Det kanske bara är vanligt vinterdepp, men just nu är jag ingen happy bunny. Ni vet, när man längtar, saknar, vill, orkar inte, vill inte... blää. Ingenting är bra, liksom. Någon mer som känner så?Och så saknar jag tjejkompisar. Så länge jag minns har jag haft tjejkompisar. Det kanske blir så när man växer upp i ett hem med två äldre systrar. Lekis, grundskolan, gymnasiet, au pair-tiden, universitetet... hela tiden har jag haft tjejkompisar att leka med, skratta med, gråta med, skvallra med, bitcha med... Nu är det inte så längre.
Visst har jag kompisar här med, Engelsmannens kompisar och deras flickvänner/fruar är jättetrevliga, men det är ingen som jag blivit ordentligt vän med. Ingen som jag ringer för en fika och en skvallerstund.
Jag har några projekt framöver som förhoppningsvis ger mig lite utrymme att träffa nya människor! Och snart så går väl solen upp igen...









Bilder från 






