Madrid

Usch, jag ryser när jag hör och läser om flygkraschen i Madrid. Eftersom Engelsmannen är flygplansingenjör så vet jag alldeles för mycket om vad som händer med flygplanet då man flyger och hur det kan gå fel. Han har berättat att det är stört risk för att något ska hända vid start och ladning, under tiden när man är uppe i luften kan inte så mycket gå fel, men just vid start och landning händer så mycket med flygplanet och så mycket kan gå fel. Och, det här borde man kanske inte säga, men det är då piloten flyger planet (i luften går den på autopilot) och då finns det större risk för olyckor. Därför sitter jag alltid på helspänn just då.

Det är nog min största mardröm, att jag eller någon nära mig ska störta i ett flygplan. Jag vet att det är mycket större risk att jag krockar med bilen, eller att ett piano ramlar på mitt huvud, men det är just det onaturliga i att flyga och att man inte har det minsta lilla yttepytt att säga till om när man sitter på ett plan. Om jag tycker att piloten flyger dåligt så kan jag inte bara stiga av utan jag måste bara sitta kvar. Och de flesta olyckor orsakas tyvärr av piloten. Kommer ni ihåg den hemska flygplansolyckan i Grekland då flygplanet kraschade in i ett berg? Där var det piloterna som missuppfattade ett alarm och inte satte på sig sina syrgasmasker och därmed blev medvetslösa och inte kunde styra planet och därmed kraschade det. Sånt kan man inte göra något åt när man sitter på flygplanet, syrgasmaskerna kommer ner och man tar på dom och sen tar syrgasen slut. Då är man ganska körd.

Så ikväll sänder jag en tanke till alla de drabbade i Madrid, må ni vila i frid, och en tanke till alla anhöriga.