Miss Marie

Det är konstigt det här med kärlek. Vissa bara vet att de har träffat den rätta, andra hänger med för att se vad som kan hända medan en del aldrig riktigt vågar lita på att det de känner verkligen är kärlek. Och de som tror att de har hittat rätt kan en dag bli vända upp och ner och skakade som en snöglob, och sen är inget som förut.

Nyligen blev det slut mellan en av mina absolut bästa kompisar och hennes gulliga pojkvän. De hade haft sina ups and downs tidigare, men nu hade de flyttat ihop i samma stad efter några månaders distansförhållande, så det verkade som att det hade löst sig för dom. Men så en dag funkade det inte längre, han sa att han älskade henne men att han inte orkade längre, och så var det slut. Såklart är det aldrig så enkelt, men jag kan undra om man inte ger upp för enkelt ibland? Näe, nu blev det lite jobbigt, nu vill inte jag vara med längre. Eller är det kanske istället nyttigt att slänga in handduken när man märker att det inte funkar till hundra procent? Ska man behöva kämpa för kärleken, eller ska det vara enkelt?

Det är enkelt för mig att säga till henne att det är hans förlust, för att trösta lite, men är det egentligen inte bådas förlust? Båda har lagt ner tid, kärlek och omsorg i förhållandet, så när det inte är ett destruktivt förhållande i sig, borde väl båda parter förlora lika mycket? Förhoppningsvis kommer båda helskinnade ur denna break up, och tänker att det var nog bäst som skedde iallafall.

Tiden from here to there kommer nog vara lite tuff, men du vet ju att även fast det är ett hav mellan oss så finns jag här (och smider stora planer inför våren!).

Älskar dig, vännen.

And the fire fades away

Most of everyday

Is full of tired excuses

But it's to hard to say

I wish it were simple

But we give up easily

You're close enough to see that

You're on the other side of the world

-KT Tunstall