ihop är inte gifta. Om de har skrivit samboavtal eller testamente vet inte jag, men jag skulle tippa på att många svenska sambopar inte har gjort någotdera. Man tänker liksom inte på det, inget ska väl hända oss? Det är lätt att flytta ihop, skaffa barn, leva och sen... Ja, många saker kan hända, och som i alla situationer är det först då som pappret behövs.
Ett exempel som ni säkert alla känner till är Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson. Hon levde ihop med Stieg i trettio år, var med när han skrev Millenium-trilogin... och efter hans död gick alla hans tillgångar till hans bror och pappa. Eftersom Stieg och Eva varken skrivit testamente eller gift sig.
Det är ju lätt att hävda att de ju ändå levt ihop under äktenskapsliknande former och att deras förhållande borde likställas med äktenskap, men var går gränsen? Enligt HDs praxis är man sambos på riktigt efter elva veckor ihop, och är det rimligt att redan därefter hävda att de borde ha rätt till varandras tillgångar om en av dom plötsligt dör?
Är ni sambos och har barn ihop och inte har skrivit testamente? Oh oh. Skulle en av er dö så kommer gemensammas barns tillgångar förvaltas av en god man. Orimligt? Kanske det, men sant. Förra året frågade Vänsterpartiet regeringen om en ändring av sambolagen, men än så länge har inget hänt. Jag har verkligen ingen aning om hur sambolagen skulle kunna ändras så att även sambos får arvsrätt. Faktum är ju att många flyttar ihop på "prov" innan de bestämmer sig för om de ska skaffa familj och leva ihop "för alltid", men var ska gränsen gå?
Jag blir äcklad av att följa rättegången mot Tito Beltran. Hans attityd stinker verkligen. Jag tycker det är konstigt hur han hela tiden ger sig på åklagarne, som om det vore hennes fel att han är där han är?! Nu senast hävdade han att åklagaren blev"idiotförklarad" då hans sida kom meden expert som påstådde en sak, medan åklagarsidan har en expert som hävdade någonting annat. Det är inte ovanligt att det i enrättegång finns experter inom samma område som kommer ill olika slutsatser, men det är upp till domstolen att bedöma. Att göra som Tito är löjligt. Sen förundras Tito över att vissa delar av rättegången är sekretessbelagda, han skulle inte ha något mot att det var offentligt. Nej, men den nu 14-åriga målsägande kanske har en annan orsak. Titos juridikstuderande hustru kanske skulle kunna ta och förklara en del för honom?
Jag och Engelsmannen pratar äktenskapsförord. I vårt blivande äktenskap kommer jag in med studieskulder och han med en bostadsrätt värt en del pengar. Jag menar, jag har inga problem att dela lika på mina studieskulder, men jag var inte riktigt säker på om Engelsmannen kände likadant. Som tur var hade vi samma syn på äktenskapsförord. Jag tycker det är kantigt, opersonligt och på något sätt olycksbådande. Man försöker ju faktiskt sätta garantier på hur saker och ting ska vara om saker och ting går fel och inte blir som man tänkt sig. Visst kan man jämföra äktenskapsförord som en sorts försäkring, men det känns fel för mig, eftersom man då på något sätt försäkrar sina känslor. Det känns som om att man försäkrar sig mot att även om man inte får sitt happy ending så ska man iallafall ha de saker man hade från början! Men det är ju min uppfattning det....Att gifta sig är ju ändå att ingå ett avtal, man skriver ju faktisk under ett papper, och liksom i andra avtalsförhållanden så kan ju de båda parterna ha olika uppfattning i vissa frågor. Man måste ju diskutera sånt här, men jösses vad vuxen jag känner mig! =)Under vissa omständigheter kan jag dock förstå äktenskapsförord. Om man till exempelvis har ett hus som gått i arv så kanske man inte vill att det ska ingå i bodelningen vid en eventuell skilsmässa, då är det ju bra att ha ett äktenskapsförord. Sånt kan (bör) man dock undvika genom att man i testamentet skriver att huset (eller vad det nu är) ska vara testamentstagarens enskilda egendom. På så sätt kan det inte ingå i en bodelning. Så, lite juridiktips såhär på måndagsmorgonen bjuder jag så gärna på! ;)
