Mormors broderier

Ni som läser min blogg vet att jag älskar att brodera, sy och göra smycken. Jag antar att mitt pysselbehov ligger i både gener och uppfostran. Mamma var hemma med oss barn när vi var små så vi pysslade ofta, särskilt till jul och påsk. Syslöjd och bild var alltid favoritämnen för mig, fast jag hade inte riktigt tålamod att göra sakerna så bra som jag ville, vilket jag ångrar nu, för nu skulle jag verkligen ha behövt de kunskaper som jag skulle ha kunnat få där på syslöjden! :)

Min moster stickade som en galning förut, fast hon har lagt ner det nästintill helt nuförtiden. Mormor kan inte spendera en dag utan att brodera lite, för då känner hon sig onyttig och som om hon inte gjort något den dagen. Häromdagen fyllde min kusin år och hon fick en duk av mormor. Jag älskar den ljust lavendelgrå linneduken och mormors broderier är som vanligt perfekta. Mormor är min förebild när det gäller broderi, för allt ska vara perfekt. Nån dag vill jag också vara så nitisk. Men mormor har inga av sina vackra dukar framme, nej, de ligger i ett skåp i väntan på födelsedagsfirande och annat, för hon hittar alltid något fel på dukarna. Något stygn som inte är helt rakt, eller någon färg som är fel. Jag tycker det är bra synd att mormor inte kan njuta av resultatet av sitt hantverk, för det är ju så vackert.