Jomenvisst, nu ska vi äntligen bege oss ut på bröllopsresa. Eller smekmånad. Eller honeymoon. Kalla det vad ni vill. Kärt barn har många namn. Jag föredrar honeymoon, det låter lite mysigare och mer kärleksfullt. Bröllopsresa låter lite mer kliniskt - resa efter bröllopet. Jahopp. Och smekmånad... det är så uppenbart ju! Hallå, lite finkänsla om jag får be! ;)
Om några veckor kommer vi alltså hyra en bil i München och bila ner till Toscana. På vägen dit åker vi genom sjödistriktet i norra Italien och stannar en natt i Verona. Ack Romeo, ack Romeo. Jag har aldrig varit i Italien men jag är säker på att jag kommer att älska det. Och vårt hotell är lite och mysigt och ligger i ett litet samhälle i Chianti-regionen. Jag har en känsla av att det kommer bli en del vin under vår honeymoon. Och ni ser den turkosa rektangeln längst ner till höger i den röda markeringen? Där har jag tänkt att ta mina morgondopp. Jojo.
Har jag förresten nämnt att Italien är ett väldigt bra land med många desigeroutlets? Och många finns just i norra Italien. Quelle sammanträffande!
Ursäkta att jag inte är så närvarande i bloggen, men jag har liiiite bättre saker för mig. Som att exempelvis gosa med nyfödd bebis. Hon luktar jättegott! :)
Jag gillar det här tangentbordet skarpt! Heter såklart Keyboard for Blondes och finns bland annat hosFluffbabes. Jag gillar alla extra tangenterna; totally useless key, ooops, another useless key.... det är riktigt kul! :)
Förra helgen blev det en härlig Cuba Libre i solskenet (en favoritcocktail, tillsammans med Piña Colada). Det blir det inte i helgen, men däremot lite mys med nyfödda Jonna. Antar att det till och med är bättre! :)
Det är något alldeles extra att äta på sensommaren/hösten. Det kan nästan jämföras med de första potatisarna i början av sommaren! Men nu kan man använda de grönsaker som växer i grönsakslandet. Jag älskar det! Så mysigt att kunna gå runt i landet och plocka till sig vad man senare ska äta. Fänkål, lök, sallad, tomater, örter, potatis... mmm! Så gott!
I våras började Kappahl med en serie kläder som de kallade för Vintage Stories, där kläderna hade en mer gammeldags touch. I höst fortsätter de med den serien och jag gillar vad jag ser! Klänningen i svart och spets osar 50-tal! Jag kommer ihåg att vi hade en liknande klänning i guld i vår utklädningslåda när vi var små, men det var mormors nattlinne med matchande morgonrock! Men de var så snygga att jag gärna skulle haft dom på fest! :)
Lila underkläderna i modell "romper suit" är ju riktigt snygg fastän kanske inte så praktiskt? Väskan påminner om de små kuvertväskor i olika glittrande färger som jag fick av mormor, jag älskar dom! Och fascinatorn... ni som följer bloggen vet att jag älskar dom också! Gammelrosa puff, kan det bli bättre?
Bruden var mycket förtjust i kyrkor. Hon var inte någon religiös människa i sig, även fast hon gärna vill tro att det finns något mer omkring oss än det vi känner till. Engelsmannen var inte heller religiös, men på något sätt kändes det ändå rätt att vigas i kyrkan. Bruden tyckte om lugnet och det lite andliga som omgav kyrkor. Hade de kunnat välja varsomhelst att ha vigseln hade det troligtvis blivit utomhus, vid den sjö som de båda älskade. Att vigas utomhus i den svenska sommaren kändes dock inte som ett bra alternativ, vilket visade sig vara mycket klokt i efterhand, med tanke på vädret som inbefann sig på bröllopsdagen. Hursomhelst.Så kom det sig då att Engelsmannen och bruden valde att gifta sig i en vit kyrka på landet. Kyrkan var stor, bröllopsgästerna drunknade nästan bland alla lediga säten. Men det tänkte inte bruden på när hon skred in i kyrkan vid sin faders arm med systrar och syskonbarn framför sig. Hon tänkte snarare att livet var härligt när mannen hon älskade stod framme vid altaret och alla de älskade satt i bänkraderna omkring dem.Och i den vackra kyrkan, mitt i vigseln med en virrig präst, sjöng Daniel Buller för brudparet. Han började med vackra What a Wonderful World och mot slutet av vigseln sjöng hanYour Song så vackert att bruden fick tårar i ögonen. Engelsmannens far kompade på piano på båda sångerna. Efter vigseln så kom inte bruden ihåg mycket från själva akten. Hon såg att hon numera hade två ringar på ringfingret, så hon förstod att det iallafall hade gått bra! När brudparet skred ut ur kyrkan var de så lyckliga att de nästan flög fram, fram mot deras fortsatta framtid.
Så nu är tackkorten skickade till tryckeriet, alltid något! Inte var det lätt att välja vilken bild vi skulle ha, men jag tror det blir bra! Så nu återstår bara att välja bild till tidningen, förstoringar, fotobok.... iiii! Jag tror det blir många fotoböcker! :) Särskilt eftersom jag inte ens har sett allas bilder än...
Nu har de sista bröllopspresenterna hittat hem till oss! Igår kom Nina från Wedding List of Scandinavia med de presenter som vissa gäster köpt via deras hemsida. Otroligt smidigt! I England och USA är det ju jättevanligt med internettjänster där man kan sätta upp listor på vad man vill ha i bröllopspresent och så kan gästerna handla via dom och inte behöva ge sig ut och köpa present och släpa med den på bröllopet. I Sverige finns det ju till viss del, vet att exempelvis Cervera har en liknande tjänst, men då är man ju begränsad till vad de har i lager, vilket inte brukar vara sådär jätteupphetsande.
Så jag kan verkligen rekommendera Wedding List of Scandinavia. De har ett stort utbud och det kommer nya saker hela tiden. Och så slipper man gäster (främst äldre) som tjatar om att ni borde öppna bröllopspresenterna under kvällen. Okej, nu kanske jag låter lite otacksam, men vi har faktiskt viktigare saker att göra under bröllopsdagen än att öppna paket! Umgås med våra älskade gäster kanske? Öppna paket kan man göra en annan dag.
Vi valde att ha en lista på Wedding List of Scandinavia och en på bröllopstorget. WLoS Var främst till de engelska gästerna som vi visste ville köpa någon gåva men som kanske inte var så sugna på att släpa med sig den på flygplanet. Det var främst de engelska gästerna som använde sig av WLoS men även en del svenskar! Antar att engelsmännen är mer vana vid den sortens tjänst. Ni kanske kan ana ett färgtema? Jojomänsan, här gillar vi turkost och blått! :) Jag ser fram emot att få använda vår KitchenAid, och våffeljärnet, och elvispen, och grytan från Le Creuset... mmm, det kommer bli mycket godsaker i höst! :)
Den här fina sidensjalen med fransar från Missoni finns nu på rea hos The OutNet. Visst är den fin? Och visst skulle den passa mig perfekt? Jomenvisst.
Kruxet?
Priset.
Visserligen nedsatt från 1173 till 469, men det är euro vi talar om. Kanske inte riktigt vad jag skulle kalla ett fynd.
Weeiii, nu har vi äntligen fått bröllopsbilderna! :) Så fina, men så svårt att välja vilken bild som ska vara på tackkkort, i tidningen, förstorat... uj uj uj!
Vi var hos vår bröllopsfotograf igår och tittade på bröllopsbilderna. 236 snygga bilder! Sen kommer vi hem, ska titta på DVDn med alla bilder.... och den är tom. Och vår fotograf är i Göteborg nu. Det är vid såna tillfällen som jag inte är mitt bästa jag...
ParfymenRock Princess från Vera Wang skulle jag vilja ha bara för den snygga flaskans skull! Jag gillar Princess, urpsrungsdoften alltså, men den här ska visst vara lite mörkare och blommigare. Perfekt till hösten och vintern med andra ord!
Vickans ring med en rund diamant är ju klassisk, medan Maddes är lite mer modern med en smaragdslipad diamanat och små fyrkantiga diamanter runt ringen, vet inte om diamanterna är runt hela ringen eller bara på en sidan. Den är ju onekligen snygg, och blingig, men jag gillar nog ändå Vickans ring bäst. Lite mer romantisk.
Jag läste förresten i en tidning att Madde hade sagt att de skulle vänta med sina bröllopsförberedelser tills efter att Vickan gift sig... Tillåt mig småle! Jag tror säkerligen Madde redan nu börjat spåna på hur klänningen ska se ut, hur hon ska ha håret, hur vigselringen ska se ut... Inte kan hon lura en nygift, inte! :)
När man är 1 år och 1 månad gammal så finns det så mycket att se och upptäcka! Benen, som nyss lärt sig balansera kroppen, pinnar på fram och tillbaka, upp och ner. Överallt, helst på samma gång. Då finns det ingen tid att vara still så att moster kan ta kort. Därför blir resultatet bländad, suddig och ofokuserad. Men visst känner man glädjen i korten? Glädjen att växa och bli större för var dag, att var dag hitta nya saker att hänföras och förundras över. Att springa och titta och röra och leka. Och veta att mamma och pappa alltid finns där. Det är nog riktigt lycka.
Vi var ju då i Kitzbühel förra helgen, den varmaste dagen på sommaren må jag tillägga. Otroligt varmt och otroligt vacker utsikt!Men för att komma upp till toppen så måste man antingen gå eller åka linbana upp. Linbana såg ut som det bästa alternativet från marken, men väl i korgen/buren så ångrade jag mig lite! När jag var liten och åkte stolsliften i Sälen, så satt jag framåtlutad över pinnen som hindrar en från att åka ur liften, bara för jag tyckte det kändes säkrare att vara närmare marken. Fördelen med linbana är ju att hela altet är inglasat... men nackdelen är att den går högre, mycket högre, än vad en vanlig stolslift går! På bilden ovan sitter jag och försöker se tuff ut. Ni ser husen nedanför mig. Och det är här bara början på resan! Snart var vi över trädtopparna, och träden på alperna kan bli riktigt höga! Riktigt läskigt. Det är inte det att jag är höjdrädd, det är bara det att jag är livrädd för att något ska gå sönder eller att det ska bli ett fel i maskinen så att vi störtar mot marken!
Iallafall. Väl uppe på toppen så glömmer man allt vad rädsla heter, för det är så vackert! Himlen var klar men det var så varmt att man nästan såg kvalmigheten i luften. Vi trodde att det skulle vara lite kallare på toppen, men det var minst lika varmt som nere i dalen! Värmen kombinerat med den tunnare luften gjorde att det var ganska så jobbigt att gå runt. Men otroligt vackert.
Och mitt i allt vackert såg vi en idiot som sprang iväg med sin hängglidare. Alltså. Man måste ju ha en dödslängtan om man håller på med nåt sånt. Ärligt. Det enda som hindrar en från att falla handlöst 2000 meter är typ en sovsäck och en stång. Och så har de hjälm på sig, såklart. Som om det kommer att hjälpa när de faller och bryter nacken!
Men den här pajsaren gav till ett glädjetjut när en vind fångade upp honom och lät honom flyga. Eller om det var ett skrik av lättnad att han inte dött än. Det var svårt att veta.
Uppe på toppen gick det runt en massa kor, med världens största bjällror runt halsen. Där vi åt hade ett helt gäng med kossor samlats, och det var knappt vi hörde vad vi sa för kobjällrorna överöstade oss. Antar att kossorna inte märker något, de är väl döva vid det här laget! Den här bilden tycker jag påminner om reklamen för Milkachoklad!
Väl nere i staden/samhället Kitzbühel pekade jag ut den här bilen som min framtida bil för Engelsmannen. Jag tror den skulle passa mig utmärkt! :) Men det blev inget bilköp den dagen, istället tog vi oss till sjön i närheten och badade. 25 grader i en alpsjö, inte illa!
Men hallå, äntligen! Ytterligare ett kungligt bröllop att vänta på! Och jag tror lillasyster Maddes bröllop kommer bli mycket snyggare, trevligare och roligare än storasyster Vickans (vi lillasystrar är bra på det där med bröllop! ;)) och det är inte enbart för att Madde har mindre regler att hålla sig till! Jag ser fram emot en riktigt snygg klänning (snälla, snälla, snälla, inte axelbandslös) och en snygg bukett. Och gärna ett vinterbröllop i år, thank you very much.
Stor vippig hatt is da shit! Kronprinsessan Mary har fattat det. I och för sig finns det kanske fler tillfällen för en kunglig att bära hatt än för en vanlig dödlig, men jaja...
Mushy Peas är en side dish som man ofta ser i England. Molto gott, tycker jag! En äkta Mushy Peas ska ha grädde och smör i sig, men jag gör Mushy Peas à la Marie istället. Kokar ärter i lite mjölk (det går åt mer ärtor än man tror!), kanske lite olivolja, salt och peppar och så lite (eller mycket) vitlök. Mosa så mycket eller lite du vill!EDIT: ha i lite honung också!
Det blir riktigt gott till grillat, eller varför inte som fyllning i en god macka? Många användningsområden, och ärtor är ju så goda! :)
En mamma och fru mitt i livet. Vi flyttade från vår lilla by på Englands nordvästra kust, jag, maken Engelsmannen och våra söner Alfred och Anders, till Linköping.
Jag gillar vackra saker, fotografera vår vardag, att testa nya recept i köket och dagdrömmar.